Rena drömmen med egen hantverkstvål

Tvål, ett livsviktigt hantverk.

Ikväll börjar jag bekanta mig med processerna och verktygen för hantverkstvål. Huset nästintill stinker av mixen kladdiga flaskor doftolja aom  kom med det begagnade kitet. Boken från USA känns främmande och lite fel faktiskt, då jag verkligen uppskattar svenska handböcker, men tänkte bara go with the flow här.

Det hela känns lovande :) Lite spännande med nån annans gamla beslut. Nån annans gamla formar, färger och ideer.

Det hela tog fart för en dryg månad sen då en beställning på en “Soap by Sanna K” ramlade in från en vän, som i samma veva delade sin inloggning till en kurs i ämnet.

Bara sätta igång då…?

Tvål är ju fantastiskt

För något år sen förstod jag att det är något speciellt med tvål. Att tvål inte bara är tvål. Det blev så tydligt när Häxans Handbok för ett giftfritt liv dedikerade hela första biten läsning till att berätta om hur viktig tvålen är och har varit.

En av mina favvo poddar, Örtsystrar, pratade om under samma dagar som jag blev inbjuden till kursen. Poddens Maria Österberg (naturklok på instagram) älskar verkligen att göra tvål. Tydligen blev hon t.om lite manisk i sitt tvålmakande och besitter nu mer tvål än hon nånsin kommer behöva. Fascinerande… Att någon lyckats hitta ett sätt att styra mani till något användbart och produktivt. Såklart blir man himla nyfiken. Det låter ju som magi.

Mhm, göra egen tvål alltså? Satt jag i klurade på efter det avsnittet.

Black Soap förändrade också saker o ting. När denna fina tvål med bark o sheasmör kom in i bilden, fick tvål nya lite nya dimensioner. Inte visste jag att en o samma tvål kan ersätta shampo, ansiktstvätt och showergel. Övertygad numera om att uttrycket “Once you go black, you never go back” faktiskt handlar om tvål. För att, sedan Black Soap gjort entre i mitt badrum, kan jag inte föreställa mig att gå tillbaka. Badrummet kommer alltid husera en liten brun tvål med knastrig textur, som sakta men säkert förvandlas till en slags seg och mjuk cola som därför måste bo i en låda med lock.

Häromdagen plockade jag fram ett gammalt nummer av tidningen Hemslöjd, som naturligtvis hade en artikel om tvål. Agnes Stuber gör aptitretande hantverkstvålar och på tal om fina svenska handböcker, så har ju hon en på ämnet.

Känns ju som att universum säger åt mig att göra tvål.

Vilken timing, för att jag hade precis i dagarna gjort ett inköp på Tradera. Sprang på ett begagnat kit med allt man behöver samt kurslitteratur, så jag slog till.

Vad annat kan jag göra än att bli följsam?

Jag är ju redan stor!

Det sjönk in igår att jag behöver tänka om. Tiden går ju! Jag blir äldre och känner stress över vem jag ska bli när jag är stor!  Så slog det mig att, Oh shit … jag är redan stor.

O jag är absolut ingen alls. Vilket inte riktigt var vad jag hade tänkt när jag var 20. Nån skulle jag ju vara iaf? Körkort skulle jag ha och kanske ett jobb av non form dör jag tjänar bra o trivs.

Hinner jag ordna detta innan jag blir jätte stor?

Ja, med lite fokus. Som rubriken lyder, så måste det ena ut ur huvudet för att något annat ska få plats. Hjärnan min är bara ack så stor o mitt liv ack så långt. Ska något bli bra, så behöver man ju göra det ordentligt, så man kan inte duttjobba med hundra saker samtidigt.

I realiseringen av att det är mycket svårare än jag förväntat mig att sälja bildkonst sa jag till mig själv att; nä nu får det va’ nog.

På ett par år av har jag bara fått lite småpengar för mina illustrationer. Ca tio stycken enkla och  snabba illustrationer med lite rolig text och hastiga blommor eller nakna kvinnor, har fått köpare på Tradera. Bilderna har gått för 15 – 225 kr/ st.

“Storfittelugnet”  som jag valde att kalla den illustration retroaktivt, gav mest. Skapad med omsorg och ramen ingick.

Storfittelugnet, Sanna K, 2023

Inse att jag gått o tänkt att det kommer “släppa” nångång. Att min avslappnade enkla konst kommer bli uppskattad. Folk kommer köpa den. Har tagit förgivet att det kommer gå att sälja konst vid sidan av, utan nån vidare ansträngning.

Det finns situationer där perfektionismen blir som ett handikapp, men aldrig när jag målar. Hjärnan vilar när jag målar, den jobbar inte. Bekymmerslöst går pennorna o penslarna runt på pappret. Det är därför jag gör det ju, inte för att det skall bli nånting. Det handlar sällan om vart det är på väg. Hela tjusningen med bild är ju just friheten. Att ingen kan säga att man gjort rätt eller fel. Varje misstag kan ha varit med flit. Att det inte finns några regler att hålla sig till.

Drömmen var ju att sy egna kläder

Det har alltid känts som att jag har all tid i världen. Som att allt ligger i framtiden. Men plötsligt känns det som att det är försent för allt.

Drömmen om att bära kläder jag sytt själv har hängt med länge. Att ha på en klänning jag sytt själv vore sånt otroligt lyckorus, att jag kan tänka mig elda upp stor del av mina canvaser i utbyte. Skulle inte sakna dom! Så varför låter jag det hela ta så mycket av min tid o tanke? Det är som att hjärnan bara fastnat vid en ide och kört på.

Fröjden vid att pilla med fina tyger är enorm. Förra året sydde jag mig själv en tygpåse av ett fint tyg av Gudrun Sjöden. Den gör mig glad ännu för jag använder den flitigt, och hela kroppen pirrade när saxen går igenom tyget. Mäktigt var det att bestämma hur och var ett så fint tyg skulle klippas sönder. Att skrattade förtjust och känna sig lite berusad av makten man har, är inte ett moment som ingår i att måla och annonsera konst ingen köper.

Nu är en bra tid att sätta fart. En klok idé är att byta tiden som går åt att skapa annonser av bildkonst ingen köper ändå, till att sätta mig vid min symaskin. Om jag ändå lägger tid på något som inte genererar pengar, då borde jag göra det som har högst nivå av FRÖJD.

Vid fotoredigering däremot, kan perfektionismen ta över mig så jag tappar helheten.

Nytändning på symaskinen

Perfektionismen kan få ta över och göra nytta samtidigt vid klädsömnad, för jag förstår ju tydligt hur dåliga kläder kan förstöra en bra dag. Kläder är inte bara stil. Kläders funktion och praktikalitet jätte viktig, men stil går inte att prioritera ner. Allt måste lira. Plus det måste vara hållbart.

Att sy mina egna kläder har jag drömt om sen gymnasiet. Designer skulle jag bli, men har kommit av mig. Köpte en maskin 2010, men vi flyttade utomlands. Sedan vi kom hem 2018 har jag väl gjort lite smått med den men det är ju så jobbigt att känna sig dum. Att inte fatta varför tråden går av hela tiden, osv. Så jag har behövt pauser ibland och dessa kan bli långa.

När jag förstod att våran hund skulle dö tex, då sydde jag henne en ny mjuk bädd. Med rätt motivation känns saker o ting enkla och självklara. Mammas gamla gardiner och stoppning från ett par gamla kuddar. Bädden var välgörande för gamla Shira, även om den inte blev riktigt färdig. Ena kanten behöver stoppas mer och så ska den ha ett överdrag för enklare tvätt. Det känns viktigt att ge bädden ett långt liv. Den iden  motiverar mig att göra mer, göra bättre. Bryr mig inte alls om att tjäna pengar. Min vinst ligger redan i att någon använder det jag skapat från återbrukat material, istället för att åka och köpa nytt från butik.

Det känns stort med att dra igång.

Peppad på att göra rätt från början. Vill se vart det tar mig ifall jag kliver in i det här med en lagom dos perfektionism från start. Nyfiken på vad jag kan ta fram sen, när jag vet hur man gör.

Att sätta potatis på kok

En liten potatis tittar fram

Klockan är 4 på eftermiddagen och potatisen är redo för att kokas. För en annan kan det ta två minuter att få det jobbet gjort, men för mig har det tagit hela dagen.

Varför? Ja, till att börja med skulle jag hitta potatisen. Den var gömd i en korg, inne i det lilla bergsutrymmet som saknar belysning längst inne bakom en trög dörr i källaren.

Sen var det till sortera ut alla lerkokorna. Och alla skadade samt mögliga potatisar. Och alla som.blivit lite smakade på av en o annan råtta.

Därefter skulle all potatis som får följa med in i köket av-leras. Blötläggas, rullas runt en stund där i vattnet o skrubbas.

En eld tändas, vatten dras upp till 100°. Det gjorde jag visserligen inte själv, men jag väntade tålmodigt.

Det här tar sin tid, med eller utan småbarn som pockar på en uppmärksamhet. Men nu så… Nu är potatisen på kok.

Konsten är tillbaka

Lite mystiskt, lite annorlunda, lite spännande.

Konsten är tillbaka i mitt hus efter nästan 2 år hos BVC Husläkarcentrum i Enköping.

Mest märkligt, men också lite nostalgiskt att se dom här igen. Främst den stora varma rutiga. Den är speciell för att jag målade den med så mycket kärlek och känslor, kring min först föddas ettårsdag. Tänkte på all expertis och stöd jag fått av barnmorskor under graviditet, förlossning o det här första året i hennes liv. Det går inte fira ett barns ettårsdag utan att också fira alla som funnits med.

Varje ruta symboliserar en ny kunskap, erfarenhet i ett barns uppväxt. Varje ruta, en markering för att hen har vuxit. En milstolpe av nåt slag. Vissa lite mörka för att hon kanske föll men lärde sig att vara försiktig när hon klättrar. Andra lite glittriga för hon hittade något kul som fått henne att skratta. Nästan att man kan säga att dom symboliserar kopplingar i hjärnan. Den tomma ljusa biten i ena hörnet är framtiden. En inramad plats åt henne att fylla hur hon vill. En plats som bara hon kan fylla. En plats som är hennes att bestämma över. Tomheten är vad som komma skall. Det vi ännu inte vet om vem hon kommer bli. Det som hon själv ska klura ut och visa oss, när hon är redo.

Den här fina bilden i svart ram hängde bra där

Fotokonsten är kalhygget i morgonsolen. Jätte harmonisk bild med skön värme i. Lugnande i ett väntrum tyckte jag.

“Den mystiska platsen” har jag valt att kalla det lite dimmiga trädet med de konstiga blommorna o den flygande fågeln. Den här kan jag själv tycka är lite konstig, men barn finner den spännande och den är för dom. Allting som visas i sammanhang med barn måste inte ha stora ögon och gulliga röster. Barn gillar konstiga spännande lite läskiga saker också, om dom får en möjlighet.

De andra mindre akrylmålningarna är lite abstrakta och korta. Det händer inte så mycket i dom, tex det lilla gröna bladet. Bjuder inte in till något större äventyr, men är himla söt i sin enkelhet. Bruna toner och svart kan också vara gulligt. Det måste inte var rosa och bubbelgum, vill jag säga med den. Den lilla gröna är fin och spännande i sin mörka stillhet, för att den är ovanligt inramad av färg o form. Blått brunt grönt och svart möts i en cirkel och lite organiska linjer i gult som lyser upp det hela. Jordad o mysig tycker jag.

En är bara alldeles blå.

Vad hände?

Kontaktade Yvonne på Region Uppsala för att jag gärna skapar mer till bvc eller andra avdelningar, men har inte råd att donera mer så jag hoppades på att kunna måla för ersättning.

Responsen var kritik för att ha hängt upp konst från första början. Fick veta att det inte är “fritt fram”, utan det måste beställas från Konstenheten. Det hade jag absolut gjort om jag hade vetat. Det gjorde varken jag eller någon annan på avdelningen. Vi blev bemötta av en ton som att vi gjort något fel. Som om vi avsiktligt brutit regler. Som att vi behövde sättas på plats.

För att vara en enhet ansvarig för konst så har dom väldigt lite intresse för konst inom räckhåll och väldigt lite respekt för en konstnär intresserad av att dela med sig.

Vad är det jag känner mig ha sprungit in i… ? Elitism.

Baka med chiafrön – Munkar utan ägg

1 msk chia frön + 3 msk vatten = 1 ägg. Men funkar det verkligen? Ja, det gör det.

Mammas flottyrkransar utan ägg

Receptet “Mammas flottyrkransar” i 7 sorters kakor från 1997, men ersatte ägget med chiafrön då vi inte hade några men jag var helt inställd på munkbak för jag saknade pappa. Tog tillfället i akt att prova det där jag hört om förr, att man kan ersätta ägg med chia frön.

Ersatte ägg med chiafrön såhär

Måttade upp 1 msk chiafrön och 3 msk vatten i en liten skål. Rörde om då o då för at alla fröa skall komma ner i vattnet. Bestämde att det var klart när jag upplevde mixen som en jämn smet. Eftersom ägg skall vispas poröst med socker när man bakar, så hade jag i lite utav varma mixen av smält smör o mjölk för att kunan göra det. Det skall ändå ner där sen, så jag tjuvstartade lite för att kunna få ordning på vispandet.

Sen var det bara köra på. Ner med bakpulvret i mjölet, och så börja knåda. Följde beskrivningen att man skall rulla ut 20 cm stänger som man binder ihop innan man friterar 2 minut på varje sida i 180grader varm olja.

Pappa och jag gjorde bollar, som vi petade ett hål i och snurrade runt fingret. Det blir bättre, eftersom skarven som blir vid ihopbindning är lite opålitlig.

Gott var det! :)

En annan tanke kring det här receptet är att, munkar på bakpulver är inferior munkar på jäst. Det blir knaprigt och torrt med bakpulver, så nästa gång tänker jag ta ett helt annat recept som låter en riktig deg jäsa istället.

Men själva testet om att kunna ersätta ägg med chiafrön är gjort och nu vet jag att det funkar fint! :)

Kronärtskockan

Kronärtskocka uppifrån, 2023

Hur äter man ens dessa vackra bjässar? Har ju faktiskt bara odlat dom för deras utomjordiska skönhet.

Enkelt! Plupp plupp med små gulliga frön i små krukor inomhus. En högst okomplicerad liten process jämfört med att ta hand om allting enda fram till skörden.

Den lila varianten ser ut som en fackla av vass lila eld när den vuxit till sig och börjat öppna upp sin knopp. När jag skurit av den en bit ner på stjälken och fått förstå hur tung och rejäl skockan med skaftet är, nästan som ett tillhygge faktiskt, bubblar det upp en enorm lust att posera med den som frihetsgudinnan.

Men istället för att impulsivt starta ett fotoprojekt, knipsade jag av alla mina skockor. Lät dom sen vila över natten i en hink medan jag började klura på vad sjutton jag ska göra med dom. Sara Bäckmos youtube kanal hade naturligtvis svaren, där hon med typisk Sara maner visar tre sätt att tillaga dom på.

Det är inte svårt att odla om man börjar i tid

Sådde dom inomhus 2/2 2023, skördade kring 10/9.

För allt framtid (om skörden känns prioriterad) kommer jag så kronärtskocka under första dagarna i Februari, vid Imbolc, och plantera ut efter sista frosten. Att peta ner frön i små krukor under Februari månad när man längtar efter värmen, kan göra att våren känns närmare. På det här viset var dom rejäla nog att att klara sig bra fram till skörd utan så himla mycket pill.

Såg bara till att hålla det täckt ordentligt så ingen jord låg bar omkring dom. Vattnade när dom såg ut att behöva det. Sen en dag i September när dom nått sina vackraste pik o börjat skrumpna ihop lite så plockade jag in dom.

Känslan av att äta sin egen skörd
går inte att köpa.

Så är det ju.

Lite fint att lusten för att så nya frön kryper på just till höstdagjämning. Den tid då kalendern påminner om att mörkret återvänder, förmultning och allt det där om att “lägga saker på komposten” osv.

Att kompostera saker har inte bara med trädgård och matavfall och göra, utan används också som en metafor för att låta vissa idéer dö. Alla har vi projekt, mål, planer, beslut osv som inte behöver drivas på. Allt behöver inte gå i mål. Nu är en tid att se över sina såna här saker. Lägga vissa på komposten, så att de som bli kvar får mer kraft att växa.

Skörda och tillaga kronärtskocka

Jag valde att skölja, kvarta, olja, salta och ugnsbaka dom tills yttersta tunnaste kanterna började brännas. Gott?? JA. Men jag lärde mig att jag hade velat knipsa av dom när dom var som finast, inte vänta tills dom börjat se torra o trista ut.

Ugnsbakat var en fröjd. Peppad vid första tuggan att peta ner nya frön i små krukor igen.

Mäktigt var det att få se skockorna uppskurna på en plåt . “Wow, men kan man verkligen äta dom här? Dom ser så taggiga ut… “ Det var en upplevelse i sig att äta dom och definitivt nånting jag gärna serverar vid en oformell middag hemma, som rolig plockmat.Det gällde att våga bli kladdig om händerna och klura ut hur man undviker få in otrevliga bitar i munnen. Svingott och häftigt, men inget att servera när kungen kommer på besök. Perfekt för en liten grupp berusade människor på små timmarna tycker jag. Mmm med nån god sås till. Det här funkar liksom inte när man vill sitta o se fin ut.

Istället för nattakorv på festen, ugnsbakad kronärtskocka. 100%.

Vart sitter husets själ?

Är ladan död?

Det där med att hus har en själ, måste ju ha o göra med att det är materialet i sig som lever. Summan av vad alla levande bitar blir tillsammans.

Ett trähus andas trots allt. Och rör sig. Det lever i rytm med årstiderna och lägger sig själv till rätta vartefter det behövs. Man hör hur det knakar ibland när hon sträcker på sig eller när hon skiftar sin tyngdpunkt. Att varje stock och planka samarbetar för att hålla helheten frisk och torr gör huset till sin helt egen entitet. Att beskriva det där samarbetet som “själen”, är väldigt romantiskt. Otroligt vackert sätt att beskriva den dynamiken på. Det känns ju ofta som att det finns en närvaro i gamla trähus, så folk inbillar sig spöken. Men det är ju bara huset i sig folk känner. Det är huset som är där och håller dig sällskap. Det är huset som låter. Pratar, om man vill.

Min uppfattning säger att, så länge det finns trä kvar, så finns det själ kvar. Det må vara uttorkat o jävligt, men det betyder bara att hon är himla utarmad. Naken. Hon fryser. Precis som moder jord, så vill hon inte ligga helt bar. Hon är döende.

Skulle man börja renovera denna gamla själ med dött material, så kväver man henne. Hon väcks inte till liv av plastfärg. Utan hon drunknar. Ruttnar.

Olja är bra för allt levande. Det stärker hud, som fjädrar som trä.

Grönkål med vitlök i pannkaka

En pannkaka stekt i smör, fylld med couscous, grönkål stekt i raps och sesamolja med mycket vitlök, ett stekt ägg, solrosfrön, pumpakärnor, majonäs och sriracha. Mmm. Smakstarkt och enkelt.

  1. Gör först den tjocka pannkakssmeten och ställ i kylen.
    2.5 dl grahamsmjöl, 1.5 dl vetemjöl, 4 ägg, 5-6 dl mjölk, 1- 2 tsk olja, ½ tsk salt
  2. Preppa couscous.
    Lika delar kokhett vatten som couscous i en bunke. Stäng till, vänta ca 5 minuter.
  3. Riv så mycket grönkål du får plats med i pannan till lätthanterliga bitar. Pressa och hacka 6-8 vitlöksklyftor. Stek tillsammans i rapsolja, smaksätt med sesamolja och salt.
  4. Utan att rengöra pannan, ha i lite smör och stek så många pannkakor som portioner du behöver.
  5. Sen steker du lika många ägg som pannkakor.
  6. Servera pannkakan med lite couscous i botten, sen en bädd av stekt grönkål, därpå det stekta ägget delat på två, toppat såser och frön.

Ps. Saltgurka till är nog också gott.