Stötta hemma virkarna som mediterar o myser medan det jobbar.

Att flytta pengar direkt till en skapares konto, känns bra. Känner mig som ett kugghjul i en ganska mysig maskin där kreativitet och skaparglädje agerar bränsle. “Åh, såhär ska det ju vara med allt som kan göras för hand!” tänker jag när Swish ljudar för en lyckad transaktion.

Virkad solhatt på pinnstol

Allt som rör hittandet, köpandet och användandet av denna solhatt tex, känns som ett bevis på att någonting bra fungerar väl. En inspirerad och erfaren kreatör fick något sålt utan särskilt mycket krångel. Ett annat företag, i detta fall Tradera, tillhandahåller plattformen där Ullis o jag kunde hitta varann. Fantastiskt!

Att göra saker med händerna kan vara ganska meditativt när man har vanan inne. Gudrun Sjödén kanske målar med vattenfärg och Sara Bäckmo kanske hälsar på plantorna i tunnelväxthuset för att samla tankarna. En kompis till mig stryker gärna kläder när hon kommit hem från jobbet, eller tittar på skräckfilm om hon är stressad. “Det tar över tankarna och laddar ur en” har hon sagt.

En annan sida av skapandet som kommer med tiden är en nivå av kunskap och vana där man inte alls tänker på det, utan bara gör. Titta på film och sticka sockor tex, som min mormor och svärmor. Att kunna sälja det färdiga stycket är kanske inget alla är intresserade utav, men det bör understrykas att det går. Nyckeln till lyckad försäljning är att den färdiga produkten är lättillgänglig för köparen. Det är egentligen allt, resten går att förfina och förbättra över tid.

A och O, är att intresserade lyckas hitta den.

Undrar om Ullis som virkat denna hatten finner sysslan meditativ? Föreställer mig att hon lyssnar tittar på tv med en kopp te samtidigt. Kanske äter lite mazariner.

Virkad solhatt på vas framför öppet fönster
Virkad solhatt framför vas på fönsterbänk

Galltvål.

Länge leve galltvålen
Galltvål räddade 80 tals jackan jag fick av mamma.

Sporadiska gula prickar på jackan jag precis fått av mamma. Känslan vid realisering av att det hänt gjorde mig näst intill förtvivlad. Men läxan lärd! Ät ingenting som rapsolja och gurkmeja med finkläderna på.

“Det måste ju finnas nånting för sånt här!!” tänkte jag och började googla. Fann snart att allting pekade mot galltvål.

Blöt upp. Gnugga. Låt sitta. Skölj. Tadaa.

Slowfashion i Vaxholm

Olli Kjolen och jag på äventyr!
Kjol i 100% linne, Olli, från Linen for life i Vaxholm. Fotograf och modell, Sanna K. 2021


Vaxholm och har en konstig relation. Den gulliga staden har varit som fastfrusen i tiden kring 2008 då man precis tagit studenten och var tokkär. Efter jobbet vid Salem Centrum hade en klok människa nog promenerat hem för att sova eftersom klockan ofta var runt 22.00, men det är inte så hjärnan funkar när man är 18 och förälskad. Istället hoppar man på SL’s natt trafik och åker 2.5 gäspiga timmar från till Vaxholm för att bli upplockad i mörkret av en söt pojke med båt. Reflekterade varje gång jag klev ner i den guppiga båten, att vattnet den tiden på dygnet såg ut som olja.

Nu däremot när vi två tillsammans med våran dotter, besökte Vaxholm under sommaren 2021, förändrades något. Hade svårt att tro mina ögon faktiskt, när jag såg orden Slow Fashion skrivna på ett fönster uppe vid torget. Ett uttryck som för mig är packat med framtidstro och fina idéer om respekt för material och att kvalitet handlar om hela processen mer än bara slutresultatet. Föreställer mig en vardag där vi skryter om hur fint vi lyckats lappa våra kläder o filtar. Vi bygger relationer till våra plagg som om dom är våra kära verktyg, likt en snickare som hellre har en pålitlig hammare än en ny.

Drömmer om en framtid där konversationer om dåtida slit o släng kulturen ger samma ursäktande grimaser som när vi idag tittar på dåliga frisyrer i gamla skolkataloger.

LÄS MER

Har du shoppat problem eller lösningar?

Om alla butiker stängde utan förvarning, har du allt du behöver? Dvs, tillräckligt med ombyten för det livet du vill leva under alla årstider. Eller har du massa annat istället?

Personligen skulle jag känna mig lite som jag alltid gör på semester, om allting plötsligt stängde. Att jag har massa ombyten att tillgå men kanske inget som är riktigt rätt för hur dagarna ser ut. Inga pålitliga skor man kan gå långt i under sommarväder, då är kängorna för varma. Ingen funktionell solhatt, utan min blåser av vid minsta vind.

Mest plats i min garderob tar vardagsfina och festfina plagg. Klänningar, kjolar o blusar med wow effekt som är alldeles underbara, men som inte hjälper mig ett dugg när jag har saker att göra. Tex springa upp o ner i trappan under vårstädningen, möblera om, jobba i trädgården, hajka eller plocka bär. Visst har jag bra grejer, men ytterst sporadiskt när det kommer till funktion.

På det viset har jag shoppat fler problem än lösningar, eftersom tillfällen då jag behöver praktiska kläder är fler än när jag behöver fina. Att ge dom så mycket plats i mitt hus är egentligen vansinne.

När det väl är fest som vankas däremot, så är flera alternativ heller inte nödvändigtvis något som gör vårat liv rikare. Att ha 12 maxi klänningar att välja mellan gör inte processen att komma i väg trevligare än om man haft 3-4. Vetskapen däremot, om att något alltid finns där för en, tex ett par kängor som aldrig släpper in vatten eller ett par jeans som aldrig tappar formen – det är fantastiskt. Då är man alltid redo oavsett väder. Så borde jag ha shoppat för alla säsonger, hellre än att ha flera ombyten för dom där festerna som aldrig händer.

Varför köper vi ens sånt vi egentligen inte vill ha?

Skulle man dra i nödbromsen för all produktion nu, skulle jag betala högt för ett gäng benvärmare i någon tjockare trikå. Dessa uppgör en viktig del av min ganska komplexa utstyrsel om nätterna. Ändå har jag bara två par, o bägge är lite trasiga.

Men, jag har massa klänningar. Som bara ligger där.

Ges din vardag möjligheter eller restriktioner av dina kläder?

Avslutningsvis vill jag ta upp någonting som är självklart för vissa, men lite av en evig kamp för andra. Hur vet man om något är rätt köp?

När det kommer till klänningar, är “dans testet” bra att ha med sig till provrummet. Det går helt enkelt ut på att du svänger runt lite grann i halv grandiösa disco moves för att se om tyget följer eller limiterar. För jeans provningen är “plocka upp något från golvet” testet att rekommendera. Pyjamaser däremot, kräver ett yoga test. Kan du inte spontan yoga utan restriktioner i Krigar positionen, så har du fel pyjamas. Vi alla har olika krav och därmed olika tester eller tänkta scenarion, vet du vad dina är eller chansar du bara?

Tänk på det.

Ps. Skulle gärna också ha ett gäng fårskinnstofflor på lager, men såna kan man nog alltid få tag på.

Det är ärvbarheten som räknas.

Det finns någonting magiskt i äldre trappor där stegen har nedskavda delar av alla fötter från förr. Få tänker nog att slitna handräcken behöver ersättas omedelbart. Slitna handtag på en gammal dörr håller historian av platsen i liv. Ger känsla av att man är på en speciell plats. Tecken på användning så som märken och skador på skor och kläder kanske borde också kunna ge karaktär och själ på samma sätt.

Krävs det att man vet historian bakom slitaget för att se magin i det? Är det omöjligt att en anonym väska är lika magisk, trots att den uppenbart varit så väsentlig för någon då axleremen t.om gett vika?

Axelremen gav vika för länge sen. Såldes utan rem för 100 kr på Tradera.

Att inte ha råd att med stil, är en helt annan sak än att inte ha stil visste jag redan då men hade ingen aning om hur nära lösningen fanns. Dom 600 kr som min klänning  kostat, hade kunnat förse mig med en helt ny garderob om jag spenderat dom på Myrorna eller Statsmissionen! Varför hade ingen berättat detta för mig? Men det var på den tiden då jag och många andra inte ens tittade åt det hållet, eftersom second hand var synonymt med fattigt och smutsigt. Alltså ytterst pinsamt och super skämmigt bara man ens känner någon som handlar där.

År 2008 var det dags för studenten och den skulle tas i stil. Det var hög tid för stilrevansch på balen i 9an som jag mindes med ångest för att inget i vad jag hade på mig funkade ihop. Klänningen var för stor, hade varken foundation eller eyeliner så mitt smink såg klent ut och jag hade ingen vana i klackskor. Kände mig inte alls fin, Utan som en idiot med en alldeles för puffig tofs i håret.

Idag förstår jag att second hand lockar alla möjliga typer av shoppare. Ganska nördiga shoppare på jakt efter något specifikt handlar på Tradera eftersom man enkelt kan söka på både storlek och färg samt lägga bevakningar. Fysiska butiker besöks av många som förstår sig på kvalitet och vet vad ett plagg i olika material kan bli. Kanske något helt annat, eller bara en lite annan storlek. Det fina med second hand är inte bara priserna och chansen till få tag på något i lyxigt hög kvalitet för mindre peng än vad en ganska kortlivad variant hade kostat som ny i butik, utan det är utbudet. Jämförelsevis är variationen ganska tunn i jämförelse på vanliga butiker.

Skador liksom som ärr berättar nånting, för den som är lyssnar.

Eftersom mina fötter är olika stora, har den högra skon fått lite egen form. Tårna har pressat ut materialet till den mån dom kunnat för att få sig lite mera plats. Yttersta punkten där stortån legat finns ett tydligt jack i lädret. Ett tecken på hur jag brukade rastlöst studsa med tårna mot marken när jag rökte cigaretter eller väntade på bussen.

Foto Sanna K

Skorna kom aldrig fram igen efter den säsongen, utan fick ligga i sin ganska tjusiga mattsvarta låda i 10 år. Nästa gång vi möttes höll dom en stark lukt av källare och var två storlekar för små. Någon annan hade nog slängt dom i soporna omedelbart, men inte jag.

Den lilla pengen man kan få, är ett tack för att man tagit sig tiden. Inget man blir rik på.

För mig känns det skönt att sälja saker privat, för att varje transaktion betyder att någonting får leva vidare. Att lämna en kasse på en second hand betyder inte per automatik att den får ett längre liv, utan kan lika gärna bara vara ett stopp på vägen till återvinningscentralen. För varje såld pryl på Tradera däremot, så vet jag att någon sitter hemma o väntar på att få ge denne en chans.  Sedan får det bära eller brista.

Hela arbetet som går in i att få någonting sålt kan lite romantiserat ses som en ceremoni där man tackar kläderna och saker för vad som varit, a la Kon Mari. Att få packa ihop det och sätta en fraktsedel på för att till sist lämna på posten, kan vara en jätte skön känsla av lättnad.

Om vi bygger relation till våra saker, så konsumerar vi mindre. Om vi tar hand om våra saker, så konsumerar vi också mindre. Länge leve allting som vi redan tagit fram, så att vi i framtiden kan ta fram lite mindre.

Jobbet som går in i att sälja av sin garderob görs inte för att bli rik, utan för att det är viktigt att vi slutar slänga saker.

Skräpsäljare

En morgon gick jag ut för att slänga sopor när vi bodde i Hutongerna intill Förbjudna Staden i Beijing. Till min förvåning låg ett urtjusigt par sandaletter där i, som fint placerade för min skull. Alldeles nya var dom, så jag tog med dom hem naturligtvis och tänkte att dom här kan komma till nytta i min studio. Det har dom inte gjort nu sedan 2016, så dom finns på Tradera istället. Storlek 36! Himla små :)

Solhatten är underskattad

Dagens vibe kallar jag “Lika ball o feminin, som bekväm och redo för whatever”

Visst kan man onekligen se skitball ut i solglasögon. Det går dessutom inte att förneka smidigheten i dom, jämfört med en solhatt.

Dom fyller väl sina egna syften men solhatten har börjat ta över i min vardag märker jag. Anonymiteten som uppstår när man har ögonen bakom en reflekterande mur av plast är något jag sällan eftersträvar när jag är ute o rör mig. Motsatsen, där jag ser så många ögon par som möjligt, uppskattar jag när jag är ute o rör mig.

– Hej!
– Hej!

O så känner man sig lite mindre ensam.

Bakom glasögonen kan man gömma sig, men under hatt kan man bara söka skydd. Min solhatt är jätte fin o blå. Dessutom randig, så det är lite svårt att använda just den här regelbundet, men jag har börjat anpassa plagg efter hatten. Märker mer o mer hur mycket jag trivs under min lilla solhatt. Faktumet att jag hellre byter till andra kläder än till annat solskydd, skvallrar om att förändringar är på gång.

Snagg, hyfsat osminkad o solhatt. Det är min sommar vibe 2021. För att få lite mer sväng utrymme tänker jag hålla utkik efter en svart hatt i liknande modell.

Man ska våga prova, sa en granne

Under vagnpromenaden mot kyrkan fick jag möte i byn av en annan granne som också var på vagnpromenad, samt hade otroligt tjusigt mörkröda stövlar på sig. “If you see something, say something” sägs det ju, så jag berömde dom och hon svarade “man måste våga”.

Ja, visst gör man! Man måste våga prova. Motsatsen är att hålla kvar i sitt nuvarande gamla jag med själv valda sanningar i stil med “det är inte jag” att tex måla naglarna eller ha vita sneakers. Det är inte jag, ÄN. Allting du är, är ju upp till den här exakta punkten som passera på 1 sekund. Skulle du få för dig nu att hoppa upp o ner eller skrika ut svordomar tvärsöver torget, så var du inte den som gjorde så – tills nu. Sedan kan du ju välja ifall du skall fortsätta med det eller inte.

Vissa idéer kommer inte funka, men det är en del av testandet. Hennes röda stövlar funkade skitbra, min rosa klänning gjorde inte. Det är inte ett problem, eftersom jag enkelt kan skicka klänningen vidare genom att återigen göra den tillgänglig på Tradera. Tillslut hamnar den framför någon annans ögon, som den gjord mig. Tyvärr i lite sämre skick, då jag är lite kladdig och smutsig och slarvig i hur jag lever. Vilket märks på prislappen.

Sidonot: Det är ju en vettig anledning till att kanske börja vara lite försiktigare, och separera tydligare i vardagen på sysslor – så att fina kläder hålls i fint skick. Må så vara, men äh. Det är inte så enkelt för den impulsive.

När plagget hamnade framför ögonen på mig på Tradera, tänkte jag att jag kanske borde introducera lite mer ljusa feminina plagg i garderoben. Denna Dry Lake klänning i storlek Large kändes som en bra start, iom att den är så rymlig och har ett midje band till.

Den här looken som jag vattnar den stackars squashen som kom ut på friland alldeles för tidigt, samt märgärtorna som knappt tittat upp än, med – är mitt försök at få den att fungera. Få detta blekrosa plagg att kännas som mig.

Fast, det går inte. Plagget och jag har helt olika vibbar. En omöjlig emulsion. Det blir liksom aldrig någon majonäs av oss två.

Förskönandet av nästa inköp

Jacka från vintage marknad vid Tanto för över 10 år sen. Knappt använd sen dess. Men OJ vad jag “ba skulle ha den” och spenderade mina sista pengar. Helt onödigt, oavsett huuur fin den är.

Ibland känns det som att den där jackan till salu är nyckeln till frihet. När övertygelsen satt sig spelar det ingen roll hur många jackor man redan har. Man har ju inte en sån där. Övertygelsen om att mer kläder i garderoben är lösningen på den här känslan av att inte vara fin nog, är stark ibland.

Vem är att säga ifall man har rätt eller fel? Tänk om just den där jackan faktiskt är nyckeln till frihet trots allt? Det må den mycket väl vara. Men hur stor är sannolikheten, egentligen?

En själv vet hur många gånger man känt sig lika övertygad förut. Lika mycket vet jag också att jag har väldigt, väldigt många jackor. Alla köpta i full övertygan om att “this is the one”. The one som skulle vara min nya favorit. Den som alltid skulle hänga i hallen och finnas där som den lika bekväma som stilfulla vägen ut ur situationer där jag har svårt att bestämma mig vad dagens vibe skulle vara. Ingen däremot, har fungerat så. Trots 20 talet jackor och kappor jag har i garderoben. Men visst har jag en stilfull och bekväm go-to som löser mina problem. Lustigt nog var den jackan aldrig ens köpt med mig i åtanke. Denna perfekt matta sotsvart regnjacka köpte jag som en gåva till min man. Tur att jag köpte honom två storlekar och aldrig orkade lämna tillbaka den som inte passade, för att den är nu min favort. Min stilfulla bekväma go to.

Fantastisk skjorta från Fixa Stilen, vintage butik på nätet.

Att sluta röka var svårt. “Bara en sista cigg” tänkte jag och bolmade vidare. “Efter den här, då är jag nöjd… Jag måste liksom avsluta det på rätt sätt”. Som att cigarettvanan behövde nån slags avskedsceremoni i form av ett sista halsbloss i perfekt harmoni med livet?

Men att ändra beteendemönster handlar inte om att vänta på “rätt tillfälle” eller göra det på “rätt sätt”, utan om att nöja sig. Pusta ut o bestämma sig. Du dör inte utan av att avsluta cigarett romansen på “fel” sätt. Det kommer kännas skit jobbigt tills du vant dig utan, oavsett hur abrupt eller långdraget det sista farvälet var.

Fantastiskt hårband/bälte, Fixa Stilen Webshop.

Det är inte förbjudet att shoppa. Men det är skönt att tygla manier, se över sina kostsamma ha begär, impulser och annat sånt där som tar över ens rationella.

Hellre specifika egenskaper, än nyskick

Röda kängor i dåligt skick. Sålda på Tradera, 20 kr.

Hellre en skavank på rätt hatt, än perfekt skick på fel hatt! Hellre en sliten jacka med fickor på rätt ställen, än en ny jacka med helt fel fickor. Det är inte lika viktigt att sulan är svart, ifall tårna får gott om plats eller att stövlarna är gula, om dom håller strumporna torra beroende på hur man prioriterar egenskaper. Den ekvationen är personlig och det finns ingen mall. Jakten på ens nästa hatt eller parkas är individuell resa som på gott och ont får styras lite för mycket av prislappen. Man sparar inte nödvändigtvis pengar på att ta den billigaste, iom att man inom kortare tid kan behöva ersätta den.

Ofta vet man precis exakt vad man vill ha och hinner bli så frustrerad ett par gånger under jakten, att när man väl hittar det så får det kosta vad det kosta vill. När vi vet vad vi vill ha ser vi dessutom förbi mycket annat, som andra personer kan tycka är oerhört viktiga. Tex kan dessa skavanker vara anledningen till varför säljaren ens säljer, men för oss gör det ingen skillnad. Antingen för att man vet hur man lagar den eller för att den fyller sitt syfte oavsett.

Hatten har en kant som börjar gå upp… Vill någon ha den ändå?

Har du en hink vars handtag lossnat är det fortfarande inte skräp, eftersom att behållare behövs i alla möjliga syften. Sälj det där du har liggande, även om någon söm har börjat gå upp eller lim börjat släppa.

Sanningen är att, även om det kan ta tid för pryl o köpare att hitta varann – så kommer denna någon ta glädje i att återställa skicket eller helt enkelt bara låta den vara som den är! Det är ju fantastiskt.

Det är inte nödvändigtvis skicket som gör att man känner sig hemma, utan viben.