Osynlig nedskärpning

Om nedskräpningen i fråga inte syns, borde vi bry oss mera eller mindre då?

Ett champagne glas gungade sakta men säkert närmare o närmare kanten för varje gång man klev på golvplankan som hyllan står på. Tillslut föll det och så var det glasdamm o skärvor på hela golvet. Detta vore inte inte alls problematiskt om jag hade haft som vana att bara stoppa allting jag tycker är fult, gammalt, trasigt, äckligt eller farligt i en plastpåse i soptunnan. Men jag har ingen i bruk.

Vart hamnar glasdammet i slutändan, om jag lägger det i komposten?

Mikroplaster är stumma små saker som inte lever med sin omgivning, utan bara för evigt vandrar från en plats till en annan. Utan att varken ge näring till jord o djur, eller boplats för insekter. Dom bara är där och förväxlas då o då med någonting ätbart av fåglar och djur som bor i haven, vilket i sin tur gör dom sjuka. Nånting som tar upp yta utan att göra ingen nytta. Såfort en människa inte längre använder det genom att tex. ha det på sig då det är mycket plast i modern textil, bär eller förvarar något i det – så är det meningslöst. En evigt vandrande stum liten livlös bit som kan blocka organiska passager och fylla magar på någon hungrig.

Eftersom att t.ex kompost och plast ska inte ligga tillsammans, då deras vägar fram till att fylla nya syften har helt olika banor – är det om du frågar mig, helt galet att det ens är lagligt. På samma sätt som att återvinningscentraler på daglig basis krossar fullt fungerande möbler och elektronik är galet. Man kan inte bara lägga allt i en plastpåse och sen gå o bajsa eller ringa ett samtal. Problemet kommer bara vandra vidare.

Dammet från champagne glaset blev problematiskt för att jag har ingen vana av att lägga saker o ting i plastpåsar. Min dammsugare kör utan påse, så normalt lägger jag innehållet i komposten. Men vad skulle jag göra nu? Komposten blir ju jord jag ska odla mat i! Inte vill jag odla mat i jord som består av nedbrutet växtmaterial, kompost och 0.00X% glasdamm. Inte vill jag vara rädd för att gräva i jorden med händerna i rädslan för att få mini glas bitar i dom. Mini glas är ju sånt som känns, men inte syns.

Tanken på att få det i maten skrämmer mig också. Det fick mig att tänka på mikroplaster. Det är väl samma sak? Bägge är trots allt något litet o stumt som bara vandrar runt runt tills det skavs ner så mycket det går.

Sen då? Vart hamnar det? Kan det komma in i maten? Kan mikroplast göra det?

Denna gamla trädgårdsmästartomt är kantad med trasigt glas och bortglömd plast som begravts under år av kvickrot som tagit över. Hur paranoid skall man vara på en skala ett till fem?