10 år sen lämnade jag min nyinköpta knappt ens använd Husqvarna Viking Emerald 116 hos min bästis för att vi skulle flytta till Kina. “Tre månader typ” sa jag. Väl hemma efter 8 år, dröjde det ytterligare 1,5 innan jag faktiskt åkte o hämtade maskinen som sussar i hennes förråd.
Inget körkort, gör andra saker, fick låna en annan maskin ändå, corona… Ursäkterna är många :) Mammas Yamata har funkat bra att lära sig sy med. Hann ju aldrig riktigt bekanta mig med emerald innan vi skiljdes åt.
Instruktionsboken förövrigt, är himla spännande på riktigt. Entusiasmen bubblade i mig när jag läste i baksätet på väg hem. “Ooh, hastighetsreglage” och “ojoj, inbyggd överkastning”. Nemen Emerald, vilken maskin du är.
Hade önskat visa honom hur duktig jag är nu, som en slags respekt. I Kina har jag inte sytt en söm, men senaste veckorna har jag på mammas Yamata.
Av gamla jeans jag fått eller hittat bakom en container + ofärgat linne tyg jag köpt för länge sen sydde jag två hundbäddar. Det blev ett ytterst nödvändigt projekt för dom ville inte dela på en stor längre. Shira morrade så ofta på Jingjing dom inte ser vart hon går.
Nu är jag mitt i projektet att sy en Norah Dress yr Jenny Hellströms bok Sy! Urban Collection. Det blir det första plagget jag någonsin sytt. Har valt att göra det från ett gammalt bomulls överkast för att jag gillar grova tyger. När jag provar den nu blir jag snabbt varm, på gott och ont.
Nu när jag är lite uppvärmd bakom pressar foten, känner jag mig faktiskt lite mera redo att ta an den