Jag köpte ett gammalt syskrin.

Gammalt syskrin i trä med massa tillbehör.

Vad är det som gör gamla grejer så spännande att rota i? Kanske ha något och göra med att det känns som man gräver i tidslinjen. I det här fallet så kändes det lite som att jag köpte någon annans entusiasm och visdom på låda. Men också någon annans bagage. Alla dessa ting var med i en plan som inte blev av. Så det är med lite blandade känslor jag hanterare dom.

En stund kändes det jag som att jag köpt mig några steg fram i processen “att lära mig sy” Men å funkar det ju inte, naturligtvis. Men, att en kvinna som är erfaren bakom symaskinen har ett bra kit – det känns logiskt. Så kanske genom att klura ut vad allt detta används till, har jag iaf köpt en genväg?

Det kanske inte fungerar så heller, naturligtvis… menee, då har jag iaf ett asfett kit i en skitfin orange låda! :D Woop Woop.

Andras gamla grejer <3

Det var lite kittlande att få gå igenom allting. Nöjd som attans när jag sorterat in det fint i mitt lilla space. En del saker visste jag precis vad det var trots nybörjaren jag är. Tråd, nål. “Färdigsydda fickor”, knappar, resårband och nålkudden som såg ut som prusseluskans hatt. Vissa saker tänkte jag att jag säkert kan klura ut hur dom skall användas, tex en slags skärare som höll ett rakblad. Andra ting visste jag inte alls vad dom var. En vit liten bit med spännande form bit som jag hade gissat var en tvål, om jag fick den ur kontext. Det var det nog inte.

Så den tar jag med in till tygriket i Enköping. “Hej, vad är detta?” Det blir perfekt, då jag sökt en anledning att få gå in där.