Dagen började otroligt långsamt och vi visste inte alls om det var utgång med middag eller inte. Vi hoppades på att de på kontoret som Joakim har något att göra med, skulle samlas och gå ut. Men det var lite mer gavancerat och grupperat än så, men vi var glada över att hinna med allt. Vid 20.30 mötte vi upp Yu (har du inte hängt med, så är han en av grundarna av P1) med Panying (också en av grundarna, samt hans sambo), samt Naim som är webdesigner, David som är scrum-master och Jack som jobbar med mobilappen.
Piggeggs
Middagskonversationen fick bland annat ut på att prata om fejkade ägg. Vi fick reda på att det finns en person här i Kina, vän till Wang Yu som tjänar sitt levebröd för att tjäna pengar på fejkade ägg. De ser ut som vanliga ägg, beter sig som vanliga ägg då du kan steka dom osv. Men, de säljs ofta utan skal och är gjorda på gelatin. Dvs grissvål. Alltså tjänar han pengar på att sälja grisägg.
Jag fnittrade åt ordet “pigeggs” till den grad att Naim blev obekväm. Senare fick jag reda på att han var muslim. Koppling?
Det var en japansk italiensk restaurang i Kina, med en amerikaniserad syn på var Italien är. Men haade god mat, lite konstig inredning med klassiska röd/vit randiga popcornskålar i keramik mitt bland alla fina vinflaskor. Vi fick lite livemusik från två unga tjejer som spelade lite instrument i stil med fiol och möjligt att de sjöng någon jullåt. Vi satt där säkert enda till klockan 00:00, tänkte sen gå på Karaokebaren men där var det smockfullt av människor som redan var inbokade. Så vi gav upp och alla åkte hem, förutom Joakim och jag tillsammans med Jack slängde oss i en taxi och åkte till en lägenhet som Svante befann sig i.
Fest!
Tydligen var vi väldigt sena, eftersom Svante verkade inte ha hängt med på noterna att vi skulle på middagen först. Jag vart tillfrågad om jag ville ha nåt att dricka, men jag bestämde mig för att följa med och titta utbudet innan jag bara säger nånting. Jag fick en guidad tur av Simon som var en av de 4 som bodde i lägenheten. Ölen fanns i lägenheten bredvid som var deras kontor. De ägde hela våningen! Och ena lägenheten hade hiss rätt in från bottenvåningen.
Kontoret innebar bland annat fotostudio (FOTOSTUDIO!!)..
– You’ve got a studio?.. really?
– Yeah, you take pictures?
– Yes I do.
– Well, we’ve got a studio so.. You’re free to use it
– Really?!
De hade två gigantiska och skitbrabord, och den enda av dom var fylld av fjädrar. Storyn runt dom var att dom under gårdagen köpt två kalkoner, som de slaktat själva och plockat. Fjädrarna ligger på tork för att Becca ska använda de till kläddesign. (Vilka hippies!!) Jag vart stormförtjust. Var är Becca? var första tanken som slog mig, men jag höll mig lugn och pressade ner min entusiasm. Jag valde ingen öl utan glömde helt bort de, för att jag tittade omkring mig istället. Och väl i kylen var jag upptagen med att titta på kalkonerna som låg i varsin hink, som var betydligt mer spännande än några jäkla ölburkar.
De hade en liten härlig lounge med ett ovalt glasbord vars ben var massiva, röda, plastiga och C-formade. Till de hade dom 5 stycken röd/svarta, hårda skinnfåtöljer som för mig såg ut att vara stulna från en Startrek inspelning.
Inte vad jag valt, men coolt och oförväntat. Jag hade blivit oj så besviken om de hade kört IKEA rakt av, men absolut inget sånt.
I lägenheten användes ingen annan ljuskälla en stearin, inte ens på toaletten. Allt var mysigt.. Köket var iskallt däremot för att folk samlades runt de öppna fönstret för att röka.
Tillslut tröttnade jag på konversation och ritade istället. Jocke satt i konversation med Svante, Jaqcue med Anne, Joe med Becca och Barry med Simon.. Jag satt där i mitten för mig själv.
Esteter
What are you drawing? frågade Jaqcue men jag avslöjade inte, sa åt honom att gissa eller vänta. Senare frågade Joe och jag berättade inte nu heller. Visade i stället. Att tolka ansiktsuttrycken så var de lite överraskade. Oförväntad konst förmodar jag.
– You always carry pen and paper? frågade Becca
– yes, I’ve got this 5pack of different pens and a pad. Always.
– Outta girl!!
– How about you? frågade jag tillbaka..
– Always paper and pen, but no pad..
– Outta girl!
Eftersom jag ritade så kom de fram att de gjorde även dom, så jag vart såklart otroligt nyfiken. 
Äntligen lite esteter kände jag och blev frågvis. Vilket var lite pinsamt eftersom att jag inte visat något som helst intresse för dessa människor tidigare. Joe berättade att han skapar lite grafisk konst och berättade om ett projekt med röd/vita cirklar. Mitt svar till de blev väldigt tydligt.
– Now, I can be your friend.
– What do you draw? Frågade jag Anne och hon berättade att hon var inne på design. Hon tecknade otroligt och “orealistiskt” smala tjejer som visar upp hennes plagg. Jag frågade snällt om jag fick se deras arbeten och fick då reda på att de båda bodde i lägenheten vi satt i. Lite generade var dom och visste inte riktigt vad dom skulle visa. Så de pratade ihop sig efter ett antal “pleeeasse”, så gick dom båda två med obestämda förvirrade steg iväg till sina rum för att hämta sina pågående skissböcker. Fick nu reda på att Joes flickän ligger och sover i sitt deras rum, så jag undrade lite vad hon var för nån.
De kom tillbaka och var inte särskilt entusiastiska runt att visa mig, däremot började Anne bläddra i Joe’s bok. Hon hade inte sett hans jobb trots att de bodde ihop. Han sketchbok var mycket texter. Anne var väldigt imponerad av dom, men jag hann bara läsa en som handlade om livet.
En text på ca 3 rader som beskrev att du i en viss punkt i livet inser att du inte styr ditt eget liv. Ett avslut med något i stil med “Life is a dance and you’re the dancer”. Med en twist till att du inser en dag att du inte styr stegen själv utan bara följer. Väldigt snyggt tecknat med stora bokstäver i san-serif.
Becca var awesome
Hennes bok fylld av 10 minuters-skisser var helt underbar. Stilrent och snyggt skissade plagg, som tydligt visade fall i textilen osv. Dock framkom inte material och mönster, utan bara formen. Jag ställde mycket frågor om material och när man skall bära plaggen, hon hade svar på allt. Hon tecknade mycket långklänningar och jackor, men alla idéer hon hade gjorde hon två versioner av. Tex en långklänning + samma klänning kapad till en kjol och en top. Mycket proffessionellt, fast hon visade sig inte var utbildad utan bara en väldigt duktig hobbyist. Jag hittade massa fint! Vilket gjorde de svårt när hon sa “If you find anything you’d wear, please tell me because I want to know.”
– Uhm, I’d wear most of your designs!
– Do you sew aswell? Frågade amerikanen Barry som kikade över min axel och var lika amazed som jag över skisserna.
– Yes
– So you’ve made your design?
– Yes I have..
– What size?! flinar jag..
Kvällen avslutades med att jag tackade henne för att ha visat mig och jag tackade Joe för att ha varit en bra värd. Han var aschill och pratade lugnt med mig, han kom in till köket när jag satt där ensam. Vilket visade sig bara vara för att jag var den enda med tändare och det är under de fönstret man röker, men ändå! Jag satt ensam i köket för att jag blev så nervös efter att Svante och Sebbe åkte till Lantern. En galen klubb tydligen. Jag visste inte om vi borde åkt samtdigt som dem, eller om de var rätt att vi stannade. Så jag flydde till min ensamhet och ritade lite mönster i köket istället, eftersome Becca sagt tidigare att de är vad hon gillar. Joe kom in, lånade tändaren, snacka lite skit och fick mig att känna mig välkommen i lägenheten så jag kunde vara lite bekväm.
De blev dags att åka hem strax därpå ändå, så vi delade taxi med Jacque och önskade den vapenälskande amerikanen Barry lycka till på hemfärden. Han bor i ett tokigt område i ett tokigt höghus fyllt av 300 ryssar, 100 kineser och honom själv. Väl hemma var klockan jätte mycket och vi var hungriga, men fattiga. Helt slut energi, hade inga pengar och inget att äta.. Förutom…
