Allting som lever eller har lev, är samtidigt mat. Så är det. Allting som inte längre animeras, komposteras och förbrukas. Det är så allting fungerar. Även denna kompostsamlingen som jag råkade tycka såg himla smaskig ut, eftersom den hamnat i en sån fin tallrik för att komposthinken var ute på vift. Matavfallet såg så gott ut, att jag kunde inte låta bli att leka lite med den. Ta på min nya fina 12 kronors klänning från Tradera och låtsas att jag fått ett uppslag i någon tidning där hemmafruar får dela med sig av sina recept. Projektet blev en slags kärleksförklaring till Moder Jord.
Matavfall är fortfarande mat. Även om inte för dig.
Det är härligt att tänka på hur allting som är organiskt är mat, för någon eller något. Inte lika härligt att tänka på kanske, beroende på hur man ser det men – även du och jag.
Det där med att vara medveten om sin mortalitet utan att balla ur över det, är lite viktigt och också ganska svårt att landa i. “Njut så länge det varar” säger folk om saker och ting, tex att var gravid eller ha småbarn som ofta sover, hah. Men HUR? HUR njuter man? Hur exakt gör man det?
Verbet “att sparka boll” är betydligt lättare att visualisera hur man gör, därmed också lättare att lära sig jämfört med “Att njuta”. Det finns ingen regelbok. Det är en känsla. Bryter jag ner det så börjar det nog ändå med en utandning. En insjunkning in i stunden. Andas in och känn hur du.är.här. JAG ÄR HÄR. Andas ut. Att andas in och känna lyckan dansa i magen. Syret komma ut i alla musklerna. Tillåta en själv att bara uppleva ens existens utan några som helst krav. Bara utandningar och insjunkningar. Djupare o djupare in i ingenting. En själv.
Ju fler såna stunder jag har under en vecka, desto mera energi har jag i batteriet så att säga när nästa vecka börjar. “Den här veckan ska bli ännu bättre”. ÄNNU mera sånt!
Det är fantastiskt.
Vad har de med kompost att göra? Allt o inget. Vi alla är kompost i slutändan, så länge vi inte väljer att spikas in i en metall låda efter att vi inte längre kan animera denna kroppen. Om jag själv fick välja skulle jag nog ätas upp av något slags vild djur. Några gulliga små björnungar typ?
