Från boken Big Magic av Elizabeth Gilbert tog jag med mig en lärdom till 100%. Applicerar denna på hur jag lever, hur och när jag pratar, vad och hur jag skapar. Även vad jag publicerar.
Nämligen, Försök inte hjälpa andra, utan hjälp dig själv.
Folk som skapar för att hjälpa andra, skapar sånt som upplevs kletigt och påträngande, näst in till ignorant. Desperationen att vilja vara till lags kommer igenom och det ger ingen positiv energi. Om man istället lever ut sig själv i det man skapar, kan den friheten inspirera andra. “Hjälpa” andra, om man vill vara sån.
Så, därmed är min konstiga konst till salu. Den är vad den är och jag tänker inte försvara den. Bara minns varje piece som ett scenario i mitt liv. Platsen då jag var på rent fysiskt när jag skapade den, och platsen jag var på mentalt. Skedet i livet.
Att tänka sig någon annan ha dessa verk i sitt hem, känns lite som att dela med mig av den biten spacetime jag hade då. Den lilla bubbla med den specifika atmosfär, doft, tid på dygnet och ät och sov klocka som var min verklighet just då. Som att hela jag och allt jag tänkte på något vis är inkapsullerat, fast ytterst gömt, inuti verken.
Än så länge har inte en kotte lagt ett enda bud. Det kanske ingen heller gör. Men om någon vill, så kan dom. Det känns väldigt häftigt :) Lite som att ha en “Kvinna söker uppvaktare” annons tryckt i en tidning, fast “Tavla söker uppskattare”. Inte tänker jag sitta och vänta vid brevlådan eller så men, jag hoppas ju på att nångång så flyger vimpeln upp som betyder att jag fått post. Det blir ju en början på något nytt och himla spännande.