Det finns en plats på jorden, ca 3100kvm stor, som har ett berg Nordöst om sig och en mindre ödmjuk åker Sydväst. En grön mil att vandra Norrut, som leder till många olika fornlämningar. Många av dem har körsbär, krusbär, vinbär och äpplen som fortfarande växer.
Rakt Österut på andra sidan berget, ligger en konung i gyllene rustning begraven mitt i åkern. Längre Österut fanns en medeltids kyrka som revs 1723 för att den skadats rejält av åskväder. En Neoklassicistisk kyrka uppfördes 1790 till 1823 på samma plats, som inuti har en predikstol bevarad från första kyrkan. Ganska ballt.
Innan nyklassicismen/neoklassicismen var Rokoko populärt, som var ett överdrivet pampigt och detaljrikt, rent plottrigt dekoreringsalternativ som verkligen ansträngde sig för att visa upp ett liv som egentligen ingen hade. Nyklassicismen däremot, var väldigt emotionell. Man tar inte med allt plotter utan visar upp enkla balkar och pelare, som är pampiga och stolta utan all avancerad och imponerande dekor på. Neklassicismen är inte alls lika överväldigande detaljrik, utan ren, plan och luftig med eleganta detaljer som märker ut områden, tex hörn, dörrkarmar eller fönster. Som att man klev av sin höga häst, och tog ett djupt andetag istället. Insåg att man inte behöver blaffa på för att ge ett intryck av kvalitet. Det glädjer mig att vi har en Kyrka i närheten, i just nyklassicism. Känner att det talar för en attityd mot världen i allmänhet, som jag kan stå bakom.
Tomten i sig är en gammal trädgårdsmästar tomt. Önskar vi kunde få reda på mer om själva trädgårdsmästarens liv, men vi får se. Det fina boningshuset är byggt 1909 och på tomten finns ett gammalt 20 meter långt växthus med 90% trasiga glas och 100% trasig kamin. Mot skogskanten Nordöst från huset finns en mindre bod för klyven ved. Hit om den finns en gäststuga med jordkällare, som kommer fungera som en slags studio till mig. Lite dolt i skogen, söder om huset, finns en stor lada som behöver en hel del kärlek och omsorg. Han behöver städas ut invändigt och skogen som krypit fram upp till knuten tuktas. Ledsen kära skogen, men iom att du jobbat på helt under eget kommando senaste årtioendena, så har dina insatser blivit lite tokiga. Ja, jag menar – du verkar ju bara ha agerat som någon slags fuktleverans till ladan… fukt som vem vet under hur lång tid bara krypit längre och längre fram, upp och in. Jag förmodar att din plan var att leverera fukt tills plankorna ruttnat och fallit av, så att du lika sakta som säkert lyckas sluka hela skiten? Bra jobbat, men ladan skall stå kvar kära du. Så, vi behöver ta ett snack du och jag!
Så vad är grejjen med den här platsen? Jo, den är våran :)
Och det här kommer bli så jävla bra.