Den bruna kavajen

Måste varit runt 17 eller 18 år gammal när jag köpte denna kavajen, fullt övertygad om att den skulle bli mitt signum. “Sanna, hon i bruna kavajen” skulle det låta, men kavajen och jag bondade aldrig.

Istället gick livet vidare och i förbifarten även massvis av andra typer av jackor, men inga kavajer. Ingen kavaj kvinna helt enkelt, utan mer en parkas typ av brud.

Att sälja vidare saker som aldrig kommit till användning är en gest utav respekt till plagget i sig och ledet människor bakom det. Det finns många sett att se på det på men inget utöver “den kanske kommer till användning nångång i framtiden” försvarar sparandet utav allt. Till det svarar tänker jag att – Ja, kanske det. Men troligtvis inte.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *