Author: Sanna K

Kronärtskockan

Kronärtskocka uppifrån, 2023

Hur äter man ens dessa vackra bjässar? Har ju faktiskt bara odlat dom för deras utomjordiska skönhet.

Enkelt! Plupp plupp med små gulliga frön i små krukor inomhus. En högst okomplicerad liten process jämfört med att ta hand om allting enda fram till skörden.

Den lila varianten ser ut som en fackla av vass lila eld när den vuxit till sig och börjat öppna upp sin knopp. När jag skurit av den en bit ner på stjälken och fått förstå hur tung och rejäl skockan med skaftet är, nästan som ett tillhygge faktiskt, bubblar det upp en enorm lust att posera med den som frihetsgudinnan.

Kronärtskockor 2023

Men istället för att impulsivt starta ett fotoprojekt, knipsade jag av alla mina skockor. Lät dom sen vila över natten i en hink medan jag började klura på vad sjutton jag ska göra med dom. Sara Bäckmos youtube kanal hade naturligtvis svaren, där hon med typisk Sara maneer visar tre sätt att tillaga dom på.

Det är inte svårt att odla om man börjar i tid

Sådde dom inomhus 2/2 2023, skördade kring 10/9.

För allt framtid (om skörden känns prioriterad) kommer jag så kronärtskocka under första dagarna i Februari, vid Imbolc, och plantera ut efter sista frosten. Att peta ner frön i små krukor under Februari månad när man längtar efter värmen, kan göra att våren känns närmare. På det här viset var dom rejäla nog att att klara sig bra fram till skörd utan så himla mycket pill.

Såg bara till att hålla det täckt ordentligt så ingen jord låg bar omkring dom. Vattnade när dom såg ut att behöva det. Sen en dag i September när dom nått sina vackraste pik o börjat skrumpna ihop lite så plockade jag in dom.

Känslan av att äta sin egen skörd
går inte att köpa.

Så är det ju.

Lite fint att lusten för att så nya frön kryper på just till höstdagjämning. Den tid då kalendern påminner om att mörkret återvänder, förmultning och allt det där om att “lägga saker på komposten” osv.

Att kompostera saker har inte bara med trädgård och matavfall och göra, utan används också som en metafor för att låta vissa idéer dö. Alla har vi projekt, mål, planer, beslut osv som inte behöver drivas på. Allt behöver inte gå i mål. Nu är en tid att se över sina såna här saker. Lägga vissa på komposten, så att de som bli kvar får mer kraft att växa.

Skörda och tillaga kronärtskocka

Jag valde att skölja, kvarta, olja, salta och ugnsbaka dom tills yttersta tunnaste kanterna började brännas. Gott?? JA. Men jag lärde mig att jag hade velat knipsa av dom när dom var som finast, inte vänta tills dom börjat se torra o trista ut.

Ugnsbakat var en fröjd. Peppad vid första tuggan att peta ner nya frön i små krukor igen.

Mäktigt var det att få se skockorna uppskurna på en plåt . “Wow, men kan man verkligen äta dom här? Dom ser så taggiga ut… “ Det var en upplevelse i sig att äta dom och definitivt nånting jag gärna serverar vid en oformell middag hemma, som rolig plockmat.Det gällde att våga bli kladdig om händerna och klura ut hur man undviker få in otrevliga bitar i munnen. Svingott och häftigt, men inget att servera när kungen kommer på besök. Perfekt för en liten grupp berusade människor på små timmarna tycker jag. Mmm med nån god sås till. Det här funkar liksom inte när man vill sitta o se fin ut.

Istället för nattakorv på festen, ugnsbakad kronärtskocka. 100%.

Vart sitter husets själ?

Är ladan död?

Det där med att hus har en själ, måste ju ha o göra med att det är materialet i sig som lever. Summan av vad alla levande bitar blir tillsammans.

Ett trähus andas trots allt. Och rör sig. Det lever i rytm med årstiderna och lägger sig själv till rätta vartefter det behövs. Man hör hur det knakar ibland när hon sträcker på sig eller när hon skiftar sin tyngdpunkt. Att varje stock och planka samarbetar för att hålla helheten frisk och torr gör huset till sin helt egen entitet. Att beskriva det där samarbetet som “själen”, är väldigt romantiskt. Otroligt vackert sätt att beskriva den dynamiken på. Det känns ju ofta som att det finns en närvaro i gamla trähus, så folk inbillar sig spöken. Men det är ju bara huset i sig folk känner. Det är huset som är där och håller dig sällskap. Det är huset som låter. Pratar, om man vill.

Min uppfattning säger att, så länge det finns trä kvar, så finns det själ kvar. Det må vara uttorkat o jävligt, men det betyder bara att hon är himla utarmad. Naken. Hon fryser. Precis som moder jord, så vill hon inte ligga helt bar. Hon är döende.

Skulle man börja renovera denna gamla själ med dött material, så kväver man henne. Hon väcks inte till liv av plastfärg. Utan hon drunknar. Ruttnar.

Olja är bra för allt levande. Det stärker hud, som fjädrar som trä.

Grönkål med vitlök i pannkaka

En pannkaka stekt i smör, fylld med couscous, grönkål stekt i raps och sesamolja med mycket vitlök, ett stekt ägg, solrosfrön, pumpakärnor, majonäs och sriracha. Mmm. Smakstarkt och enkelt.

  1. Gör först den tjocka pannkakssmeten och ställ i kylen.
    2.5 dl grahamsmjöl, 1.5 dl vetemjöl, 4 ägg, 5-6 dl mjölk, 1- 2 tsk olja, ½ tsk salt
  2. Preppa couscous.
    Lika delar kokhett vatten som couscous i en bunke. Stäng till, vänta ca 5 minuter.
  3. Riv så mycket grönkål du får plats med i pannan till lätthanterliga bitar. Pressa och hacka 6-8 vitlöksklyftor. Stek tillsammans i rapsolja, smaksätt med sesamolja och salt.
  4. Utan att rengöra pannan, ha i lite smör och stek så många pannkakor som portioner du behöver.
  5. Sen steker du lika många ägg som pannkakor.
  6. Servera pannkakan med lite couscous i botten, sen en bädd av stekt grönkål, därpå det stekta ägget delat på två, toppat såser och frön.

Ps. Saltgurka till är nog också gott.

Monica Sjöö på Moderna Museet

“Den stora modern”… hur vackert låter inte det?

Introduktion till Monica Sjöös utställning 2023 på Moderna Museet

Jag är absolut ingen Monica Sjöö expert, eller history buff kring filosofi runt den stora modern. Men jag har lite tolkningar.

Vem är den stora modern? Undrar man och min känsla är att hon är jorden. Balansen och rörelsen mellan jord luft vatten vind. Den stora modern strävar efter  balans, men inte stillhet. Hon ger o ger tills hon inte kan mer, utan att be om något tillbaka. Skydd o respekt för vi klura ut själva att hon förtjänar, eftersom utan dessa så kan hon inte fortsätta. Tålmodigt väntar hon på att vi skall växa upp och se henne med nya ögon. Vad hon gör. Vad hon erbjuder. Vad hon är. Hur allt hör ihop, hänger ihop. Hur vi hänger ihop, hör ihop. Vad vi själva gör, vad vi har att erbjuda och vilka vi är.

Kanske våran art är för ung för att hantera sin egen intelligens, lite som nyrika är helt keffa med pengar? Vi måste vänta på att vi blir old money med våra extrema förmågor.

I alla det tunga såg jag två kvinnor som trummar tillsammans. Det var fint.

Att tänka stort, tänka framåt. Vi är så intelligenta att glömmer helt bort att tänka primitivt också. Primitiva känslor o tankar struntas i för att dom blivit oviktiga nånstans på vägen. Vi lever som ett virus här för tillfället, måste man väl ändå få säga? Med tanke på hur vi förgiftar vatten, river upp ekosystem, borrar o borrar. Så länge vi generellt rubbar mer än värnar om balanser, så missar vi varför vi är här. Vi struntar i henne, vi struntar i varann. Har massa idéer om vem som är över vem. Jag menar, livet sker ju på riktigt. Vad gör vi med det? Allt ska optimeras, standardiseras.

Utställningen tog mig enormt. Missade andra halvan för jag behövde hämta mig.

Linjerna i bilderna är dragna med sån övertygelse. Känner hur hon känner att kvinnan behöver ses för vad hon är!! Nu! Monicas bilder fick livet att kännas så heligt, och så förstört. Började fundera över vad livet ens är värt, när man inte får bestämma över det själv? Aborträtten tex. “Every child a wanted child” ger en bättre värld.

För varje människa född, har då föräldrar som tar hand om en. Varje bäbis en önskad bäbis.

Monica lyckas kapsla in så många sidor av ett liv som kvinna

En önskad bebis som dör vid förlossning eller i magen är lika sorgligt, som en bebis född till föräldrar som inte finns där för hen. Som aldrig ville ha en. Den här individen växer upp och mår dåligt. Hur är det bra för världen? För hen själv? Varför är det så viktigt för folk att hens mamma inte får göra abort? Helt sjukt ju. Livet är trots allt något som händer på riktigt, inget vi kan bara romantisera o ha idéer kring. Vi som redan är här, vi som är på väg hit, vill känna trygghet. Alla vill ha trygghet. Kvinnor med oönskat barn i magen skall inte bli fängslade av sin egen kropp, framförallt inte när det finns hjälp att få. Sex för kvinnor ska vara tryggt, inte läskigt. Att ta bort ett barn är mentalt o fysiskt påfrestande. Dessa kvinnor ska ha stöd, inte skam.

Mycket såna här tankar gick jag i medan jag tittade på henne bilder. Tacksam att hon försvarar det hör så hårt, genom bild. Blev inspirerad att själv måla mer arg konst. Sorglig konst. Jag grät ibland för att hon fick livet att kännas så fint, men så utnyttjat och exploaterat. Förstört av andras idéer. Andra som varken fattar eller bry sig, utan bara kör på vad som är enklast för dom själva.

Hur kan man inte bli lite fatalistisk ibland?

Palak paneer på grönkål

Hur smakar grönkål? undrade jag och lärde mig att det smakar himla bittert. Vad gör man med en mindre grönkålsdjungel? undrade jag senare och lärde mig att det finns oändligt mycket man kan göra.

Grönkål växer i pallkrage

Att odla grönkål var verkligen ingen självklarhet. Motivationen var att kunna frysa in en stor variation av släta baser till vinterns alla currys. Puré av squash pumpa mangold och selleri framförallt, men dessa skördar blev alla väldigt små. Grönkålen däremot, som stått täckodlad i pallkrage sedan mitten av juni bara fortsätter att ge och ge.

Grönkålscurry inspirerad av Palak Paneer

Grönkålscurry som mixas slät innan den fryses in. Fotad med Nikon D810, 50mm med close up 4+ macro filter

INGREDIENSER

1200 g hackad grönkål, med stjälk
31-2 msk sesam olja
1-2 msk rapsolja
4 mindre äpplen, syrliga
6 mindre lökar
1 hel vitlök
3 st fjällig taggsvamp, torkade
1 st fårticka, torkad
2 dl kycklingfond (från frysen, produkt från eget fondkok av rester från helgrillad kyckling middag)

salt peppar
1 msk gurkmeja
2 tsk grovmalen kanel
1 msk malda koriander frön
8 st kardemumma frön
4 nejlikor,
3 stjälkar torkad dill med tillhörande krona och frö
2 msk fänkålsfrön
1 tsk rökt paprika pulver

Gör såhär Hacka och stek allt som är mjukt i olja och lite fond. Krydda med allt som är torrt. Ha i resten av fonden. Låt puttra tills det är gott. Mixa när det svalnat. Servera med haloumi eller något gott.

Höstdagjämning med vit salvia

Att kunna sagea huset regelbundet med såna tjocka fina salvia knytten, är en drömmig tanke. Men har förstått att dom är dyra som attan, så det är bara börja binda. Hos mig växer inga mängder utanför, men ett litet knyttet ska man väl få ihop. Att skörda o binda örter blir ett fint sätt att göra sig redo för mörkret på.

Mitt första försök till hemmagjord salvia rökelse

Att jag inte är en naturbegåvning på att binda rökelser av ört, blev himla tydligt. Magiskt känns det ändå när den ligger där o torkar. Salvian jag odlat från frö lite pö om pö, på en bricka min pappa skapat i trä när han var i min ålder. Dom tydliga spåren av stämjärnet som gått gör mig glad. Knyttet är bundet med ett snöre jag sparat från en säck potatis.

Flera saker som gör upp vem jag är, vill vara och hur vi lever – vävs ihop genom detta lilla knytte. Det är fint att tänka på.

Höstdagjämningen kan vara tuff för vissa, jag vet det. Och jag förstår det. Mörkret som komma skall kan göra en galen. Man vet redan nu hur trött, instängd och ganska less man kommer känna sig om några månader. Kallt o jävligt blir det också. September är förövrigt också hektisk om man har en trädgård som behöver skördas och preppas inför vintern, samtidigt som man vill träffa folk medan dom fortfarande är ute om dagarna och göra saker. Så vill man kanske pyssla med annat som inte har alls med varken folk eller skörd att göra. Kolla på film. Måla lite, läsa bok, inreda. Yoga.

Det blir lätt lite pannkaka av allt nu när allt skall göras samtidigt.

Möter mörkret som gör sig påmint, genom att försöka luta mig rakt in i det. Likt man gör vid förlossningsvärkar. Ju tidigare man kan börja andas i takt med den värk som kommer, ju mindre känns den. Man uppmärksammar att den är på gång, sedan dyker man rakt in i den. Slappnar av i käken. Slappnar av i kroppen. Tydligt mentalt mål om att inte börja spirala. Viktigt att inte bli rädd, spänd o flyktbenägen. Alla såna känslor triggar varann och slutar i panik. En spänd kropp gör ont.

Istället, dyker man rakt in i epicentret av värken. Mentalt redo för vad som komma skall, o så surfar man på den vågen som sköljer över en. Det kommer bli tufft där i peaken, men man är beredd. Samma nu, med mörkret som kommer. Jag kommer ta med mantrat av att det finns något skönt i mörkret just nu. En chans att få vara ifred. Vila. Tänka privata tankar och styra upp tankarna lite pö om pö under vintern.

Sen kommer Imbolc i Februari 2024. Då börjar man få lite känn på hur man vill att resten av året skall vara, tänder en eld och gör sina planer. Underbart. Ser fram emot det. Men nu, in i mörkret och börja släppa taget om allt det som inte blev ur denna sommar, denna höst. Denna ljusa period.

Ett försök till hemmagjord vit salvia rökelse

Vit Salvia

Plockade mina blad ena dagen, sen band jag min rökelse andra dagen och det funkade fint. Lade ut mina blad som jag ville ha dom och band först ihop “foten”, sen virade jag försiktigt uppåt mot “huvudet. Lagom hårt så att dom sitter ihop, men inte så hårt att fukt stängs in. Petade snöret in under sig själv upptill, så att jag enkelt kan spänna lite vartefter dom torkar ihop. Sen placerade jag den ihopvirade bunten på en bricka bredvid fläkten som ändå är på i köket. Vänder på den då och då.

Valde en lite längre smalare form än man vanligtvis ser, för det känns mer praktiskt så.

Föreställer mig att kunna binda rökelser med lite finess och elegans i framtiden av egenodlade örter och blommor. **Manifesterar***

Big Magic

Big Magic av Elizabeth Gilbert

Titel Big Magic
År 2016
Bokförlag Penguin Publishing Group
Författare Elizabeth Gilbert, författaren av supersäljaren Eat Pray Love.

Bokens vibe (ton känsla stämning)
Genuin och jordad.

Varför jag köpt/lånat boken Läste den när den kom ut för att jag älskade Gilbert sedan Eat Pray Love och var dessutom i desperat behov av klokheter i ämnet kring att inte våga stå för sin vision. Som konstnär behövde jag verkligen lite mod.

Handling Genom boken understryks poängen i att våga testa. Att vara modigare och mera nyfiken på vad som händer om man bara skulle släppa sin kreativitet och skaparglädje lös. Helt lös. Sådär lös att man inte ens bryr sig vad som händer sen, eller ens om någon kommer förstå vad man gjort. Strunta fullkomligt i vad folk kommer tycka, ifall någon annan gjort eller kan bättre osv – för att skapande och kreativitet handlar inte om resultat, utan om själva stunden då det händer. Vilket är för en själv. Så kör bara kör.

Omdöme Fantastisk läsning! Har gett den till flera vänner som tex fyllt år. Rekommenderar den till alla som sitter fast. Till alla med idéer om en annan vardag men inte riktigt törs sätta saker i rullning. Till alla inte vågar stå för sin vision. Alla som behöver en push.

Motivering Hon är så klok den där Gilbert, och hon har så rätt. Inte ska man hejdas i sitt skapande pga rädslan om att folk inte kommer uppskatta det man gör. Man ska göra det ändå! För sig själv! Eftersom jag verkligen tagit det till mig från boken och långsamt byggt upp mitt mod till att stå för min vision sen dess, så har detta blivit en av dom viktigaste böckerna jag läst.

Lärdomar Även om ingen fattar grejen eller vill ha det, så vill jag fortfarande skapa det. För att jag är nyfiken och för att jag har en idé eller känsla jag vill följa. I det här livet jag lever, så vill jag spendera min tid just så. Att andra uppskattar det också vore underbart, men inte avgörande för hur jag tänker spendera min tid här på jorden.

YOGA – Ett livsval

Titel YOGA – Ett livsval
År 2013
Bokförlag Semic
Författare Malin Berghagen och Fotograf Katarina Di Leva

Bokens vibe (ton känsla stämning)
Upplever en genuin pushande kraft genom bokens olika delar, som verkligen vill medla till mig att det är värt det. Det är värt att tänka ett varv till kring hur och varför man spenderar sin tid, förhåller sig till mat, vänner och nya koncept. Är man verkligen så öppen som man vill tro? Beter man sig så som man vill bete sig, eller väntar man på bättre tillfälle? Malin säger med egna ord; våga möta dig själv. Våga sitta utan yttre stimuli med ögonlocken slutna i tystnad, med inget och ingen annan än ditt inre som sällskap. Bara genom nyfikenhet kan du ta reda på, vad säger ditt inre när hen har någon som verkligen lyssnar?

LÄS MER

YOGA, Passion & Närvaro i livet

Titel YOGA Passion & Närvaro i livet
År 2014
Bokförlag Semic
Författare Malin Berghagen, Fotograf Katarina Di Leva

“TANKAR OM TRÄD” sidan 20

“När vi betraktar träden ser vi dem som de är. Vi kan höja blicken mot kronan och se att träden bredvid står så nära att grenarna inte kunnat sträcka ut sig ordentligt. Vi ser hur träden tvingats hitta lösningar och anpassa sig efter rådande förhållanden. Andra träd har kanske inte fått tillräckligt med vatten och har därför inte haft samma möjlighet att nå himlen. Vi kan se det och förstå det. Detsamma gäller människor. Tänk om vi kunde betrakta dem vi har omkring oss utan att döma och istället försöka förstå att vi alla vuxit upp under olika förhållanden som format oss till den vi är idag. Livet skulle bli så mycket lättare om vi bara kunde påminna oss om det.”

Bokens vibe (ton känsla stämning)
Lite som Eat Pray Love, på Malins vis. Det är som att lyssna på en kompis berätta om hur hon nått fram. Hennes perspektiv på sig själv och andra är så sunt att man önskar det smittar av sig bara av att läsa boken.

Lite ris…
Vill ändå erkänna att det finns en del av boken som sticker mig. Recepten i slutet är alla väldigt exotiska vilket inte alls går ihop med vikten av miljömedvetenhet hon försökt understryka i tidigare kapitel.

Bokens format
Super härlig att hålla i för att den är så stor. Hög, men inte otympligt bred. Sidorna har trevligt luftiga marginaler.

Varför jag köpt/lånat boken Stod och tittade i yoga hyllan på biblioteket efter ett nytt perspektiv och såg hennes alla tre böcker stå där. Plockade upp dom allihop omedelbart eEftersom jag nyligen såg henne dricka björksav på Instagram. Uppenbarligen så vet hon ju hur man njuter av det enkla. och ser det fantastiska i det vardagliga. Självklart ville jag veta vad mer hon har att erbjuda för inspiration till att leva lite rikare.

Handling Malin tar med en genom hennes transformation in i yoga livet. Att läsa hennes formuleringar runt personliga lärdomar och händelseförlopp, skapar en slags närvaro i sig.

Omdöme Rekommenderad läsning till den som vill bli indragen till en värld av bruncher o drinkar på fina ställen, gamla pengar vibbar, lösandet av knepig familjedynamik och den där känslan av “är det här kärlek på riktigt?”.

Motivering Emily känns trovärdig för att som vi alla vet, så betyder det inte att man är duktig på allt som har med livet och göra bara för att man är väldigt duktig på sitt jobb. Den som är tjusigt komponerad på arbetsplatsen kan fortfarande ha det kaos hemma i en lägenhet man inte trivs i och trasiga relationer. PR Strateg betyder inte relations expert. Den här berättelsen om en vuxen tjej som lever ut det hon är duktigt på och jobbar aktivt för att få ordning på vardagen för att vet att hon förtjänar och vill ha allt hon längtar efter, är en härlig kamp att hänga med på.

Lärdomar