Retrospekt: Sömnadskurs på distans, “Sy ett fodral” hos Sysalabim

Taggad som attan drog jag igång! Grävde fram ett tyg jag rivit av en pianopall jag ryckt upp ur en container på återvinningscentralen. Sedan ritade jag lite i kassen dragkedjor jag köpt på Tradera för länge sen och hittade svart dragkedja som skulle bli perfekt! Tyvärr var den lite för kort, men jag bestämde att det får duga.

Lite kort om allt som gick fel


Dragkedjan smälte när jag skulle pressa lite grann innan jag börjar markera vart jag ska sy vilket kladdade både på järnet och tyget. Kul! När dragkedjan sedan var påsydd och jag var skitmallig över detta upptäcker jag att tygets mönster var upp o ned. Det vara bara börja sprätta, sedan klippa för att tyget behövde delas på mitten så det kunde vändas korrekt. När det var dags att “sy av hörnen” insåg jag att man ju skulle ha sytt runt hela tyget; inte bara rakt ned från dragkedjan utan längst kanten i botten också. Vet inte exakt vad för skillnad det gör, men det skapade lite förvirring när inget såg rätt ut jämfört med videon. “Äh” tänkte jag. “Det gör säkert ingen skillnad i slutändan”. Men nu tog övertråden slut och efter jag bytt den mot första bästa så började tråden gå av hela tiden efter ett par cm och tillslut gick även nålen av just när vi skulle över dragkedjan.

BaAh! Kände jag och packade ihop för kvällen.

Göra om göra rätt

Återvände någon dag senare efter att jag felsökt lite både i manual och internet. Lärde mig att Olika tråd typer på övertråd och undertråd kan göra att dom skavs mot varann och går av. Så jag spolade ny och såg till att dom var samma, sen gick det bra. Tråden gick inte av mer och det gick fint över dragkedjan.

Ah, underbar känsla att vara klar.

Min man kunde t.om packa lite tandborste och såna grejer i den när han skulle ut o resa någon dag senare! och det känns ju ganska gött! :)

Hur fin den än blev däremot, så kräver projektet definitivt en revansch! Efter att hela kursen är klar så gör jag en till sån här. Då med lite mer omsorg och elegans. Det kommer gå snabbt, enkelt och sömmarna kommer bli såÅå fina. Nu är dom nämligen sååå fula. Men ärligt talat, jag ville verkligen, verkligen bara.bli.klar.

Så ett revansch fodral är planerat. Den ska nog bli grön :)

Nu börjar min självutbildning till sömmerska.

Höstfin! På väg in till Enköping

Det är dags.

Drömmen om att klä både själv och andra i kläder jag sytt är stor och gammal. Lika sant som det är sagt, så kommer det aldrig bli min vardag ifall jag inte börjar slita för den. Upp tidigt, dedikera tid, studera, testa, göra. Innan jag kan börja räkna timmarna bakom maskin eller mönsterritning i hundratal och sömmarna sydda i kilometer, är jag ännu kvar vid tröskeln.

Jobbet måste bara göras och vanan byggas upp. Alla referenser hamna på plats, men istället har jag väntat på att en mentor eller syjunta ska dyka upp och sätta mig på rätt spår sedan gymnasietiden. Inget av det kom att hända mig, istället gick en kompis mormor bort. Marie hette hon och vi har aldrig träffats. Att Maries bortgång skulle påverka mig alls är nog lika oväntat för henne som för hennes dotter som för dotterns son som är en gammal kollega till min man, som i sin tur också blivit min kompis. Det började med att han erbjöd hennes gamla overlock maskin. Sedan kom tillsammans med den också hela hennes lager av tyger och sytillbehör samt böcker om broderi, porslinsmålning, vävtekniker, stickat, virkat och t.om BATIK!

Både verktyg, material och kurslitteratur med andra ord. En hel skola men ingen lärare. Ingen kursplan, ingen mentor. Men allting annat.

Old School overlock maskin

Tårarna bara rann medan både kropp och sinne realiserade vilken skatt som hamnat hos mig. Att jag står ensam ansvarig nu för hur allt detta skall hanteras, förvaltas. Att jag precis fick en once in a life time chans att förverkliga mina sydrömmar. Drömmer jag? Är det här på riktigt?

Maries fina tyger

Fina tyger på rulle som fått vintage stämpel under tiden dom varit hos Marie, som hade enorm känsla för stil, färg och form. Hon hade skill. Entusiasm och nördighet. Hon hade varit en perfekt mentor om hon orkat med mig och haft tiden. Men jag tror jag måste vara min egen mentor. Precis som Pippi för säga till sig själv på skarpen att gå o lägga sig så får jag göra det samma.

– Sanna, GÅ och rita mönster.

Oravais! Staden där mormor fortfarande bor, är uppväxt. Både hon och morfar jobbade på Oravais textil fabrik.

Det kändes i slutet av dagen då mitt hus var fullt av lådor och hade en ny lukt i sig av gammal stuga som kom med tygerna, som att Universum precis lite halvfrustrerat men med kärlek besvarat min existensiella fråga “Vad ska det bli av mig? Vad ska jag göra med mitt liv?”

– Det du alltid vara gått o fantiserat om men aldrig tagit dig för. Sy!

Studielitteraturen.

Så jag kände för att berätta om det. Att jag just nu är precis i början av kapitlet “Förverkliga drömmen om att bli sömmerska”. 33 år gammal, 31 veckor gravid med typ 3 km tyger att bekanta mig med. Nu börjar mina studier. Nu börjar min aktiva insats som får bära eller brista, till att Sannas Kreationer, som jag valt att kalla resultaten av mina små idéer, skall inkludera sysaker! :) Föreställer mig underbart praktiska o tjusiga klänningar med fickor och massa snygga utsvängda byxor!

Men först ut lite kimonos till min man av mammas gamla gardiner. Samt behöver jag mig med naturlig färgning av tyger. Har en ide om att koka lite randiga tyger i massa glögg i några timmar, i hopp om att bli av med dess höga kontraster och extrema färgskillnader.

Gudrun Sjöden tyger skall färgas med glögg genom långkok

Ps, följ gärna sannaskreationer på Instagram.

Sanna K “Butik” på Tradera

Det lilla verket jag valt att kalla Inbjudningskortet. För denne får mig att tänka på ballonger.

Från boken Big Magic av Elizabeth Gilbert tog jag med mig en lärdom till 100%. Applicerar denna på hur jag lever, hur och när jag pratar, vad och hur jag skapar. Även vad jag publicerar.

Nämligen, Försök inte hjälpa andra, utan hjälp dig själv.

Läs mer

Jag köpte ett gammalt syskrin.

Gammalt syskrin i trä med massa tillbehör.

Vad är det som gör gamla grejer så spännande att rota i? Kanske ha något och göra med att det känns som man gräver i tidslinjen. I det här fallet så kändes det lite som att jag köpte någon annans entusiasm och visdom på låda. Men också någon annans bagage. Alla dessa ting var med i en plan som inte blev av. Så det är med lite blandade känslor jag hanterare dom.

LÄS MER

Inte cool utan underkjol

Gudrun Sjödén klänningen som var så bra med sina fickor, sin nedtonade färg, sin elegans i modell, sin rolighet i mönster och sin amningsvänlighet ned sina knappar, skulle ju göra mitt liv enklare. Inser att, det blivit mer komplicerat. Samma plagg fast med dubbelknäppning och ett innertyg, då det är lite genomskinligt så man måste undvika motsol; vore guld.

Gudrun Sjödéns mysmönstrade bomullskreation

En dag slog jag till med ett bud på 305 kr för en Gudrun Sjöden klänning på Tradera. Knappar uppifrån och ner hela på hela fronten, fickor och resår baktill. Ärmarna något vida men det fick gå an. Knapparna blir bredare och bredare isär ju längre ner man kommer. Klänningen är väl kanske lite mer av en skjorta än en klänning? Hur som, så krävs en underkjol. Den gör sig absolut inte med bara strumpbyxor under.

Läs vidare

Liten film om Kina

ChinaMin väninna Alina ringde mig i somras och önskade att jag och Joakim kommer till Ya Xiu market i Sanlitun för att hjälpa till vid en filminspelning. Hon fick en bra deal från ett företag som lär ut Kinesiska till västerlänningar. De ville ha henne med i en reklamfilm och i betalning fick hon en 4 veckors rejäääl intensivkurs där hon lärde sig alla basics och även karaktärer. (Även karaktärer!!) Hon har lärt sig huuur mycket som helst. Jag minns att hon var trött hela tiden och stressad inför de regelbundna proven men fan, hon lyckades!

Filmen blev riktigt snygg dessutom, men Jocke och jag klipptes bort..

Den perfekta jackan

Jackan ska vara slät, tunn, mörkblå, väldigt söder, fickor utan märkbar kant, speciell krage men inte bestämd ännu, inga syngliga knappar, uppvikta ärmar, silkesinsida i en annan nyans av mörkblå.. Skitsnygg.

Tunnikor och klänningar med rymliga fickor är mina favoritplagg. Och alla som designar jackor utan djupa fickor att mysa ner händerna i samt förvara saker man hittar på gatan, skissblock och pennor, tycker jag gör dåliga jackor. Som tex den här Söderkavajen jag designat själv, är helt kass.

Om jag nånsin designar en jacka på riktigt;

  • Innerficka i exakta mått för kreatimas billigaste ritblock tillsammans med ett 5-pack pigmentbläckpennor från Panduro Hobby.
  • Djupa fickor att ställa ner en termos från Clas Olsson i. Stor nog att jag samtidigt kan ha handen där, vilande mot nåt mjukt och mysigt material.
  • Fickorna ska gå att stänga , enkelt. Så de är tyvsäkrade och för att jag ska kunna stoppa ner min basker utan att behöva vara minsta rädd för att den trillar ur.
  • Det blir nog en svart trenchcoat, som självklart tål regn och har en stor luva jag kan dra över min basker med en kepsaktig framkant.
  • Fickor bakom fickorna för vantar!
  • Ska tåla 60, kanske 90 grader utan problem och torktumlare.

Vill du ha en likadan? Ta en kölapp.