Jag börjar känna mig allt mer som en konstnär faktiskt..

Är det svårare än man tror att uttrycka saker och ting i bild? Det är helt fantastiskt att leka med en kamera. Försöka med vinklar, ljusinsläpp och färg att få fram en känsla.

Tillslut tröttnar man på att fotografera höns. Då fotograferar man blommor, tillslut är det också lamt. Sen har man, sig själv.. Man förändras hela tiden och ser olika ut nästan varje dag av smink och kläder, varför inte fota de? För att man tröttnar på att fota sig själv också, hur mycket man än växer.

Men det är tider för självporträtt.. Det är lite läskigt, framförallt att publicera men de får gå. I dagens självporträtt är den officiella städklänningen på och jag borde fått i mig nåt att äta för länge sen när den här bilden togs. Klänningen är inte särskilt bra att att städa i för att den är rätt lös och det händer att jag kryper på den när jag skrubbar golv, men de har skett per automatik att jag har den på mig när jag städar.

De blev inte så mycket mat för mig på ett tag, utan jag började måla istället. Akrylen slets fram på köksbordet och jag målade en kvinnas siluetter i svart. Hon har stora bröst och långt svart hår med en generös lugg till, trycker ett hus ifrån sig som faller över henne. Naken i hookerheels. Armarna blir för korta och händerna ser inte helt friska ut.

Händer, ansikten och fötter.. Där är jag på osäker mark.

Skissad teckning. Svartvit

Jag kan mer text, utfyllnad, loggor och växter. Övar mig på att rita kroppar ur olika vinklar, men det är hårt jobb. Mycket ritande av nakna kvinnor på tunnelbanan.. Folk tittar konstigt på en. I tidigare dagar var jag för nervös för att rita på tunnelbanan över huvudtaget, nu tänker jag inte riktigt på att dom är där så länge jag inte tittar upp ur blocket. Så jag ritar gladeligen en liten bimbo i gummistövlar vars rumpa putar ut ur en kort kjol. Jag hoppas jag inte gör någon generad.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *