– Hej! Jag vill ha en tupp också!
– Såklart du vill ha en tupp!
Sms konversationen gick till på något vis i den stilen.. Hon hade en ungtupp kvar som dock egentligen var lite bortlovad men jag lade ett bud och sa att de är konstant högre än den andra kvinnans. Så hon får leta elsewhere! Och så blev de.
Jag kommer och hämtar honom i sommar! Hon hade inget annat val än att ge efter. Men jag fick honom ändå för hälften av vad den andra tjejen skulle betalat, hippien och jag gillar varann.
Hon nämnde också i telefon att hon hade en sista unghöna kvar, Gulan. Hennes egna barns älskade favoritfågel, men hon kan inte vara kvar. Så vi fick smyga in henne försiktigt in i bilen innan minstingen såg..
Mina tjejer, flickor, damer, småbrudar, drottningar har alltså fått sällskap!
När vi kommit till plats så satt hon och borstade sin nya ponny. Myran var 30 år och hade stått stilla väldigt länge hos sin förra ägare, så hennes djurälskande hjärta sa väl åt henne att åka och hämta hem ponnyn. Nu är Myran ute dagligen och promenerar med ett gäng barn, och ett par andra ponnys + en häst. Den andre ponnyn som redan fanns på plats är blixtförälskad. Fick höra att han är svår att få upp i galopp vanligtvis, men om han vet att myran är ett par kilometer bort, så springer han i världens fart! Och panik får han när hon inte syns till. De är kärlek! Getterna var ute på grönbete, grisarna bökade fortfarande på där nere men nu med nytt boende. De har fått en gammal buss att bo i, såg jätte coolt ut nerifrån vägen.
Hönshuset, lite Dalai Lama och historia
Numera säger hej till alla fåglar jag går förbi, och jag har väl fått för mig att dom alla känner mig. Oavsett sanningshalten i de, så gör de ju mina skogspromenader väldigt mycket roligare. Och om jag nu mot all förmodan (peppar peppar), skulle få måsskit på mig inne i stan så skulle de inte störa mig. Jag skulle tänka mig att den här måsen bara jävlas med mig, och jag skulle väl skratta med fågeln. Med fågeln. Han skrattar med mig, inte åt mig. De är min kompis liksom..
Jag ville direkt in i hennes hönshus! Jag ska visa lite bilder, så att ni som själva tänkte skaffa er kan få se hur en väldigt empatisk hippie har sina höns. Jag tror hon hade ca 30 hönor där inne + kycklingar, och burar med vaktlar. Hon säger att de inte är optimalt, men de uppnår man väl aldrig tycker jag. Hon har ett ca 4 kvm stort hönshus, med massa vackra fåglar och lågt sittande pinnar eftersom Brahma inte är världens flygare. De chillar mest och tycket om att strecka på sina ben. Utanför knatar de runt en helt otroligt snygg tupp! Så stilig! Och där inne satt de flera, tror hon hade tre stycken här inne.
– Och sen har jag två stycken kycklingar jag spanat in åt dig..
Nånting i den stilen sa hon och jag vart stormförtjust! Sneglade över på Joakim som såg mig i ögonen, och insåg att han hade inte en chans att tänka realistiskt nu. Och eftersom jag är stormförtjust i den här kvinnan som sålde mig alla hönsen, så kunde jag heller inte neka. Vill hon att ge mig nånting så tar jag emot de. Tycker hon att jag ska ha nånting, då har jag de! Hon är så ett med naturen och rofylld i sin egen själv, så jag vill att de smittar av sig på mig. jag själv är så nervös, stressad och orolig hela tiden att jag blir galen. Jag kan inte tänka mig att hon upplever så mycket panik is in vardag. Utan hon masserar hönsfötter och sjunger sånger för dom samtidigt. Borstar hästar och pussar på sina barn. Jag måste coola ner lite.
Så hon sa till mig – Dalai Lama har sagt, Du behöver aldrig vara nervös om du endast har goda avsikter.
De ska jag komma ihåg. De kan hjälpa mig. Nån liten klump som sitter och trycker högst upp i bröstkorgen, blir lite mindre av att tänka på Dalai Lama. Det här sa hon när jag satt uppe på hästen och var nervös.
De var två stycken små små, kanske 1-2 månader gamla kycklingar jag nu döpt till Alice och Moa. Och inte bara de, tuppen Frank (Fränk..)Dylan är också ny i huset, aka Dylan. Och så Gulan. J. Solveig, en höna i samma ålder som mina egna. Ja, hon har lite många namn men de finns en anledning till de. Gulan var namnet som barnen döpte henne till. Dessa barn tyckte hemskt mycket om henne, så jag vill inte ta ifrån dom Gulan helt. Utan hon får leva kvar hos dom, fast här hos mig. Gulan fick hon heta av de tjejerna för att hon är så jäkla gul! Anledningen är att hennes mamma var en Silver Svartbandad och pappa en Guld Svartbandad. Hon är skitsnygg, så Solveig är min vuxnare variant utav Gulan. J står för Josefin, och de har jag gett henne efter en gammal vän till mig. Gulan pickar försiktigare än mina damer, så hon är lite finare i sättet. Hon är lite flickigare, lite sötare, lite nättare, l.. Lite sådär, duktigare. Han hon gått i skolan, så hade hon studerat ordentligt och hennes böcker hade sett nya ut ändå till nästa årskurs. Kanske de gör de andra tjejerna lite avundsjuka, och därför så gillar de henne inte riktigt. Plus, att Gulan kom med en snygg tupp. Så mina tjejer känner väl kanske lite sådär..
– Jävla snobb-brud som kom hit nu.. Hur får vi henne att sluta vara så mallig? Vi snor killen!
Så, Kristina är efter Dylan ganska mycket, och Elisabeth är lite snabb på att jaga bort Gulan såfort hon närmar sig stora gräsmattan vid bönodlingen som tjejerna totalförstört. De blir inga bönor för mig i år kanske, men ruccolan är inte allt för söndertrampad. Den här rabatten får bli den rabatten jag slänger ner alla från och plantor i jag ändå inte riktigt tror kommer klara sig. Så får vi se vad som händer med dom. Tänkte sätta lite pinnar över den så att tjejerna går på dom , istället för att de krafsar sönder mitt fina täckmaterial och gör min jämna rabatt till en samlingsplats för kratrar.
Gulan fick alltså Josefin som mellan namn för jag hade en vän ett par år i högstadiet som jag alltid tyckte var så mycket finare och bättre än mig själv, och hon hette Josefin. Hon var en helt underbar vän, men jag ville ändå konstant hämnas för att hennes nagelband var finare än mina egna. Jag tror mina tjejer tänker göra samma sak mot Gulan. Men de kommer be om ursäkt senare, när de inser att Gulan faktiskt inte ser ner på deras nagelband.
De är av Brahma rasen allihop, och jag tänker aldrig byta.
