Själv på stan första dan’ sedan pandemi och barn.

Saga Teatern intill Biblioteket i Enköping

Denna våren känns som att folk äntligen börjar känna sig normala igen, på riktigt. Törs man säga att pandemin är bakom oss nu, här i Sverige iaf? Inte 100% kanske, men vi behöver inte vara rädda för varann längre! Wohoo! Genom det hela pandemi kaoset hade jag fått för mig att Covid knappt påverkat mig utöver att jag inte kunnat börja tjäna pengar som porträtt fotograf. Men på ett barnkalas i en gammal dekorerad och dukad loge blev det tydligt hur mycket jag faktiskt lidit. Lappfeber kallas det! Big-time. Det var i en konversation med min svägerska som poletten trillade ner. Att under tiden sedan jag fick barn, Februari 2020 så har jag bara funnit mig i att inte träffa människor. Men utan människor så, känns det lite som att jag inte finns.

Det blev tydligt för att jag fick sååå mycket kraft från att ha spenderat en dag i stan. Idéer, skaparglädje, självförtroende och entusiasm är sånt man kan hämta inifrån – naturligtvis – och det ska man! Det gör jag! Det har jag gjort genom hela pandemin! Men den kommer i en annan form utifrån. Att röra mig bland människor blir lite som att skörda existens. Den stora på extrovert och introvert är om man hämtar eller spenderar energi bland folk.

LÄS MER

Galltvål.

Länge leve galltvålen
Galltvål räddade 80 tals jackan jag fick av mamma.

Sporadiska gula prickar på jackan jag precis fått av mamma. Känslan vid realisering av att det hänt gjorde mig näst intill förtvivlad. Men läxan lärd! Ät ingenting som rapsolja och gurkmeja med finkläderna på.

“Det måste ju finnas nånting för sånt här!!” tänkte jag och började googla. Fann snart att allting pekade mot galltvål.

Blöt upp. Gnugga. Låt sitta. Skölj. Tadaa.

Det är ärvbarheten som räknas.

Det finns någonting magiskt i äldre trappor där stegen har nedskavda delar av alla fötter från förr. Få tänker nog att slitna handräcken behöver ersättas omedelbart. Slitna handtag på en gammal dörr håller historian av platsen i liv. Ger känsla av att man är på en speciell plats. Tecken på användning så som märken och skador på skor och kläder kanske borde också kunna ge karaktär och själ på samma sätt.

Krävs det att man vet historian bakom slitaget för att se magin i det? Är det omöjligt att en anonym väska är lika magisk, trots att den uppenbart varit så väsentlig för någon då axleremen t.om gett vika?

Axelremen gav vika för länge sen. Såldes utan rem för 100 kr på Tradera.

Att inte ha råd att med stil, är en helt annan sak än att inte ha stil visste jag redan då men hade ingen aning om hur nära lösningen fanns. Dom 600 kr som min klänning  kostat, hade kunnat förse mig med en helt ny garderob om jag spenderat dom på Myrorna eller Statsmissionen! Varför hade ingen berättat detta för mig? Men det var på den tiden då jag och många andra inte ens tittade åt det hållet, eftersom second hand var synonymt med fattigt och smutsigt. Alltså ytterst pinsamt och super skämmigt bara man ens känner någon som handlar där.

År 2008 var det dags för studenten och den skulle tas i stil. Det var hög tid för stilrevansch på balen i 9an som jag mindes med ångest för att inget i vad jag hade på mig funkade ihop. Klänningen var för stor, hade varken foundation eller eyeliner så mitt smink såg klent ut och jag hade ingen vana i klackskor. Kände mig inte alls fin, Utan som en idiot med en alldeles för puffig tofs i håret.

Idag förstår jag att second hand lockar alla möjliga typer av shoppare. Ganska nördiga shoppare på jakt efter något specifikt handlar på Tradera eftersom man enkelt kan söka på både storlek och färg samt lägga bevakningar. Fysiska butiker besöks av många som förstår sig på kvalitet och vet vad ett plagg i olika material kan bli. Kanske något helt annat, eller bara en lite annan storlek. Det fina med second hand är inte bara priserna och chansen till få tag på något i lyxigt hög kvalitet för mindre peng än vad en ganska kortlivad variant hade kostat som ny i butik, utan det är utbudet. Jämförelsevis är variationen ganska tunn i jämförelse på vanliga butiker.

Skador liksom som ärr berättar nånting, för den som är lyssnar.

Eftersom mina fötter är olika stora, har den högra skon fått lite egen form. Tårna har pressat ut materialet till den mån dom kunnat för att få sig lite mera plats. Yttersta punkten där stortån legat finns ett tydligt jack i lädret. Ett tecken på hur jag brukade rastlöst studsa med tårna mot marken när jag rökte cigaretter eller väntade på bussen.

Foto Sanna K

Skorna kom aldrig fram igen efter den säsongen, utan fick ligga i sin ganska tjusiga mattsvarta låda i 10 år. Nästa gång vi möttes höll dom en stark lukt av källare och var två storlekar för små. Någon annan hade nog slängt dom i soporna omedelbart, men inte jag.

Den lilla pengen man kan få, är ett tack för att man tagit sig tiden. Inget man blir rik på.

För mig känns det skönt att sälja saker privat, för att varje transaktion betyder att någonting får leva vidare. Att lämna en kasse på en second hand betyder inte per automatik att den får ett längre liv, utan kan lika gärna bara vara ett stopp på vägen till återvinningscentralen. För varje såld pryl på Tradera däremot, så vet jag att någon sitter hemma o väntar på att få ge denne en chans.  Sedan får det bära eller brista.

Hela arbetet som går in i att få någonting sålt kan lite romantiserat ses som en ceremoni där man tackar kläderna och saker för vad som varit, a la Kon Mari. Att få packa ihop det och sätta en fraktsedel på för att till sist lämna på posten, kan vara en jätte skön känsla av lättnad.

Om vi bygger relation till våra saker, så konsumerar vi mindre. Om vi tar hand om våra saker, så konsumerar vi också mindre. Länge leve allting som vi redan tagit fram, så att vi i framtiden kan ta fram lite mindre.

Jobbet som går in i att sälja av sin garderob görs inte för att bli rik, utan för att det är viktigt att vi slutar slänga saker.

Skräpsäljare

En morgon gick jag ut för att slänga sopor när vi bodde i Hutongerna intill Förbjudna Staden i Beijing. Till min förvåning låg ett urtjusigt par sandaletter där i, som fint placerade för min skull. Alldeles nya var dom, så jag tog med dom hem naturligtvis och tänkte att dom här kan komma till nytta i min studio. Det har dom inte gjort nu sedan 2016, så dom finns på Tradera istället. Storlek 36! Himla små :)

Fixa Stilen

Ibland är mitt uppskjutarbeteende så pass extremt, att det tar mig 2 år att öppna en länk. Inte förrän jag låtit den där lappen jag stoppade i fickan under en semester i Torekov 2018 sitta på kylskåpet några veckor två år senare, så hände nånting. Häremellan hade t.om flyttat från ett land till ett annat och tydligen tyckt det var lättare att packa med lappen istället för att undersöka länken. En dag när den satt där på kylskåpet så provocerade den mig. Detta under perioden jag läste KOn Maris bok om städning och tyckte det var alldeles för rörigt på kylskåpet. Med så många lappar så ser man ju ingen lapp alls! Det var helt enkelt städdags. Först ut att sortera efter var denna lilla lappen från Torekov som hängt med himla länge. Spark Joy? Nej! Men nyfikenhet! :)

Och visst var jag himla glad som sparat lappen så länge! Länken ledde ju för fan till en vintagebutik. Nämligen Fixa Stilen.

Under dom 6 månader som kommer därefter så händer lite saker. Först o främst så börjar jag följa deras konto på Instagram och det tar inte lång tid innan jag lyckas bli himla upprörd över att en jätte fin klänning i gammel rosa hann bli såld till någon annan. Här lärde jag mig att man helt enkelt måste var lite på hugget om man ska ha något. Efter att jag sedan sett en bild där en scarf knytits till en FANTASTISK huvudbonad, så fick jag en briljant idé. Vi måste samarbeta. För att dessa kreationer och fina grejer spark massvis med joy hos mig.

Linda på Fixa Stilen knöt fyrkantig scarf till huvudbonad

Som en fotograf med kärlek till gamla grejer och fina mönster, så hörde jag av mig och hoppades på att hon nappar.

4 dagar senare står jag vid Post Nord uthämtningsställe i Enköping. “Wow, Nu händer det!!” stod jag och tänkte med bubblande glädje och entusiasm i kroppen då damen bakom kassan letade efter mitt paket. “Här står jag och hämtar ut första leveransen med grejer jag inte köpt, utan som skickats till mig för samarbete! Från en skitball vintage butik dessutom… Holy shit!”

Nu är helgen här och mitt jobbande/lekande/fröjdande börjar. I lådan finns massvis av fina grejer och mitt schema är fritt.