Jag har svårt för att studera, erkänner de. Mina tankar är gärna elsewhere än på plats. Mina betyg var sisådär, men mycket berodde också på att hela jag alltför sällan befann mig elsewhere än på plats. Jag hade ändå mitt samhällskunskaps arbete färdigt på datorn, men skickade aldrig in de och fick ett ig. Jag var istället nerkrypen under täcket hos min nästan-pojkvän, vilket var dumt för jag hade skrivit bra på proven innan. Jag skulle inte påstå att studier tråkar ut mig, dom bara lockar till att göra annat. Skulle jag få frågan – När är skaparglädjen, entusiasmen och kreativiteten på topp? Så svarar jag – När jag är som mest upptagen något viktigt.
Ju viktigare det är, desto mer vill jag bara ligga still och titta på molnen, eller teckna utan mål. Rita meningslösa saker som att göra ränder i alla hålen på stora bokstäver i Dagens Nyheter. Men studier är bra och ibland måste man helt enkelt bara fokusera och jag blir stolt över mig själv när jag lycks. Men de är inte värt arbetet. Och definitivt inte värt all utmattande fokusering. Jag är så mycket duktigare på andra saker, som till och med gör mig stoltare.
Idag tänkte jag starta dagen med lite Kinesisk Historia studier.
Jag plockade fram Norstedts fina Världsatlas och läser rubriken “Beijings Historia” på Krister i Bejings blogg. Jag tänkte att nu skall jag göra detta på riktigt och mitt minne funkar ganska grafiskt så jag tror kartan kommer göra det hela roligare. Jag vill förstå staden lite mer och gärna lite om folkets historia. Hur började Kina? Och vad är grejjen med allt ris? Hur odlar man ris? Jag är väldigt nyfiken på matkulturen, då jag hört väldigt olika från olika pålitliga källor.
Vissa säger att de äter mycket kött, andra säger väldigt lite. Lite kött känns mer rätt då kött är dyrt, så du har inte de till varje måltid och du framförallt bygger inte en måltid runt köttet. Jag tror mig kunna hantera staden och all ensamtid bättre ifall jag är lite påläst, så de är bara att fokusera.
Men, jag blir så utmattad av tanken att lära mig saker utan marginal för fel. Jag kan inte säga att de bor 30 miljoner människor i Beijing, när det är 20. Det stressar mig, vilket gör att jag tappar fokus, så jag ritar blommor istället..
Beijings Historia, får bli en annan dag. Jag satt där med kristers blogg och en kartbok, då vart e för stort projekt och Kristers har förjävlig design så den är lite jobbig. Men, jag bläddrar gladeligen igenom mammas gamla “Stora Konstnärshandboken” sida för sida, men en kaffe i handen. Jag nördade ner mig i förrgår om äggtempera. Hur coolt är inte de att måla med äggula och rent pigment?! Synd att tjejerna inte är kvar och kan producera material till mig.
Ville ändå studera vidare
Jag studerade matte med en Kristoffer då och då i våras och skulle en gång räkna ut 7×8. Att sitta bredvid honom och behöva räkna ut ett sånt simpelt tal medans han väntar och märker tiden jag tar på mig, ärskitjobbigt. Och han räknar säkerligen undermedvetet varje sekund jag tar på mig att räkna ut ett svar. Så jag bara tittar på honom, börjar själv räkna sekunder, blir stressad, nervös, kan absolut inte räkna på talet, börjar skratta och säger att jag måste gå på toaletten. Andas ut, kommer tillbaka, sätter mig ner och ger honom ett svar. 56.
Jag kom ändå på något år efter gymnasiet att jag ville fortsätta studera, mest för att känna att jag inte slösar bort mitt liv. Men jag är egentligen, innerst inne helt ointresserad. Visserligen ville jag in på nåt typ av konstfack och tänkte peta upp mina betyg innan dess, men det gick inte så bra. Kristoffer och jag satt tisdageftermiddagar på Café 60 eller Vetekatten och pluggade matte, i byte mot att jag bjöd honom på en överraskning till lunch och en kopp te vars smak baserades på en ekvation. Tesorterna var märkta siffrorna 1 – 100, så han gav mig en ekvation jag fick lösa. Det var skitsmart! Jag är så imponerad av att han i förväg visste vilken siffra han ville ha och bara i huvudet hittade på en ekvation som skulle ge tex svaret x=36 och han tog inte alls lång tid på sig. Hur fan gör man?
Verkar som att min mattebok måste följa med till Kina.
Han påpekade till mig att jag lägger mer tid på att göra rubrikerna till varje kapitel och dekorera sidorna, istället för att fokusera på själva matten. En dumhet jag är stolt över.
Det går nog bra ändå
Jag är inte orolig för hur mitt liv skall gå.. Om allt skulle gå åt skogen så flyr jag nånstans där jag kan ha massa höns, sen lever jag där i exil och målar tavlor. Som efter min död är värda 26 miljoner styck. Så köp dom nu för samma pris, så är de värda 52!
