Oj vad jag saknar Otto nu när han är hos Agnieszka över natten…
Men det är smart att börja avvänja mig från Otto, då jag inte kommer se honom på lång tid när vi väl åker. Jag hoppas han får det bra, att får fortsätta äta päron, får följa med på blåbärspromenader, klättra berg, leka apport med päron och har pälsen torr när han är inomhus efter att ha struttat omkring på en regnig gräsmatta. Att klorna klipps, att han inte spenderar tid så mycket ensam, att han inte får massa godis då de gör honom olycklig och att han kelas med och hålls ren. Helt enkelt, att han tas hand om och är omtyckt. För han är min favorit.