Utanför fönstret nere vid hörnan där vi vanligtvis köper våran 4 kr’s pannkaka till frukost, stod nu en gubbe och snärtade kabel. Det såg ut att vara en kabel, men vi är inte helt hundra. Det kan mycket väl vara så att han köpt sig en riktig piska, som han övade på flitigt i flera timmar mitt i city.
Vi fick också besök idag av en dam som hjälpte oss att städa lägenheten, ditskickad av kontoret. Hon skulle lite enkelt bara komma förbi, städa och åka hem.
Men att bara släppa in henne var krångligt, då maskinen på väggen börjar skrika (inte ringa, utan skrika..). En bildskärm kommer upp där vi ser entren, den tjuter fortfarande men nu hör vi också städtanten som står där nere och och pratar kinesiska in i skärmen, med en av vakterna bredvid sig. Vi ska alltså släppa in henne, så vi trycker på den största knappen vi tolkade som något i stil med “Godkänd” eller “Ok!”.
Samtalet kopplades ner, maskinen började tjuta helt hysteriskt! Jag höll på att skratta ihjäl och Joakim med, som viftade med armarna och så fick han tillslut död på den.
– Uhm, vad händer nu..?
Joakim tog på sig skorna och bestämde sig för att ta hissen ner och hämta henne, men under tiden kom hon upp. Hon gick runt och letade i lägenheten efter städmaterial och visade gesten till mig, som jag tolkade som “borste-av-nåt-slag”. Mitt svar blev ett nervöst – Jag vet inte, och en axelryckning.
Vad jag visste så hade vi ingen. (Hittade dock en ett par dagar senare i lådan, där man för 10 år sen förvarat sina dvd filmer om man inte har en skrytsamling på väggen.)
Jag gillade städtanten, först och främst för att hon var awesome klädd! Hon hade på sig vattentätt material, men skitsnygga grejjer! Leopard tröja i nå galonmaterial och ett par svarta byxor som gav lite skinnbrallor-feeling.
Städtant kan man få i Breijing för 400 yuen i månaden, där hon kommer upp till tre ggr i veckan beroende på avtalet. Eller genomsnittspris 15yuen/timmen. Ca 20 kr i timmen svenska kronor.
