Ju gladare jag är på livet, desto mer sugen är jag på att pynta den. Dopaminerna är underbara, men dom gör mig så blind, så impulsiv, så kortsiktig.
Det är stunder då jag är vråltaggad på framtiden från positiv feedback i mitt jobb eller efter en stor utmaning som jag ofta får för mig att manifestera detta nya fantastiska jag med en ny stil. Slår på stort och klickar hem palazzobyxor eller något annat extravagant jag inte provat förut. Framtidsoptimismen och arrogansen om att jag är dösnygg och kan bära vad som helst är så hög att jag inte ser några problem alls i att varken vara en del av överkonsumtionen eller att spendera pengar.
Ibland blir det rätt, ibland inte.
Vissa köp löser ens problem, andra skapar bara fler. Hela morgon dansen som även kallas “att klä på sig” blir inte graciösare av att ha flera alternativ. Den tar längre tid och lämnar en lite tröttare, även om vi vid många inköp tänkt att “Ooh den där passar med allt!”
Under vissa stunder då saker klickas hem blir det oftare fel än andra. Ibland är man skärpt o vet precis vad som är rätt för en o inte. Man sållar hårdare, man tänker klart och ser igenom allt bullshit som reklamerna säger. Bägge sinnestillstånd följer mönster.
Sinnestillstånd påverkar mycket vad vi väljer att göra med ledig tid. Läser vi bok eller ringer en kompis har mycket att göra med hur energin ser ut. På samma sätt påverkar sinnestillståndet hur vi shoppar. Vissa shoppar mest när dom är stressade, andra när dom är glada. När shoppar du? Ett enkelt sätt att få klarhet i frågan själv, är att markera dagarna i din kalender med en kruddelutt som indikerar impulsköp.
Eftersom jag inte har ett körkort, så behöver jag alltid be om hjälp för att hämta paket. Att sitta bak i bilen för att hämta ut någonting man köpt lite smått i hemlighet känns inge bra. Efter tillräckligt många situationer då jag behövt förklara mina impulsköp insåg jag att jag hamnat här, för att jag tidigare varit hög på optimism. Oftast kunde jag se tillbaka på den dagen och komma ihåg att spännande saker hade hänt, jag hade känt mig på topp och därför helt trivialiserat den här åkturen som komma skall för att ens få ut paketet. Jag är en gladshoppare.
Numera när glädjen sprudlar i mig, försöker jag aktivt att undvika datorn. Istället lägger jag mig ner, gärna på golvet i vardagsrummet och bara njuter av pirret i magen. Kostar inte en krona, ögonblicket varar längre. Glädjen manifesteras.
