Dag 7. Klacka om skor

Kartan

Igår frågade jag tjejen som jobbar på vårat frukostställe, om hon vet var jag kan laga mina skor. Jag tog upp och visade den trasiga klacken, som jag snubblat loss på vägen till Svantes lägenhet under julaftonskvällen. Jag klarade mig, men skon tog en smäll. Hon sa att hon inte visste, bad om ursäkt för de men kom tillbaka efter ett par minuter och ritade upp en karta åt mig. Hon hade frågat en av kunderna.

Stället låg ganska nära, men en mångfilig bilväg separerade det här området från World Finance Center och resten av lyxen. Det här stället kändes mer som riktiga Kina och dit tog jag mig ensam, för att Joakim jobbade. Första äventyret!
Eftersom jag höll kartan åt fel håll så tog de längre tid än de hade behövt och påvägen dit plockade jag upp efter ett par kineser som kastade skräp på gatan.

Jag visste så mycket som att jag letade efter ett biltvättsställe i närheten av WFC och att bredvid där finns en gata. På hörnet av den gatan, finns ett ställe som lagar skor.
Jag hittade biltvätten tillslut, jag förstod vilken gata hon menade men på de hörnet fanns inget skomakeri. Bara ett stängsel som skiljde den gatan till en helt annan yta, men där fanns en byggnad. Så jag promenerade upp dit, ut kom en dam och jag lyfte upp en sko. Hon sa nåt på kinesiska och viftade med armen som att jag skulle gå tillbaka mot vänster, så jag log och gjorde som hon sa. Men nu kom jag ju bara tillbaka till biltvätten. Däremellan fanns liksom ingenting förutom försäljare och någon som fixade nycklar vid ett litet bord.

Den kinesiska lappen

Hon förstod alltså vad jag letade efter och gav mig direktiv, men de fanns ju inget ställe! Skulle jag fortsätta längst bilvägen? Jag stod där alldeles förvirrad, mellan biltvätten och henne. Snart märkte jag att de hade börjat samlas lite folk framför mig vid biltvätten som nyfiket tittade på. Jag började skratta åt hela situationen och de flesta log tillbaka,Spartanskt! och då ropades nånting bakom mig. Jag vände mig om i hopp om att det var till mig, och där stod damen igen tillsammans med en karl och vinkade in mig. Jag log och gick fram, plockade upp mina skor och lirkade upp lappen jag fått med mig från Samantha (hennes engelska namn, men hon hette egentligen nåt i stil med Xiyan). En annan tant sällskapade där också, troligtvis kände hon skomakaren och hon blev så glad när jag hade en kinesisk lapp med mig. På lappen stod de något i stil med att “Båda klackarna behöver bytas, snälla var snabb. Hur mycket kostar de?. Jag fick tillbaka lappen och följde efter då de började gå bortåt. Men inte mer än två meter för att sätta sig ner vid sitt lilla bord utomhus och börja knacka mina skor. De sköt fram en pall till mig, jag satte mig ner. Efter max fem minuter var han klar och jag hade sett hela processen och alla de coola verktygen han använde. Nu märkte jag också att han som fixade nycklar, hade en hög med skor bredvid sig också.

Han tog 6RMB, vilket är ca 7 kr. Fick klackarna i gummi, fastspikade med tre spikar. De kommer inte hålla länge, men de gör klackar i Sverige heller bara för att de använder hårdplast, värsta maskinerna och tar 80-100 kr. Det här är så mycket smartare. Toknöjd!

Sen gick jag förbi Jockes kontor och lämnade av hans bankpapper, men han var inte där så han fick en lapp..

Till höger är biltvätten, till vänster skymtar ett hus bakom stängslet. Där hittade jag damen som  skickade mig tillbaka.

Här sitter han med min sko

Jockes lapp

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *