Jag satte mina tomater på förodling för ca två veckor, strax innan valborg. I förrgår planterade jag om dom, men de ångrar jag mig nu. Du behöver inte vara så snabb! Jag var så rädd för att de skulle bli svårt att separera dom ifall jag väntar för länge, men jag oroade mig helt i onödan. Istället så har jag hamnat i en situation nu, där jag är rädd för att de inte kommer ta sig. Fuck!
Tomaterna var 5 – 10 cm höga, så jag kände att jo men nu är det dags att ge dom alla en egen kruka. Men jag kunde ha väntat iaf tre veckor till så att de bygger lite rejäl stam först och får sina karaktäristiska blad. Det är tydligen inga som helst problem att separera dom rötterna. Jag hoppas verkligen min tar sig. Jag har säkert 60 st tomatplantor. Bifftomaterna står i redskapsboden och Money Maker under ett eget ihopsnickrat växthus/drivbänk bestående av en pallkrage med en ihopsnickrad ram på, som jag vävt in i plastfolie. Glapak! De står i väldigt sandig jord, för jag kände att de borde inte vara några problem och jag hade svårt att komma åt nåt annat. De var mycket prat förra året eller året innan de med svärmor om en sandodling, så jag tänkte att jag inte ska vara rädd nu. Var jag dum istället? De bör inte stendö bara rakt av, så att jag hinner nog retirera ifall de skulle gå åt skogen.
Jag ska sälja av tomatplantorna om ett par veckor, då jag tänkte ta 20 – 30 kr st på en bakluckeloppis nånstans.
Rabarberchutney 50 kr burken, en påse ekologisk honungsmüsli för 50 kr och sen kanske jag hinner sy upp några snygga tygpåsar att ta med och sälja för 100kr st. Ja, de är kanske lite dyrt, jag är ledsen för de. Men, jag är alltid prutbar.
