Nu sitter jag i Orionteatern och väntar på att få gå på begravning med hundra andra människor. Har druckit tre koppar kaffe, fnyst åt deras icke ekologiska frukt och fikabröd, tur så hade jag med eget. Jag bakade igår och de doftar råg över hela läktaren här, jag är stolt. Klädd i en hyfsad 90tals begravningsklädsel, lite upprörd över att jag inte riktigt fick gå osminkad. Som vanligt så sitter jag och ritar när jag har tid att fördriva. Det blev en Jonas Gardell skiss, då han ligger bakom produktionen. Mer vill jag inte avslöja om filmen som kommer ut hösten 2012.
Kan du se de?
Kan du se de?
Jag tänker inte men är lite sugen på att förklara bilden jag ritat. Vissa skrattar när de ser den och andra tycker den är förolämpande, vad tycker du? Kommentera gärna. Planen med den var att ge den till Gardell, men vad larvigt av mig att tro att han skulle vara där under sin egen produktion. Min dröm om Sanna K är att folk börjar diskutera mina bilder som om de vore ett forum i kommentarsdelen. Jag har tecknat en hel del abstrakta och overkliga sagobilder och flitigt visat upp dom för min omgivning. Alla har tolkat dom olika, troligen efter privata erfarenheter.
Hur fantastiskt vore inte det om de fanns dokumenterat? Jag har planer på att uppmuntra alla Sanna K fans till att dricka ett glas vin och köra ett bildspel genom mitt galleri, visa varje bild två minuter, äta lite ost och röka opium. Njae, kanske inte..
Eftersom jag själv kan stirra på min konst i evigheter, så kanske någon annan kan göra de också? Och gode gud, rök inte opium. Hm, kommer möjligtvis en artikel om varför.