Dag 16. Lägenhetsvisning och middag

Vi kollade två lägenheter, plus utsikten från rätt våning men vi kom inte in i lägenhet nummer 3. Vi fick svårt att välja mellan privatliv och utsikt. Jag gillade nämligen inte den dystopiska och lite ledsamma utsikten från lägenheten på våning 26, men hatade faktumet att i huset mitt emot ett par våningar upp från lägenheten med parkutsikten bor Naim från kontoret.

Den dystopiska utsikten är dock ändå Kina, riktiga Kina. Så det känns ju lite larvigt att flytta hit, men ändå bara titta ner i en arrangerad park på ett hustak istället. 7.500 Yuen i månaden för en studio eller 11.000 för tvårummaren (second Apartment.) Det har vi inte råd med nu, så det är bara att glömma. Om vi är kvar när ettårskontraktet på en studio går ut, då flyttar vi.

Supermarket!

Taxi ca 20 minuter, 15 yuen (typ 20 spänn..) senare var jag på supermarkets parkeringsplats där de lirade Sizzla För Matilda och mig. Supermarketen hette Kadur och där fanns det mesta.
Tillplattade och torkade hönor, gristrynen, kycklingfötter i mängder, grodor, försäljare som står med en hög utav nånting och skriker i butiken. För många såna.. Döda och levande fiskar delade akvarium, sharing is caring I guess. De hade som montrar runt om i butiken där folk sålde i olika områden. Det fanns en för fisk, en för kyckling, en för gris, bakelser, bröd osv. Man kunde köpa färdiga rätter som de gjort där, skitcoolt. Det gillade jag! hela idén av att du interakterar med riktiga människor när du handlar och kan ställa frågor, sen vet jag inte hur mycket de kan svara på om levnadsstandard för kycklingar och vad grisen åt, vem som ägde dom, hur de såg ut där de bodde osv.. Men, åh andra sidan är det få som bryr sig här.

“If we cant afford taking care of our people, how can we afford taking care of our animals?”
Sa en tjej till mig på krogen en kväll. Men, den kvällen är en egen story.

Det fanns också en spännande frukt på plats, visserligen väldigt många. Men framförallt en, Durian. Tydligen luktar den så pass illa att man typ i typ Japan inte får äta den offentligt. Oskar beskrev den som att den “är jätte stor och tung, omöjlig att lyfta eftersom den är så taggig, tjockt skal och själva frukten ser ut som ett fruktköttsfoster, som sen smakar vaniljkräm och luktar avföring”.

Sssschh… Småå bokstäver.

Förutom de trevliga montrarna hade de folk som gormade om deras försäljning. Kort sagt så gick dom här mig på nerverna. Vart man än gick så var det någon som skrek nånting om billiga nötter eller what not. Att gå och handla är tråkigt och jävligt som det är bara av alla människor och allt köande. Tänk dig stackars föräldrar som får släpa runt på sina otympliga ungar som skriker och har sig + lyssna på vuxna människor som gormar stup i kvarten.
Jag blev galen. Önskar de hade Mataffären.se leverans till Kina. Men jag fick vänta en vecka på leverans bara till Tyresö.

Utanför kassorna såldes dyra smycken i glasmontrar, kläder och whatnot. Det var ingen öppen, fräsch och härlig miljö som Coop med stora ytor och mycket ljusa färger. Här var skrikigt, stökigt, trånga gångar, mörka färger och ganska tråkig belysning. Ingen höjdare i jämförelse, men en jäkla upplevelse. + Billigt käk!