Dag 11. Nyårsfest på Nova, i Konstdistriktet 798

Vi klev upp sent, åt samma frukost vi gjort i princip varje dag sen vi kom hit. Bacon cheese sandwich till Jocke, en grilled vegetable till mig och så delar vi en large yoghurtfrukt smoothie. Sen en promenad till Esquires 500 meter bort där vi plockar upp en classic och en vanilla latte, organiskt och rättvisemärkt kaffe.

Det är en liten rutt att gå varje morgon, då inget är precis utanför dörren. Dock är smörgåsarna med smoothien bara hissen ner 15 våningar och in genom en dörr. Kaffestället levererar gratis till dörren inom 500m, men äh.. En promenad skadar ju inte. Framförallt med tanke på allt man äter här hela tiden. Vi gissar på att vi kommer gå upp i vikt här, vilket verkar vara vad alla västerlänningar för när de flyttar till Kina eller USA.

Här går man inte upp i vikt för att ditt intag va socker och fett går upp, utan bara mängden mat och billig transport. “Så länge du är glad” är Jockes inställning till en småtjock Sanna, om de nu ens är möjligt. Jag hoppas jag kan vara lika söt då som nu.

Här till vänster förresten är Viktor, han kom och bodde hos oss en natt. Han kom från Sverige och skulle till Hong Kong men kunde ju inte missa nyårsfesten, så han mellanlandade här hos oss en natt.

Vi tog oss till Silk Market för att att pruta ned en jacka till Joakim, som inte hade mer än tunn vårjacka med sig. Silk market behöver mer än ett par rader för att förstå, så de blir ett helt annat inlägg. Men på vägen dit hittade vi en popcornförsäljare på gatan och jag såg de gulligaste paret nånsin. De var likadant klädda fast manligt och kvinnligt, jag blev stormförtjust.

At Jeanettes

Vi skulle möta upp Jaque för middag, sen David med Yu Li och tillsammans allihopa ta taxin till den helt enorma nyårsfesten med 3500 människor. Men ändrade planer! Jeanette bjöd över oss till hennes lägenhet så vi skippade middagen och åkte dit. Hon däremot hade spenderat 5 timmar på att förbereda mat, så vi behövde inte svälta. Hon hade gjort helt fantastiska laxsnittar, tonfiskrullader, ett fint fruktfat och club sandwiches. Mmm, hon sålde hela konceptet lax.

På vägen dit däremot så blev vi lite lurade av taxichauffören. Jeanette pratade med honom i telefon och berättade vart vi skulle. Vi betalade och klev av, sen upptäckte vi att taxin bara släppt av oss nånstans och tagit emot pengar. Vi hoppade in i en ny taxi och kom rätt. Hennes lägenhet var fylld av massa glada kineser som spelade nåt drinking game, vilket såg lite ut att vara nåt i stil med truth or dare. Då jag tyckte mig se en kille pussa en annan, medans alla andra skrattade. Vi slog oss aldrig ner i den cirkeln, utan stod upp och pratade med andra människor. Jeanette bjöd på sprit, öl och rosé tillsammans med all mat så vi blev väl omhändertagna.
Efter ca 1.5 timme var det dags att bege sig, vi var ca 8 personer så vi tog två taxis. Och såklart fick vi den mest inkompetenta.

Jeanette, Cameron, Jag, Joakim och Jaque klämde in oss i en taxi som skulle ta oss till distriktet. Det här är ett väldigt känt distrikt, så det borde verkligen inte vara några konstigheter. Men våran chaufför hade inte en blekaste fan aning om vart vi skulle, så han frågade massa folk längst vägen, åkte lite fel, vände om, frågade lite till… Jeanette höll på att bli galen. Hon jämförde de med att en taxi chaufför mitt i city inte skulle hitta skeppsholmen. Som att taxichauffören som kör dig i Stockholm vevar ner rutan och ropar ut till folk som väntar på bussen
– Ursäkta, vart ligger Skeppsholmen?
Det händer inte. Men här i Beijing gör det.

Vi åkte förbi 798 Distriktet, vilket är konstdistriktet.
– Här kommer du hänga mycket, sa hon. Troligen! Ska bara vänta in lite pengar, sen jäklar..

Nova. Follow the lights

Entrén till sistärnen. Entrén till sesternen. Entrén till sestärnen. Entrén till cesternen.. Entrén till cistärnen.

Jag har verkligen ingen aning om hur det stavas..

Entrén till ___________, hade lampor riktade mot himlen som syntes på långt håll. Ljudet hördes ganska bra på håll och kontrollen var ganska kraftig men förvirrande. Vi gick igenom detektorer, jag pep, men ingen brydde sig. Vi fick våra P1 VIP band, möttes av mycket rök, mycket lampor, mycket folk och musik jag inte kan dansa till. Men, folk röjde. Folk verkligen röjde framför scenen, om man vill kalla ett DJ bås för sen.

Jag älskar att dansa, det är liksom vad jag och Matilda gör när vi väntar på bussen, lagar mat, snackar skit, pratar i telefon, äter bullar, bakar bullar, levererar bullar till folk som fått för sig att att tälta i oktober.. Musik eller inte. Så det här eviga festandet P1 kör, är ju perfekt. Men, problem uppstår när jag inte har Matilda vid min sida. Och även när högtalare spyr ut rave, trance, psychadelic what not istället för fred och kärleksreggea i två, max fyrtakt. Nu har jag istället 1miljontakt och grön laser. Jag gillar ju de röda, gula och gröna lampor som hänger i små fina vågor längst en träaltan. Har jag sett min sista reggeabelysning?

Matilda, kom hit så startar vi en klubb. Vi lär kineserna hur tonerna ska tas. Vi gör dom stormförtjusta i akustisk musik, ukeleles, bongos och marackas. Du som sjunger som en gud & skriver lyrik som en proffesionell borde kunna göra de mer. Åh shit, vad jag saknar dig. Går in och gråter en stund hos Joakim som ligger i badkaret.

Well, well. Inne i _______ fanns lite uppbyggda plattformar som var VIP för olika företag, tex P1.cn. Den var inte störst, men definitivt mest befolkad. Så smockat vid 12slaget att man knappt kunde vända sig om. Jag promenerade runt lite, knäppte lite kort medans jag letade efter tjejen med trälådan på magens som sålde snickers och cigaretter. Tänker inte tala om vilket jag var ute efter, då båda känns lite onödigt. De andra VIParna hade stora tomma ytor, soffor med säten tomma.. P1 hade inte. Jag börjar nog mer och mer förstå vilket företag Joakim hamnat i. Verkar vara lite av, the shit.

Vi pussades vid 12 slaget, skålade runt, borstade bort rost från våra kläder.
Mm, kanske en sak värd att nämna.. De trillade ner rost från balkarna som som höll hela stället vi festade inuti. – Kommer taket falla ner? klurade jag på.. – Kommer min död vara att jag krossas av en gigantisk stålbalk inne på ett grönlaser party, till musik jag inte förstår? Hade hellre önskat bli påkörd av en buss för att jag är så inne i mina Robyn eller Winehouse beats att jag bara dansar ut sjungandes på bilvägen. Det är mer “typiskt sanna”. Förvirrad och ingen koll på sin omgivning, eftersom jag då och då råkar smälla in mina väskor och grejjer folk för att jag hastigt byter riktning i min promenad, troligtvis för att jag glömt nånting och stressar excentriskt tillbaka. Stannar precis ovanför rulltrappan i rusningstrafik och byter låt på min ipod.. Viss rost var stora som laxsnittarna hos Jeanette, så både Joakim och jag ångrar att vi inte plockade med oss en liten bit och sparade i en liten tjusig burk. Som nån slags summering av Kina.

Sen lämnade vi Nova och åkte iväg för en bit mat. Klockan 2 på natten i Sverige finns bara Mc Donalds öppet,men här råder ingen nöd på den kräsne. Bilresan dit var spännande då vi var 8 personer i en bil för fem, men vi klämde in Jaque, david och Jocke i bakluckan.