Fotogenrer

Porträtt, Reklam & Press

Karaktär, Pengar &  Information

Vilka tekniker är värda att lära sig, för att tydligare få fram en poäng med sin bild? Med svaret på den frågan tillhanda, skulle mina fotopromenader vara så mycket trevligare. Kategorier känns som ett bra hörn att börja nörda i, så fotogenrer får lite tid nu för undersökning. Att vilja tre stycken var enkelt! Självklart portätt, reklam och press! De tre mest använda skulle jag tro.

7 år efter att jag läst min första fotokurs, känner jag att det är dags för lite mera info.  Som det är nu, tar jag mig framåt på inte mer än morsans råd om att bara plåta manuellt. “Allt annat är fusk” säger hon. Fakta, regler och tekniker vore kanske en bra ide vid de här laget. Trots bristen, så pågår en förändring i mina bilder. En tydlig skillnad mellan mina nya bilder och gamla bilder, är att de nya bildernas budskap är tydligare. Vad säger bilden? Och varför? Svaren serveras istället för att frågorna ställs. Troligtvis skedde den största dramatiska förändinrg, efter att jag samlade påmig generell kunskap om  komposition mellan element och negativ yta, från boken “Picture This” av Molly Bang. Samt ändlösa misslyckanden av att plåta manuellt. De flesta bilderna fäörsta åren var bara suddigt skräp. Lite som mina exempelbilder till Pressfoto senare i artikeln.

En tydlig bild, är ofta en bra bild. Ett budskap lätt att tyda är ett budskap lätt att minnas. De anses smartare och i grund och botten, mer planerade. Vilket är imponerande.

 

PORTRÄTT 
– Dra fram karaktären

Redan de gamla grekerna skapade portätt. Ett porträtt är en avbild av en människas huvud, hals och axlar. Då gjorde man detta i form av bystar. De dessutom verkade ha som motto att inte försökna, utan bara visa. Porträtt idag, är inte desamma som porträtt igår. Dess långa historia har dessutom skapat nya syften med konsten. De började i att rika män ville föreviga sig själva. Processen då involverade otroligt tidskrävande tavelmålning samt långa torktider mellan lager. Flera hundra år senare, har en fotografisk process tagits frams. Den första kallades “Daguerreotype” och togs fram 1839. Ett självporträtt är inte lika heligt idag som då, för att det idag är löjligt enkelt att få tag i de. Idag uppmärksammar vi skickliga footografer, dyr utrustning, utskrivna bilder på vackert papper. Då var de bara bilden i sig. Idag har vi också olika typer av portätt, för olika syften. Sociala, privata & professionella. Vi tar små sociala självporträtt när vi tex har en bra hårdag med vår mobiltelefon och publicerar direkt via medium som alla våra vänner och bekanta kan ta del av inom sekunder. Inte ett dugg viktiga, men oerhört smickrande. Vi tar olika typer av  privata registreringsfotografier för passs, körkort, bibliotek osv. Dessa anses aldrig vara smickrande, men oerhört viktiga. Professionella bildern som skall sälja oss som skickliga på X, är påkostade, viktiga och smickrande.

Varför just plåta porträtt? frågade jag öppet på facebookgruppen Beijing Walks. Jag ville ta reda på varför dessa fotografer är så dragna till just porträttfotografi, men jag blev ganska missförstådd och fick tjusiga förklaringar om vad en  porträttfotograf gör som svar, istället. Vilket som, här är några svar.

“If the eyes are the windows to the soul, portraits do more than capture and freeze a moment in a person’s life, it snatches and rips out a part of their soul and exposes it bare to the glaring gaze of the world.” – Frank Yu

“Its our jobs as photographers to coach the best/worst/most interesting part of a person, but its the person that makes the portrait. It is only our attachments to something about them that makes a compelling portrait great” – Mitchell Masilun

“A great portrait captures the harmony between an intriguing emotion and a well chosen light” – Chuck Price

Chuck Price hade absolut de bästa svaret, oavsett till vilken fråga som faktiskt var ställd. Fel ljus förstör en bra bild av ett ansikte där en känsla vackert kommer fram.
Fel känsla som vackert kommer fram förstör en bild där ljuset är bra. Så det handlar främst om en hamoni där dessa två hjälper varann. Så sant, så sant.

Peter Hurley är min största källa för vett och etikett när de kommer att ta porträttbilder eller “headshots” som han kallar dom. Han har ett klipp på youtube tex som heter “Its all about the jaw!” där han demonstrerar hur ofantligt stor skillnad de gör för ett smickrande porträtt, om modellen bara drar fram hakan mot fotografen.

Tänk på…

  • RÄTT LJUS – När solen är på väg ner eller upp, är absolut bäst.  De är ett mjukt och vackert, varmt ljus även ifall det är kallt och vinter.

  • INSTÄLLNINGAR –  F värde på 4.5 upp till 5.5, Slutartid standard på 100 – 150, ISO på ca 300 – 400.

  • ATTITYD – Istället för att nånsin använda ordet “le”, blir duktig på att ge dom en anledning till varför, så kommer ett vackrare leende naturligt. Ditt jobb är att få personen glad, om du vill ha ett leende på bild. People skills är lika viktiga som kunskaper i teknisk utrustning. Ibland är det bra att vara två fotografer. En teknisk. och en charmig.

  Källor

 

REKLAM
– Förskönande, manipulerande & hjärntvättande

Reklambilder har såna extrema investeringar bakom sig och så stora mål att det är omöjligt att inte ta intresse. Reklamaren George Louis från 60 talet säger själv att reklam är “posion gas”. Reklam skall inte finnas på annan plats än i specifika tidningar som endast säljs för deras vackra reklam som tex Vogue, samt i skyltfönster. Reklam längst motorvägen, på fasader och skyltar på gator osv är rätt igenom fel. Reklam har massvis av människor involverade, stora investeringar, stora mål, förväntningar och aktieägare som bara vill ha mer och mer. Och mer och mer och mer. Jag minns en dag när jag var 17 år. Jag stod på hötorget i Stockholm och pratade med killen jag var kär i. Uppe på fasaden ovanför H&M butiken bredvid konserthuset, hade de placerat en säkert 4 meter lång bild på en kvinna i underkläder. Detta gör varje år vid jul. De har det gjort sedan urminnes tider, framförallt kan jag minnas dödsolyckorna 1992 när Anna Nichole Smith poserade i underkläder längst vägar i Sverige och Norge över Jul, för H&M. Jag har svårt att beskriva hur den underklädesreklamen jag själv såg, att känna mig. Jag kunde heller inte förstå vad de ville uppnå. Varför gör de såhär mot mig? Frågade jag mig själv. Jag tänkte på hur löjlig jag själv skulle se ut i samma pose och samma underkläder. Den där kåta blicken hon hade på sig gjorde mig obekväm. Varför tillåter Stockholm Stad mjukporr på våra fasader mitt i city? frågade jag också mig själv. Varför ska jag behöva stå ut med de här en vanlig dag? Vore de inte mer rätt, att de som är intresserade av att köpa underkläder, kan själva söka sig till underkläders reklam? Varför skall vi alla behöva ta del av all den här reklamen dag in och dag ut? Jag fick ont i magen. En våg av pinsamhet sköljde över mig, som om jag hade pruttat inför klassen under en presentation. Vem tror jag att jag är egentligen? Denna morgon hade jag gått hemifrån och känt mig på topp. Jag hade en fin svart kappa på mig, med ett par mörkröda boots tillsammans med en tung sjal i bohemiska färger, varav en var densamma som mina boots. En basker på de. Sen när jag stog öga mot öga med den avklädda barbiedockan uppe på fasaden, kände jag mig helt plötsligt löjlig. “Jag har ingenting att vara självsäker över” slog mig som ett faktum. Det kändes som att jag hade levt i nån slags låtsasvärld normalt och nu konfronterades med sanningen. Sluta lura dig själv! Skrek reklamen till mig. Därefter var tankarna ganska dystra. “Jag kan inte ens fylla upp en a-kupa. Definitivt kan jag inte se sådär sexig ut i en säng”. Jag tappade fokus i konversationen jag försökte ha. Min hjärna stängde av sig själv. Detta var första gången i mitt liv som jag upplevde ångest. Jag ville bara sjunka genom marken och aldrig bli tittad på igen. Mitt ansikte blev pinsamt, mitt hår, min tandställning, mina nerbitna naglar. Allt var helt plötsligt fel! Jag hade helt plötsligt ingenting att komma med längre. Detta var sista gången jag nånsin var på Hötorget juletid.

 Reklamer säljer produkter genom att visa upp någonting imponerande, för att människor skall få känna av den imponerande lyxen av att ha produkten själva. Dock är det konstigthur reklamare inte förstått, att den här principen inte gäller 100% av gångerna. Underkläderna som hon hade på sig, reades ut för halva priset under våren. Deras reklam hade misslyckats. 1 – 0 till Tjejer.

Källor

PRESS
– Rätt plats, rätt tid & rätt perspektiv

Pressfoton har ett viktigt syfte. De skall berätta och visa vad som har hänt på delar av jorden vi själva inte kan besöka. Det ska vara tydliga och de ska vara i tid. En pressfotografs liv är onekligen spännande.

Vikten i att vara pressfotograf är enorm. De är så mycket vi inte hade vetat om soldaternas dag till dag situationer under andra världskrget om de inte vore för fotograferna som snurrade runt där. Att befinna sig på rätt plats vid rätt tid händer sällan av en slump. Skall man få de magstarka bilderna världen eftertraktar så måste man själv vara stark. Robert Capa tex, fotografen vid landstigningen i Frankrike, Normandi, Omaha Beach, 6e Juni 1944. Utrustad med två st Contax kameror, med varsit 50 mm objektiv (standard idag för att fota porträtt, streetstyle och liknande) samt 4 rullar film. Han riktiga namn var Endre Friedmann, men iom nazismen som dök up i Ungern där han bodde, så flyttade han och bytte namn, för att kunna sälja sina bilder som Amerikanska. Capa var med soldaterna från att de lämnade sitt fartyg, tog sig genom vattnet in på land vid Omaha Beach, lyckades ta 106 bilder. Endast 11 av dom överlevde. Varför?

Han tog med sina rullar till ett mörkrum i England, där Life Magazine skulle processera och publicera dom. Rullarna hamnade i händerna på en 15 årig assistent, som satte torken för hög och smälte emulsionen i 3 och en halv av de 4. Emulsionen är den del av processen då en yta av ljuskänsliga kemikalier tillsätts, för att få fram motivet. Sen hängs bilderna på tork. Är torken för hög, dvs att de är för varmt, så förstörs den ljuskänsliga ytan och på de viset är hela bilden förstörd.

 Källor

Vill du veta mer om Robert Capa?
https://www.artsy.net/artist/robert-capa