Påväg till jobbet klockan klockan 15.20 promenerar jag längst östsidan av Dong da qiao till tunnelbanestationen Yong an li från The Place / Shi mao tian jie. När jag nått porten till tvåvåningsradhusen efter friörsalongen ser jag en kvinna sittande på marken, hon skriker och gråter, medans hennes man försöker släpa på henne i hår och kläder. Hon drar tillbaka och skriker åt honom att släppa taget. Hon ber ingen om hjälp, så alla bara går förbi. Eftersom ingen gjorde någonting så stannade jag upp och backade, för jag var rädd att gå in i bild under en filminspelning. Men det fanns inga kameror.
Jag tog en närmare titt på karl och tänte “äh, jag kan ta honom” sen gick jag in bestämt. – Hey! What are you doing?! Are you out of your mind? Can’t you see she does not want to go with you? ropade jag till honom. Det kändes bäst att göra honom beredd på min ankomst istället för att bara dyka in. Sen såg jag till att lossa hans händer från hennes kläder och därefter sa jag åt honom att backa undan och satte mig ner hos henne. Kollade att hon inte hade hade blåmärken, avslitet hår, blod eller så. Hon var intakt, bara livrädd. – He is gonna kill me! uttryckte hon till mig samtidigt som hon sa tack och fortsatte gråta. Jag tittade upp mot honom och har aldrig nånsin sett sånt iskallt ansikte tidigare. Han var gjord av sten. Ögonen sa ondska. Till och med jag blev rädd, som inte har blivit mordhotad. Jag hjälpte henne upp och frågade henne på kinesiska om hon talar engelska och det gjorde hon. Berättade att hon jobbar på Silkmarket, men att hon precis fick sparken pga honom som ringt hem henne under arbetstid för att han ville ha sex. Varför han var arg nu fick jag aldrig klart för mig och hon visste inte heller, men sån här hade han blivit allt mer och mer sedan de gifte sig för fem år sedan. De hade två små barn ihop som borde hos varsit par mor- och farföräldrar. Han var frisör och hade massa flickvänner, men hon har accepterat de, med de bråkar om de ibland. Hon sa att han kommer döda henne med en kniv som han fått av en vän i present. Jag frågade hur jag kan hjälpa till, om hon har någonstans att åka eller bo. Jag var beredd att ta in henne till oss under tiden vi letar efter lösning, men de blev aldrig nödvändigt. Hon ville att jag tar henne till polisstationen, vilket jag gjorde, men de var inte så enkelt. Han försökte hela tiden hindra oss genom att stälal sig i vägen, och alltid skulle han ha en cigarett i käften. Han försökte dra undan henne från mig, men jag höll min arm om henne så att jag hade ett stadigt grepp och var skyddet mellan de två. Hon stannade då och då och utbröt i panik, hon var så rädd. Hon var fullkomligt förtvivlad. De hade gift sig för att hennes föräldrar hade velat de, då hennes lillasyster redaan var gift. De hade älskat varann men något hade hänt. Hon tänkte på sina barn och vart hon ska ta vägen.
Allt kommer bli bra sa jag medans jag mest bara hoppades själv. När vi svängt in på smågatorna gick han om oss och svängde av, hon sa att han gick hem. Tillslut kom vi fram till polisstationen och hon ville gå in själv. Vi bytte nummer, och hon ringde mig efter två dagar. Berättade att polisen hade slängt ut hans man från deras lägenhet. an skulle få ett par dagar på sig att packa sitt skito ch ge sig iväg, under tiden bodde hon hos sin bror. De tog hand om henne. Sen skulle hon åka till sina barn.
Det var de sista jag hörde av henne på väldigt, väldigt lång tid. Jag skrev ett brev jag ville gå tll polisen med och fråga om hur det har gått med henne, be dom att gå och kolla lägenheten. Hade de nekat mig hade jag rapporterat henne som en försvunnen person. Jag blev mer och mer säker på att hon blivit mördad, vilket var otroligt svåra tankar. Gjorde jag de värre genom att lägga mig i?
Under kinesiskt nyår fick jag ett samtal! Hon var hos sina barn och berättade hon ska ta med sig nånting fint, traditionellt från hennes hemby till mig. Att hon ringt sin mans mamma som sedan pratat sin son till rätta. De ska bo ihop och de älskar varann. Jag bara önskar henne lycka till!
Tidigare historier om utsatta människor som ingen hjälper har jag hört om, men jag trodde inte att jag skulle hamna i en sån själv. Tex en kvinna som höll på att drukna i en dam i en park. Ingen gjorde någonting förutom tog bilder. Tillslut hoppade en västerländsk backpacker kvinna i och räddade henne. En annan historia är de påkörda barnet. En ca femårig pojke eller flicka blev påkörd av en bild och blev liggande på vägen. Ingen gjorde någonting. Efter den andre bilen upptäktes barnet av en västerlänning som försökte ta barnet till sjukhuset, men det var försent.