Mens gör mig schitzo

Renée Voltaire

Well, alla kvinnor har sina lingonveckor om vi inte fått för oss att p-pillra bort dom. Vilket jag själv då och då önskar att jag sysslade med, men jag har för mycket som säger emot de. Framförallt att de skulle bli permanent. Samt så är östrogen något som inte går ur kretsloppet, så moder jord rynkar ögonbrynen åt alla veganer och hippies som knaprar piller. När vi ändå är inne på saker jag är rädd för, så är min absoluta rädsla i livet att lyckas bli gravid. Ttill och med bära ett friskt barn i 9 månader. Men att sen som en stor final bli lämnad. Framförallt de första barnet, då jag inte har nån aning om vad fan jag pysslar med. Men jag ska inte prata bebisar, utan jag ska prata ilska, mens och media!

Mens + Media = Bad F-ing Combo!

Jag är alltså rädd för att effekten av att p-piller blir permanent, enkelt summerat.
Jag litar inte ett piss på några små piller som magiskt gör mig laminerad mot spermier, som sen bara avtar och så funkar all the plumming igen. Helt utan risker, bortsett från att de aldrig försvinner kretsloppet. Man till och med har hittat de här östrogenet som finns i p-piller i bröstmjölken på eskimåer, eller nej.. De är DDT.

Jag i princip gråter för stackars Wakka i Final Fantasy 10 som är lite orolig för hur Blitzballen skall gå. Glädjetårar är heller inte ovanliga när de är tex giftermål och bebisar på film. Eller när Joakim kallar mig söt undertiden jag gnäller på att jag inte har långa ögonfransar. Allt gulligt gör mig löjligt rörd, och allt sexigt gör mig löjligt arg. Kort sagt.
Pendlar i mina tankar mellan att kanske ge mig in i en stressig träningsperiod och att åka till centrum och köpa en påse lakrits, vilket lite går emot varann. Inte bara de, dessa tankar växlas dessutom fram och tillbaka samtidigt som jag står och bakar äppelpaj och längtar efter vaniljglassen nere i frysen. Men egentligen, så vill jag inte äta pajen för att jag har fått för mig att det är en dålig idé för “en som mig”. Vad det nu är.
Och så plockar jag fram min bit från formen innan den ens hunnit svalna 1 grad.

Jag föraktar den här veckan väldigt mycket, därför jag nånstans som sagt önskar då och då att jag pillrade bort den. Man är trött, man är pissed off, man känner sig som en påse bajs, man är överkänslig och man är ett jäkla pain in the ass att ha och göra med. Matvanorna blir konstiga också, eftersom jag får dåligt samvete av att äta då jag inte vet om det är mensvärk eller hunger jag känner. Så man drar på sig lite anorektiska drag dom här dagarna. Sure, jag kan inte tala för alla såklart, men iaf från min egen lilla psykade värld. Och det känns ju lite som att p3 vill att jag ska strypa mig själv med Ottos koppel när de pratar om hur jävla snygg Nathalie Portman är.

– JAAAAG VEEEEEEEEEET! gapade jag tillbaka på radion
– Fuck you, var min nästa kommentar..

– “Nej älskling, du är jätte fin”

Jag förmodar att det här är en fras vi alla känner igen, antingen för att vi lockar till oss den eller så är man en flitigt arbetande pojkvän som vet sin roll. Och hela tiden måste påminna henne om att hon inte alls ser tjock ut, i det ena eller det andra plagget. Jag kan inte ens räkna på mina händer, eller ens alla ändar jag har på hela min kropp hur många smskonversationer jag haft i den här stilen med Joakim.

– Bah, jag vill döö
– Nej älskling, de vill du inte :)
– Allt är skit
– Nej plutt, det är inte alls :)
– Böööh
– Älskar dig :)
– Älskar dig med :)

Det är svårt

Jag har aldrig hävdat att jag bara står på mina egna ben och inte påverkas av någon annan, absolut inte. Jag har bara hävdat motsatsen. Anledningen till att jag driver hela den här siten, är ju från grund och botten min kamp. Min kamp för att slå mig in på egna villkor. Men det är svårt, framförallt den här veckan i månaden. Då allt känns dumt, lite töntigt och självsäkerheten bara faller. Helt plötsligt är jag inte stolt över mig själv längre, utan jag känner mig lite smådum som lägger min energi på att vara hippie, när jag istället kan lägga min energi på att lära mig se kåt ut på bild. De är ju så alla andra bloggare lyckas, jag tänker inte länka exempel men du vet nog precis vad jag menar. Men det är ju helt fucked up och den här schitzofrena sidan av mig själv, får mig att känna lite hopplöshet.

Men, i grund och botten så tror jag på vad gör. Och jag är stolt över att jag lägger energi på hippiegrejjer, istället för materialistiskt skit. Så jag väljer att inte ta del av allt det där dom här dagarna, för jag känner mig inte helt immun nog. Samtidigt som jag på nåt vis dras till de, just dom här dagarna. Jag öppnar aldrig aftonbladets äckliga hemsida vanligtvis, men just idag så bara måste jag veta hur förhållandet mellan modellen Miranda Kerr och Orlando Bloom går. (Det här vet jag, för att jag bläddrade i de skitlektyr som fanns att tillgå på det här dasset jag var på. Läs sa ju Einstein, så jag läser. Vad de nu än är.)
Utöver min schitzofreni, så tycker jag mig vara en ganska bra förebild för småtjejer.
När jag bara håller på mina ideal och inte råkar snedda över till fel fil.