Inte är hon rädd för att bli blöt, smutsig, klättra i träd, bada i sjön eller ha en stor orm vilande på sina axlar och bakom nacken. Dotterns första och största idol och förebild förbli denna glada tjej på SVT. Norrländska dialekten och uttrycken gör henne lite exotisk också när hon med smittande nyfikenhet lever sig in djurens värld. Hur bor dom? Vart sover dom? Vad äter dom? Hur funkar dom? Hur tjock är deras päls jämfört med hennes hår?
Avsnitten följer mönster men blir aldrig enformiga.
Grisar rullar sig i lera för att svalka sig en sommardag, då gör hon det också. Tamanduor äter råa ägg, då gör hon det för att vara en god gäst – trots att hon dukat så fint. Sillgrisslornas modiga ungar slänger sig ut från boet på bergsväggen från 30 meters höjd, så hon gav hon sig på ett fall också för att se om hon var lika modig. För att illustrera hur sengångaren faller ut från mamma när den föds, föll Julia från ned från grenarna mitt i en liten tupplur.
Julia är jätte duktig på att bjuda med en på resan och hålla det spännande. När hon nu hade boksläpp och fanns på en Barnboksfestival för att sälja och signera, var det en solklarhet att pallra sig dit.
Från en liten stuga där Julia bor, programledaren för “Djur med Julia” bor, skriver hon brev till alla djuren i hela världen. Sedan sitter hon med sin hund Svante och väntar. Snart hör man posten, och sen är resten en gissningslek och ett äventyr där man får ta reda på vem som skrivit brevet och hur det djuret sedan lever. Dags för att åka på besök!
Innan hon far iväg skriver hon in djurets favorit mat på en dator sammankopplad med en rosamålad tvättmaskin, Djurmatsmaskinen, som producerar det henne för att ha med som present. Inte kan man som gäst komma tomhänt.
Dottern på 1.5 år dansar till “Glass glass glasseli glass” sången med henne varje gång, började med dragkamp efter Leoparden Boris och stavar med henne på Djurmatsmaskinen genom att trycka på teven. Inte får hon pilla på den vanligtvis men inte kan man neka henne detta.
“Jag hä den här” säger Julia då o då, vilket betyder att hon lägger någonting nånstans. Det var roligt att höra henne säga det på Barnboksfestivalen också, eftersom jag inte vet någon annan som uttrycker sig så. Dottern fick en tendens att säga “nemen gud” när något oväntat händer, vilket också är en liten bit av Julias sätt att vara på.
En dag efter Tiina velat se på Julia nästan varje dag i ett år började jag följa henne på Instagram och läsa lite om henne. Vem var hon? började jag undra nu. Julia var hennes riktiga namn och Svante hennes riktiga hund. Hon har egna barn, en podd och skriver böcker. Tillgänglig och aktiv på sociala medier. Det var genom hennes Instagram jag fick nyheterna om att hon skulle stå på Scen på Barnboksfestivalen 22a Maj på Medborgarplatsen. Klockan 11 var kämpigt för oss som åkte från Enköping, mötet var ovärderligt.
Tack Julia för den värmen du gav min lilla tjej under det korta mötet. Och så själva boken förstås! Hur fin som helst. En liten skatt för ett barn som växer.
