Jag trodde för ett år sen att jag den här dagen skulle gå och vänta på att kärlen släpper, så att jag kan få se alla lökar vi satt innan vintern titta fram. Vi planerade med att bli så duktiga vi bara kan på allt höstjobb, så våren och sommaren blir roligare.

Så, jag är förvånad över att jag själv sitter och researchar bra modebloggar och letar länkar för hur man bäst tar streestyle bilder. Suktar efter bilder från catwalks och längtar efter att få strosa runt bland vårkollektioner. Det här är jätte roligt men galet eftersom jag hade andra planer för mig själv. Men det är bara att köra! Också inspirerande med alla bilder, så jag har börjat skissa lite nya typer av grejjer. En sak till, jag tror jag kan vars jäkligt bra på det här.

Mitt liv blir kanske snyggare och renare, men blir jag lyckligare? Vi får se. Joakim och jag håller dock våra konversationer som att vi ska åka hem till vårat stugliv igen, nångång. Vi ska ta med oss en sån där lurvig liten nallebjörns hund som alla har här!

Mina bästa länkar hittills

• Eat Sleep Denim – Streetstyle blogg
• Alefashion – Blogroll med mycket shyssta bilder
• Jezebel – Lifehackers brudsite

Sveriges modegodis

• Ida Sjostedt
• Sweden.se’s modeblogg
• Hennes och Mauritz

Igår sa Sophia på kontoret till mig att komma tillbaka under fredagen efter kontorstid och prata lite, de gällde 30 minuter. Jag nekade såklart inte och kom hit vid 19tiden, väntade till nästan 21 och fick veta om en plats som finns ledig. De gällde ett Internship som Streetstyle Fotograf för p1.cn.

Gissningar och fakta

Anledningen är väl framförallt att jag kan engelska och därför kan fotografera alla västerlänningar. Kineserna missar dom eftersom att man måste hålla lite konversation som be om tillåtelse att publicera bilden på hemsidan, underskrift samt ge en inbjudan till p1.cn. Kineserna har generellt en engelska som inte håller för de.

Det verkar inte vara så att jag åker själv, utan vi är nog en grupp på kanske fem personer. Min kinesiska kommer förhoppningsvis få lite stark medvind!
Misstänker att jag kommer börja fotografera ute på gatan och i gallerior, men P1 fotograferar också inne på klubbar. Framförallt verkar de vara vid ett område som heter Sanlitun. Som rykten säger att många åker till, framförallt för att P1 är där och fotar.
Sanlitun är the place to be ifall du vill ha stora kedjor som Addidas Store, Esprit, American Apparel och även dyrare finare märken som Louis Vuitton etc. Restauranger, klubbar, open mic, gallerior med privatägda butiker och galna bakgator för nattliv. Du hittar de mesta här! Och P1 fotar de coolaste av de coolaste.

Jag blir utrustad med en kamera och får ”proffessional training” i hantering av just den här kameran. Förhoppningsvis behöver jag inte betala taxin själv överallt. I värsta fall förväntar dom sig att jag ska åka buss och tunnelbana, men de är isåfall på tiden. Hittills har jag bara åkt buss en gång, de var hem från Nanluoguxiang. Och jag hoppas också på att få lite vänner..

En trevlig skillnad här mot Sverige, praktik ger betalt.

Fotograferna och redigerarna.

De har 130 fotografer ute varje dag och plåtar. Nu 131. Jag vet inte, men jag tror jag är ensam västerländsk. Dom här fotograferna kommer och tömmer sina minneskort på kontoret och alla hittills, under två månader har varit otroligt trendiga kineser. Tjejerna som är ute och plåtar har inte kört på det här gulliga som epidemerat stan annars, utan de har kört på något eget. Lite Robyn-aktigt coolt med platåskor, leopardmönstrad jacka och hatt. Killarna verkar gilla sina skinnjackor. Generellt bland kinesiska tjejer så har dunjackorna tagit över stan. Sen också päls. Ju fluffigare, desto bättre och ju mer, desto bättre. På skorna, väskan och jackan samtidigt är optimalt. Sen finns de tjejer som är varken eller av dom här, men dessa stereotyper är väl de vanligaste.
Tjejerna idag försöker hitta något mellanting på söt och cool. Vem skulle vara ett perfekt exempel på det här? *host, host*

Jag ser fram emot det här! Jag älskar kläder! Jag blir frustrerad på att jag inte bara kan gå upp till folk på stan och få en vettig bild. Hittills har jag smygfotat med min mobilkamera och gått bakom dom, för att bara spara vad dom haft på sig. Mina bilder saknar kvalitet, men de fyller sitt syfte. Jag har sparat jackor framförallt, då jag ska försöka skissa ihop en egen och sy upp när jag åker till Shanghai. Men den här orange dunjackan är inte av den anledningen, jag hade bara sett så många dunjackor men ingen orange. Nu kan jag fota bilder hela veckorna och inte ens i smyg! De flesta blir gladeligen fotograferade, för att alla vill vara med i P1. Yeey!

De klär sig shysst på kontoret, vilket gör att jag saknar min garderob något så löjligt mycket.
Ingen verkar vara like sugen som jag på färgglada strumpbyxor däremot, kanske därför jag hittills inte hittat några här i Kina. Saknar mina röda hemma. Känns så trist också eftersom att jag hemma har 6 jäkla lådor med kläder, skor och väskor. Dessutom mycket bra i blandningen. Jag hade brist på väldigt lite! Nu har jag brist på allt! Här måste jag använda mina jäkla nattlinnen på stan pga brist på alternativ, tur att jag har shyssta jäkla nattlinnen.

Sanna K. Kinas sämst klädda stilfotograf?

Frågor jag bör ställa.

• Får jag publicera mina bilder på sannak.se också?
• Vem betalar transport?
• Vad händer om jag pajar kameran?

Att veta vart man har sig själv är viktigt för att komma ihåg vart man är på väg och varför. Men det kommer inte automatiskt och det är inte enkelt, utan de krävs jobb. Det är hårt att inte vara ignorant och det är svårt att ha självdistans.

De senaste dagarna har för mig handlat mycket om att rannsaka mig själv. Eftersom jag legat sjuk, så har jag haft mycket tid för funderande. Det har varit skönt att bli tvingad till att ta de lite lugnt, eftersom de inte är något jag unnar mig vanligtvis. Hur arbetslös jag än är, så är jag alltid stressad. Men nu har jag bara legat i soffan och tittat på hela 21st 45minuters avsnitt av Jericho serien. Emellanåt har jag legat och stirrat, fick en jätte bra chans för att landa och meditera.

Maskrosor krullar sig fint i vatten.

I gymnasiet sa Joakim att han inte tycker om idén att man bara klär sig som alla andra, och gör som alla andra, utan att ens fundera på varför. Hjärndöda beslut utan motivering var han helt enkelt inte så imponerad av.
De flesta människor gick honom på nerverna eftersom de flesta människor anstränger sig för att passa in i sin subkultur, istället för att lägga samma ansträngning på självutveckling. Han tyckte att jag är en smart tjej för att jag kan tänka själv. Han påstod att det här var något han visste. Att jag bara hamnat lite snett pga dåliga vänner och kanske för att jag inte fått den uppmuntran under min uppväxt jag förtjänat. Att min pappa blev sjuk och att jag fick lära mig att ta hand om mig själv tidigt, har gjort mig till ett maskrosbarn. Det här ska jag komma ihåg och inte låta någon ta ifrån mig. Jag är inte dum och jag är heller inte ful. Mitt leende med mitt 11 mm överbett jag hade första gången han såg mig, var fint och inget annat.

Det här har han sagt ofta och mycket. Till den grad att de nästan är uttjatat. Men allt det här tjatet i 7 års tid har gjort nytta. De har gjort mig bekväm i att;

• Gå osminkad, överallt.
• Bekväm nog att inte ens raka mina ben för att bära kjol.
• Klä mig som en tantig dagisfröken innan jag ens fyllt 20.

Se på de lite objektivt ifall du inte ser tyngden i det här.
Killar idag, i 20 års åldern generellt kräks på att tjejer inte är gjorda av bomull. ”Usch! Hår!!” är väl klassikern.. Så vi går ju inte ens till stranden och chillar i solen, om vi den här dagen inte har tillgång till rakhyvlar. För att vi är gör allt vi kan och undviker allt vi måste, för att skydda våran hemlighet om att vi är mänskliga. Att vara mänsklig blir ju liksom pinsamt. Eftersom tjejer ska vara lena, tjejer ska lukta gott, tjejer ska ha stringtrosor och högklackat, tjejer ska och tjejer ska.. Jag har aldrig nånsin tidigare träffat en kille som haft den otroligt simpla inställningen:
Tjejer ska vara bekväma.

Så det var ju ett litet pussel att få ihop.
- Ljuger han? Eller är det nåt fel på honom?
Det var omöjligt att bara ta hans ord, då hans ord vände min värld upp och ner. Nu kunde jag inte navigera längre, bara total förvirring.

- Vaddå behöver inte sminka mig varje dag? Nu förstår jag inte..

Så tålamod behövde han ju.
Jag menar, vet du en annan karl som skulle spendera 7 år på att övertyga en kvinna om att hon inte behöver raka sina ben, eller ens sin bikinilinje om hon inte verkligen själv trivs bäst så, även när hon är ensam?
Samtidigt som kvinnan i sig, kallar honom för galen. Slår vi vad om pengar, så sätter jag min slant på Ghandi.

23 år nu, vem blev jag och varför?

Jag blev awesome! och de är en teameffort av hela världen, min familj, gamla puckade vänner, mig själv och Joakim, samt har Joakims familj också en roll i de hela. Jag har tänkt mycket på det här, framförallt idag. Uppväxten, skolan, vänner, folk, beslut i livet och allt möjligt.. Hur otippat de var att jag s´kulle bli den jag är, om man ser tillbaka på hur jag växt upp. Joakim helt tog min av min egen bana. Har också tänkt på mina gamla relationer, som tog mig inte på helt fel banor.. Och så har jag tänkt mycket på pappa, då jag lämnade Sverige i ett lite oroligt stadie. Hur går det för honom?

Det här är pappa

Pappa flyttade ut när jag var 6 och mitt första besök i hans lägenhet, spenderade jag på att springa runt i cirklar genom alla rummen medans han gjorde sig hemmastadd. Det fanns en dörr från köket, till hallen, till sovrummet, till köket.. Den här lägenheten var en 10minuters promenad hemifrån mamma och desamma gällde nästa lägenhet, så han flyttade aldrig långt. På nya stället hade vi bastun bokad nästan varje helg, men tillslut kände jag mig för stor för att vara med. Jag fyllde 11 och fick ha en lokalfest för mina klasskamrater. Pappa kokade korv och hans sambo var den enda som dansade på hela kalaset, vilket var pinsamt men jag borde bara gett henne en high five för hennes shyssta Aerobics moves. Fyllde 12, sommarlovet från 6an till sjuan närmade sig och en vanlig dag hemma hos pappa så hände nånting. Hans ansikte blev rödflammigt och hans ögon blev lite stirriga.
Han tog bussen till vårdcentralen som skickade hem honom igen. När han kom hem var han i sämre skick och de blev snabbt värre. Han vilade inne på sängen som var en resårmadrass på golvet med ett ljuslila överkast jag aldrig gillade.

Sambon Mervi som var sjuksköterska hanterade situationen väldigt proffesionellt, hon höll sig lugn. Jag stod i dörröppningen till sovrummet och tittade på honom, bakom mig i hallen gick hon fram och tillbaka, fram och tillbaka. Med ögonen i en bok hon högläste ur om olika symptom till något hon siktat in sig på. När hans tal blev sluddrigt till den grad att det var svårt att förstå han svar på hennes frågor, så blev det tydligt. Hon stannade bredvid mig, petade till glasögonen och realiserade.
- Du får en stroke.
Ambulansen var redan på väg och jag kände knappt igenom honom när han åkte. När han fått hjälp att sätta sig på den båren som de backar in i ambulansen stod jag där och tittade. Jag ville krama honom, men jag gjorde de inte. Min korsgranne Malin som pappa lärt känna under de fyra år vi bott där, var hos mig den här dagen så hon minns det här precis som mig. Hon är nog pappas favorit av alla mina vänner. Vi stod där och vinkade.

Spagetti

Jag bad pappa om att laga mat en dag och det gjorde han, men jag skulle hålla honom sällskap. Vi gick in i köket och han frågade vad jag ville ha, – Spagetti.
- Vad vill du ha för sås till?
- Den vita
- Okej, vilken färg? mörk eller ljus?
- Vit..

Misstänker såhär i efterhand att han ville göra något coolt med färgen, men att jag var tråkig som bara ville ha grunden.
Men han fixade de utan problem. Jag älskade stuvade makaroner, fast spagetti med stuvningen på sidan. Idag kallar jag de Carbonara med ett utvecklat recept. Och idag har jag lagat mat i köket för första gången utan halvfabrikat. Den här pappa, skulle du ha tyckt om. När jag kommer hem, så ska jag laga lite mat till dig, precis som du lärt mig.

Förutom en stackare som jag inte vet vad den råkat ut för. Hon hade inga fjädrar längst hela halsen.. Vad kan de betyda? Nacken, övre delen av ryggen mellan skulderbladen var också kalt. De hade jag i Sverige gissat var märken efter att hon är favorit, men här var de så mycket mer.

Jag undrar också ifall dom här hönsen alltid sitter i dessa burar, eller om hon väljer ett par hon tar med sig till marknaden.
Bredvid hönsen hade dom någonting som plockade, skollade, slaktade, kokade eller kanske malde en fågel. Framför den här specialbyggda tunnan på marken låg ett vattenbad med lite rester i. Jag såg framförallt en fot sticka fram under några fjädrar.

Maskinen hade en stor öppning upptill, på något som så ut som en tunna. Ett par dm ner på framsidan var det en öppning, som påminde om en sån där ”plocka-din-egen-müsli” lucka, men utan lockat. Okej, tänk dig istället en tuggummiautomat. Den klassiska där du öppnar ett lock och så måste du sätta handen under först för att tuggummit kommer utrullande.. Här var lite samma sak, fast utan locket. De som är stoppat ner i öppningen, processeras på någe vis och kommer sen ut här ur en betydlig mindre öppning.

Jag satt hos dessa fåglar säkert en kvart, och bara tittade. Jag bara satt där på huk, aktade mina grejjer från marken och tog bilder. De hade väldigt vackra höns faktiskt, de hade bland annat två stycken stora Orpingtons, en wyandotte och en vit väldigt stor silkeshöna. Silkeshöns vad jag vet, blir inne såhär stora.. Så att, så friska kanske dom inte var. Eller så har jag bara tidigare i mitt liv sprungit på väldigt unga silkeshöns, medans den här var äldre. Men varför skulle någon ha en höna så länge här i Kina? Jag ville bara plocka upp dom allihopa. Bygga en inhägnad till dom och komma och mata dom varje dag.
Tillslut kom en dam och sa åt mig att sluta fota, så jag bad om ursäkt och gick.

Nästa: En glad säljare

Eftersom jag på en av de fyra hörnen hade städgrejer och jag gått enda hit så gick jag in. Fick tag i en jäkligt shysst skärbräda och lite annat. Samt ett par sockor! 90 kuai.. Jag tackade och gick. Inte bara de, han var också så pass snitsig att han knöt ett paketsnöre runt brädan så att den såg ut som en portfölj, bara de var ju värt att betala för. Jag reagerade dock på hur han tog lång tid på sig att räkna ihop allt. De handlar inte om några stora strumpor, men han gjorde uppställningen flera gånger och flera olika sätt. Listade, drog streck, strök under och strök över. Jag vet inte om han gjorde för min eller sin egen skull.

Nästa: En till glad säljare.
Jag försökte gestikulera att jag ville ha något som man kan städa golv med. Hon började visa mig golvplattor i flera olika sorter.
- Har hon ens såna? Sjukt otippat.. Var min första tanke, men yes! Vad har dom inte? är en fråga mer värd att ställa. Tillslut förstod vi varann till den grad att hon hajjat att jag vill ha en typ av mopp, men inte en av de två hon visat mig. Hon rotade runt lite bland städgrejjerna som att hon visste vad hon letade efter, men förlagt de för länge sen. Hon grävde fram precis vad jag sökte, men bara en av två delar. Så hon började hon rota igen.. och rota.. och rota..

Och rota, och rota… Ett skaft kom fram! Men de gick inte att fästa dom i varann då en skruv saknades. Nu fick hon manlig hjälp, så de rotade tillsammans. Rotade, rotade och rotade.. Sen fixade dom. Fixade och fixade och fixade. Tillslut hade jag fått en jäkligt snygg, men inte rätt mc.guyverlösning på hela kalaset så nu kunde jag ju inte ens säga nej och framförallt inte börja argumentera om priset. 50 spänn! Deal.

Jag rotade själv fram lite andra grejjer medans dom fixade och donade, så jag plockade på mig lite mejslar för att knata över till Fortune Plaza och mecka ihop IKEA prylarna som fortfarande bara står där i sina kartonger. Samt så köpte jag ett gammalt, gammalt, slitet måttband som jag tänkt lämna på kontoret tills vidare eftersom att de håller på att möblera om här. Sure, de är slitet.. Men, de är rosa. De andra nya fräscha var ju gula och 2.5m kortare. Och vi allt vet vad man säger om gult, de är fult.

Sen hem och städa täntke jag men icke, utan Joakim behövde ju en badmössa. De tog mig sen två timmar ute i stan och kylan för att inte hitta nånting. . Nu jävlar går jag hem tänkte jag, men hamnade istället här.. Vid Joakims dator klagandes över att jag inte är hemma än. Men nu jävlar går jag!

Jag satt inne och tittade på solkskenet. Att bara titta på var inte bra nog utan jag ville känna värmen och vinden. Ett litet tillskott D-vitmanin såhär i februari borde vara nyttigt.

Väl ute var det askallt och vinden gjorde inte situationen bättre, men jag behövde linjerade anteckningsblock för språkkursen så det fanns ingen återvändo. Hade ingen riktig aning om vart jag skulle hitta dessa förutom på konstdistriktet 798 de pratats så mycket om. Vi var förbi där en kort sväng i taxin när vi skulle till Nova vid västerländska nyår.

Jag tog mig ner och ut över den stora gatan bort mot samma ställe där jag lagade mina skor för en månad sen. Jag tog samma gata in där han gubben stått då, vilket han förvisso gjorde även nu. Istället för att vända vid honom så fortsatte jag in och hoppades på de bästa. Nånstans här ska också posten ligga, vi har en Fed Ex ganska nära men de är inte lika coolt.

Shoppa på bakgatan.
Jag möttes av massa små shoppar och nyfikna människor. Det här var en liten shoppinggata som drog mina tankar till frukten på Hötorget. På de torget inne i Stockholm City får man känslan av att alla säljare är en enda stor familj och att alla egentligen säljer för en och samma kassa. Extra pris är inte extra pris, och ingen har något ingen annan inte har. Dessa små shoppar hade i princip samma utbud som shoppen bredvid. Obligatoriskt för alla var skor och vantar, samt lite plastskålar och termosar. Sen hade någon gått Wild N Crazy och körde all out gamla mobiltelefoner, och en annan tant slängde ut verktyg på bordet när jag stod och tittade. Jag frågade mig själv om jag gav intrycket av att ”Jag-kan-själv”, tackade för komplimangen, gick sen vidare.

Jag känner mig dum i dag som kom dit med mitt öppna men låsta sinne om att -Ja, de säljer säkert bra saker men inget jag behöver.

En tant stod på trappen utanför sin butik, ödmjukt nickade mot mig och gav mig en simpel handgest som välkomnade mig in i butiken. Jag log och skakade på huvudet, gick vidare för att jag uppfattade henne påträngande. Där kom jag på mig själv att göra helt fel för att hon var för det första absout inte påträngande. Där var det bara min inställning som skapade den situationen. ”Om du letar efter fel, så kommer du att hitta dom” är väl ett citat som passar för att beskriva vad jag menar. Jag vände om efter ett par steg, log lite ursäktande och hittade exakt vad jag letade efter och massa där till! Hon följde inte ens med in och började visa grejer. En röd a5 till mig och en blå a5 till Joakim och båda för 6 kuai. Hit ska jag tillbaka när jag har räknat lite budget för månaden. Men nu hade jag bara ett mission och jag visar ansvar numera efter hela IKEA incidenten. Jag gick vidare på gatan för att solen ändå sken och av ren nyfikenhet. Hittade mera butiker och flera av dom sålde städgrejjer, vilket jag behöver. Det finns så mycket av alla här så jag kan vara bortskämd i exakt vilket typ och färg jag vill ha. Här säljer dom även täcken och kuddar och grejjer, men jag har ingen aning om varifrån grejjerna kommer eller hur pass hygienskt de är.

Jag kom och hem och disskuterade de med Joakim med inställningen att – Jag bryr mig verkligen inte. Jag stödjer hellre dom här med mina pengar än Carrefour Supermarket eller IKEA. Plus att jag har en tvättmaskin. Plus att de är roligare att handla här hos riktiga människor än IKEA eller ett köpcentrum a la Ica Maxi. Han sa ”Ok”.

Gatan tog slut men jag möttes av en tvärgata, som jag tog vänster i och första höger in i en gränd. Promenerade den till sitt slut och där chillade två katter i solen. Den mörka såg ut att inte ha några pupiller när han öppnade ögonen, så jag tror lite att han var blind. Här spenderade jag en hel del tid för att jag var tvungen att operera kameran. Hörde fotsteg komma närmare och närmare från en ensam person, så lite nervös blev jag men jag fortsatte med mitt. Vad hade Joakim gjort nu? frågade jag mig själv och fick svaret – Agerat självsäkert. Så det gjorde jag och de gick asbra! Jag fortsatte fota precis som om jag inte skulle ha märkt något, men när en gubbe dök upp bakom hörnet ett fåtal meter bort mötte jag hans ögonkonakt och ropade ”Nihao!” med ett leende. Han skrattade och ropade Nihao! tillbaka, sen gick han sin väg.

Att le räcker oftast.

Sen kollade jag tvärgatans högra sida och där hittade jag en fantastisk grönsaksmarknad! Stora vita påsar på marken och en hel del folk. Kålrot är svenskt men jag är helt säker på att jag såg en påse med giantiska kålrötter, lika imponerande som våra var från i somras.

Nu tappade jag känseln i mina långfingrar av kylan, dags att knata hem. Men ett par bilder till för Matildas skull, eftersom att hon påpekade de galna övergångsställena vi skulle erfara. Yes! Kolla alla dessa körfält. För det här övergångsstället kan man ju behöva en termos och fika med sig, ta en liten paus vid stolpen.

Smogen är värd att nämna nu.. Den är rätt illa. Luftföroreningar mäts i en skala upp till 500 och här är det inte ovanligt att den går över. En vanligt dag i Sverige är väl runt 20, och de tuffa dagarna kanske 80. I Beijing är det alltid över 100. Allt över 300 är Hazardous och redan över 100 ska du inte gå utomhus ifall du har problem med hjärtat eller är gravid. Men ta inte mina siffror som om de vore fakta. ta dom mer som att Sanna gissar alla glapp i hennes minne utifrån vad hon kanske hört någon säga.

Väder

En morgon klev vi upp här för ca tre veckor sen och vi såg knappt husen utanför vårat fönster. Hemma i Sverige vore de vackert eftersom de är vattenånga, men här.. bara smuts. Annars har vi jäkligt mysigt väder, solen skiner om förmiddagarna och kvällarna här är väldigt tjusiga med all belysning. Men vissa dagar är iskalla, men jag tvivlar på att Sverige har det varmare. Här tror dom förresten att vi i princip har isbjörnar på gatorna och att alla bär björnfittor. Ursäkta språket mamma och svärföräldrar, men jag vet inget bättre ord för en sån där hårig mössa som ser ut som en.. Och det kommer inte från mig, de var Oscar som sa de först.
Om Joakim eller jag påpekar att vi fryser så blir responsen alltid, oavsett umgänge
- Really? But you’re from Sweden?

Så Joakim har börjat spela på med på myten om Sverige. Han låter dom tro att Sverige är som Ryssland.

Problemlistan

• Jag är för lat för att posta mina vykort jag hade färdiga den 19e Januari..
• Inget internet i lägenheten.
• Har inte pluggat kinesiska sen i torsdags och Joakim studerar inte alls.
• Skandiakortet är förlorat.
• Nån jäkla brud har snott den svarta kammen från damernas omklädningsrum! Fy skäms jäkla tattare, ursäkta.. Tjyv!
• Bastuaggregatet inne på damernas bastu är uttaget. En sak att den oftast är avstängd om damerna visar ointresse, men helt raderad! Nu jäklar..
• Hela tiden massa kiss på mig! Att lära sig skriva kinesiska tecken är bra för att alla nödvändiga arga lappar.. Först upp är ”Ladies, stop pissing on the damn toiletseat!”
• Du måste visa ID kort för att få köpa knivar, tex en helt vanlig brödkniv. Jag är rädd för att jag som invandrare med 90dagars visum måste få en brödkniv langad till mig. Men Sebbe tror att de hellre vill tjäna pengar framför att inte sälja mig än kniv.
• Jag har för stora fötter, inga av tofflorna i duschrummet passar. De är gjorda för dvärgar.

TL;DR: Smogen är lite jobbig, problem har man vart man än befinner sig. Och folk runt om i världen tror att Sverige är lika kallt och öde som Ryssland.

1 FEBRUARI 2012
Nyhetsbrev ? Tema ACTA

På lördag den 4 februari kommer det att demonstreras mot Acta runt om i landet.
Mer info om tid och plats finns på respektive demonstrations Facebook-sida

Jag (Anna Troberg) och vår EU-parlamentariker, Christian Engström, kommer att tala vid demonstrationen i Stockholm.

Jag hoppas att så många som möjligt kommer att ge sig ut och demonstrera mot Acta, men vi behöver göra mycket mer än så. Vi måste ägna oss åt lite hederlig opinionsbildning. Det betyder att jag nu vill se massor av insändare om Acta i lokalpressen. Information om hur ni skriver insändare och får in dem i tidningen finns i textform och videoform.

Vad är Acta?

Acta – Anti-Counterfeiting Trade Agreement – är ett handelsavtal mellan EU, USA och flera andra länder som är tänkt att stävja handeln med kopior av till exempel märkeskläder och väskor. I avtalet har man även bakat in diverse olika åtgärder för att stävja delning av upphovsrättsskyddat material på nätet.
Hur förhandlades Acta fram?

Hemliga förhandlingar

Acta har förhandlats fram i största hemlighet bakom stängda dörrar av byråkrater och upphovsrättslobbyister. Våra folkvalda EU-parlamentariker har aktivt hållits ovetande om förhandlingarna under arbetets gång, samtidigt som man tillåtit upphovsrättsindustrins representanter att sitta med vid förhandlingsbordet. Detta har bland annat lett till att EU-parlamentets ansvarige för Acta avsade sig uppgiften i ren protest.

Beställningsjobb åt upphovsrättsindustrin

Acta är odemokratiskt framarbetad repressiv lagstiftning förklädd till ett handelsavtal. Det demokratiska underskottet och bristen på transparens har lett till ett avtal som är ett rent beställningsjobb från upphovsrättsindustrin. Upphovsrättsindustrins intressen tas väl omhand, medan man inte tagit några hänsyn till enskilda medborgares intressen i form av rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokrati.

De rika har bestämt åt de fattiga

Avtalet kan också kritiseras för att det förhandlats fram av rika länder, men förväntas följas även av utvecklingsländer som inte fått några möjligheter att påverka avtalet.
Vad innebär Acta?

IPRED-lagen blir kvar
Vi kommer inte att kunna göra oss av med den rättsosäkra IPRED-lagen. Avtalstexten är dessutom utformad på ett sätt som kan bana väg för skärpningar av IPRED-lagen.

Tullen kan få kolla igenom all din lagringsmedia
Tullen får, om varje enskilt land inte specificerar något annat, möjlighet att leta igenom usb-pinnar, mp3-spelare och annan lagringsmedia på jakt på upphovsrättsskyddat material. Frågan om hur tullen ska veta om din usb-pinne innehåller cd-skivor du köpt eller laddat ned besvaras inte. Det gör inte heller frågan om hur den privata information som finns på olika formar av lagringsmedia ska behandlas på ett integritetssäkert sätt.

Polisen får jaga fildelare utan anmälan
Polisen kommer att få jaga fildelare på eget bevåg, även när det inte finns någon anmälan om upphovsrättsbrott. Böter och fängelse kommer att vara det straff man kan dömas till. Redan i dag finns det tre specialåklagare och en taskforce om ca 15 specialutbildade poliser som jagar fildelare. Det är rimligt att anta att det finns andra områden där polisens knappa resurser skulle vara till större nytta för samhället.

All kopiering kan räknas som ”kommersiell” kopiering
Gränsen mellan kommersiell skala och privat bruk kommer att luckras upp. Representanter från upphovsrättsindustrin har flera gånger hävdat att även kopiering av en ynka cd är ”kommersiell” kopiering. Med Actas luddiga formulering kommer all kopiering att kunna betraktas som kommersiell.

Olagligt att gå runt kopieringsskydd
Acta kommer inte bara att göra det olagligt att gå runt kopieringsskydd, utan även att tillhandahålla utrustning som gör det möjligt. Med tanke på att man kan använda en vanlig laptop för att gå runt DRM-skydd kommer denna del av Acta att öppna för en rad besvärliga tolkningsproblem.

Potentiellt mellanhandsansvar
Acta öppnar dessutom för att lägga ett mellanhandsansvar på internetleverantörerna. Det betyder i korthet att internetleverantörerna riskerar att bli nätpoliser som tvingas blockera sajter och stänga av användare utan en ordentlig rättslig prövning. Det är en uppgift som internetleverantörer varken vill eller ska ha. Det är som att göra Posten ansvarig för alla paket och brev som skickas.

Acta-kommitté
Man kommer att tillsätta en icke-vald ”Acta-kommitté” med befogenhet att utveckla och göra tillägg i avtalet. Hur långt mandatet sträcker sig förtäljer inte historien och i och med det ges Acta-kommittén i princip obegränsade befogenheter att förändra Acta och regelverket kring avtalet efter eget huvud. Därmed är de demokratiska mekanismerna helt satta ur spel.

Vad tycker den svenska regeringen?

Den svenska regeringen tycker att Acta är fina fisken och Sverige var ett av de länder som deltog i det symboliska undertecknandet av avtalet i Tokyo den 26 januari 2012. Nu ska Acta ratificeras av alla EUs medlemsländer. I nuläget tyder allt på att Sverige kommer att ratificera avtalet.
Vad gör vi nu?

Stoppa Acta

Här är det idel opinionsbildning som gäller. Berätta för dina vänner och bekanta om Acta. Kontakta dina folkvalda representanter (mailadresser). Skriv på namninsamlingen. Skriv ut och dela ut flyers (pdf). Skriv insändare (instruktionsfilm). Delta i demonstrationer. Bli medlem i Piratpartiet! Värva fler medlemmar!

Förbättra beslutsprocesserna
Internationella avtal av den här typen ska förhandlas fram av folkvalda representanter, inte av tjänstemän och lobbyister.

Släng ut lobbyisterna
Privata intressen ska inte ges möjlighet att beställa avtal och lagstiftning över huvudet på folkvalda representanter.

Förbättra transparensen
Öppenhet föder ärlighet. Det är svårt att fulspela inför öppen ridå.

Värna det fria nätet
Skapa lagstiftning som skyddar det fria nätet och leder till bättre rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokrati.

Mat är ett bra sätt att visa lite kärlek och omhändertagande. Om någon går i sorg, så behöver man inte lägga all sin energi på att få dom glada igen. Utan du kan komma över med lite matvaror och koka en soppa. Inga ord behövs, bara mat och närvaro.

”The more you give to people, the more you give yourself”- Anna Anka.

De lite otippade Anna Anka citatet kommer från ett Skavlan avsnitt från hösten 2011. Men om rätt ska vara rätt så var det inte hon som sa de, däremot så höll hon med. Konversationen var helt underbar och gick ut på att Anna Anka försvarade sina ställningstaganden hon blivit hängd i media för. Anna Anka är awesome, media förstörde henne däremot. Plus att hon är hon lite kass när de kommer till det där med att vara mamma, då allt troligtvis bara är bröstmjölksersättning och dagmamma.

Nog om de.. Tillbaka till mat.

När man träffar nya människor så behöver man heller inte fylla upp all tystnad med onödigt prat.
Man behöver inte ta massa plats för att bli uppskattad eller omtyckt. Man kan simpelt bjuda på något att äta, vilket redan betyder att – Jag kan vara din vän.
Kanske ett billigt knep för oss som antingen pratar för mycket eller inte är fokuserade nog att lyssna. Det är ett under att Joakim fortfarande tål mig då han kan hålla låda ett tag och jag driftar iväg varannan minut. Att han inte dömt mig till en oartig bitch från första början är ju ett under.. Visserligen är hela hans intresse i mig ett jäkla under, men de är en en egen story såklart.. Som sagt, det där med fokus.

Jag känner en jobbig skam över Svantes salami som låg i kylen i Fortune Plaza där vi först bodde. Vi trodde att den var lämnad där, för att sen bara mögla och bli dålig då han faktiskt inte visade något som helst intresse av den. Joakim och jag som aldrig kastar mat, försökte vara duktiga och äta upp den snuskiga korven istället för att kasta den. Den hade en månad kvar på utgångsdatumet efter att ha legat där bara-gud-vet-hur-länge, så mitt förtroende för korvens kvalitet var lågt, inte för att jag kan ett skvatt om korv. Men de visade sig vara en väldigt fin korv från Tyskland som skulle sparas på i den här kylen, för att inte riskera bli uppäten där han bor. Det här var ”the ”safe” place”. Mat är någonting man ger och inte tar, så det här är lite jobbigt att ha emellan oss. Men Svante verkar rätt chill om de hela..

I gymnasiet bjöd jag på äpple. Framförallt Oscar kommer ihåg de, en annan Oscar än han som skickat müsli. Jag hade alltid med mig ett äpple till skolan, skar upp de i bitar, lade upp i en skål och bjöd varvet runt i cafét. Hemma i Salem bjöd jag på en obligatorisk kopp te när folk kommer över, på Tyresö var det müsli och här i Kina har det blivit mandariner på kontoret.

Jag hade med mig en liten liter av min ugnsrostade Saltå Kvarn müsli till Kina, som jag bjöd Oscar en skål på sista morgonen innan han far iväg tillbaka till Sverige. Det var min gest av uppskattning. I söndags på kontoret kom Jeremy över med ett äggpaket skickat från Sverige.