Varje besök till Sverige gör jag med nya ögon. Ingen människa, ingen plats och inget system som finns där ser jag lika självklart som då jag bodde där. Maten som finns i olika typer av statliga komplex som skolor och sjukhus tittar jag på och blir hungrig, medans jag förr höll för näsan för att det luktade illa. Våra bussar ger mycket integritet till sina passagerare och man kan göra sig väldigt bekväm. Priserna, zonerna, betalsystemet och alla höga spärrar osv är ju ett jävla skämt – men transportfordona i sig håller otroligt hög kvalite.
Jag känner inte att jag i Kina uträttat en hel del, men även utan ansträngning så har jag vuxit.
Det var fantastiskt att komma till Sverige och se att min Romänska vän Catalin, som bott i Sverige bara 2 år, redan förstår, pratar och läser Svenska som är över nybörjare. Han har networkat som fan och hittat sig in i ett shysst utrymme för kreativt skapande. Jag fick äran att hälsa på ett par gånger under min vistelse och WOW, vilken plats. Creative Gallery i Spånga.
Att träffa min bästis Tilla och hennes son var höjdpunkten. Större delen av min tid spenderade jag med de båda.
Sverige resan hände för att lillen fyllde 1 år och jag hade inte träffat honom ännu. Under de två veckor som vi umgicks så skapade jag o lillplutten ett band. Vi lärde känna varann och vi kunde tillslut väldigt bekvämt hålla varann sällskap utan att hela tiden undra vart Tilla är och när hon kommer tillbaka. Utan han började lita på mig tillslut.. Förstå att jag kan hålla honom safe tills mammsen är tillbaka. En morgon när jag för första gången fick mata honom med en flaska välling blev jag så överväldigad av alla möjliga typer av känslor att jag bara började gråta. Ha, men det var knappast en ledsam upplevelse! Bara blev så himla rörd att det vart störtlöjligt.