Tag: Familj

Pappa, morfar och före detta plåtslagare.

Pappa, morfar och före detta plåtslagare

Pappa var med och byggde taket på Globen i Stockholm och från det jobbet sparade han en bult. Förhoppningsvis inte en som skulle sitta nånstans. Arbetsbilen han hade var alltid fylld med massa skräp om du hade frågat mig, men för honom var det sånt som var bra att ha. Stege, rep, presenning. En pick up truck kan jag själv se betydligt mer nytta i idag än vad jag gjorde då. Att ha en generös yta bakom bilen man inte är rädd om ger en massa möjligheter att plocka upp sånt där kul som andra människor övergivit. Lastpallar, pallkragar, plast baljor, hinkar, korgar, glasburkar med lock och flaskor. Men på den tiden var den naturligtvis pinsam. Ful och smutsig men också lite cool eftersom han fått den från sin chef. Det måste betyda att han är duktig på sitt jobb, tänkte jag.

Ibland fick vi åka med ut på något mindre uppdrag där han t.ex skulle lägga tak på en liten sommarstuga. Undrar om det var svart jobb? På premissen att vi håller oss undan fick vi tidningar och godis att ha i bilen.

När millenium skiftet firades så tog han med oss in till Slussen. WOW! “Är det såhär det är att vara vuxen??!” tänkte jag. Helt slagen av hur glada och finklädda alla är. Det doftade av parfym då o då och feststämningen var underbar! Det var högtalare nånstans i vimlet och alla sjöng med. Drinkar i händerna dansar dom och röker cigaretter ute på torget. Oj vad jag längtade efter att få bli vuxen. Oj vad jag skulle dansa och ha fina kläder när jag var stor. Folk började trängas tillslut och resan hem kändes lång. Äventyret var inte lika roligt mot slutet, men jag skulle aldrig glömma vad jag hade sett. Det hjärtformade fyrverkeriet som spred sig över himlen var kvällens Top 1. Top 2; Hur fri man är att göra vad man vill när man är vuxen.

En annan gång jag fick se när vuxna människor dansade, rökte cigaretter och hade fina kläder på sig var på vatten festivalen. På kvällarna kunde pappa dricka bärs med en kompis medans jag och min bror gjorde bank på att samla ölmuggar från borden. Dessa gav 10 kr styck i kassan! Nånstans under dessa kvällar fick jag se ett par vuxet par dansa salsa och jag kunde inte sluta titta. Sen tror jag det vart lite för hett så vi gick därifrån men egentligen hade jag velat stanna kvar. Vuxen livet verkade så spännande. “Får man dansa sådär?” tänkte jag. “Hur lär man sig det? Hur vågar man inför såhär många människor?” Paret dansade som att ingen tittade och dom släpppte aldrig blicken från varann.

Rävudden Camping gav en annan inblick i vuxenlivet. Dit åkte vi då o då som vi åkte för att grilla korv över öppen eld och fiska. En idé om hur det kan gå om man sitter kvar på karusellen lite för länge. I efterhand är det intressant att vi fiskade alls eftersom att pappa är hemskt allergisk. Måste varit för min brors skull, då han gillade hela grejjen med att kroka mask. Gubbarna som sov i tälten runtomkring satt och satt runt samma eld om kvällarna som oss; v ar skitfulla. Inte alls lika trevliga mot sina barn, utan jag tyckte synd om den andre tjejen vars pappa inte ens kunde ställa sig upp. “Oj kommer han dö nu?” undrade jag när han föll baklänges av bänken. Dottern var mera arg än orolig, så jag förmodade att det hänt förut. Kvällarna var lite långsamma kanske, men pappa var ju där och vi tyckte om att springa runt i skogen. Under sista morgonen trodde vi det regnade, men pappa tittade ut och skrattade åt upptäckten av en aspackad hårdrockare i skinnjacka stå o pissa på vårat tält. På den här campingen lärde vi oss att skräp du lämnar efter dig i mörkret på kvällen, är pinsamt att se nästa morgon när solen är uppe igen. Att tiden helt enkelt går, även när det känns som att den står stilla. Det här är en bra metafor tycker jag, för att ta ansvar över sina handlingar. Städa upp efter dig själv, figurativt och bildligt. Gör du nån ledsen, säg förlåt. Har du somnat berusad, städa bakfull.

Utöver spännande inblickar i vuxenlivet då o då, var varannan helg som vi spenderade med pappa väldigt mycket semester. Godis, film, åka o bada, åka skridskor på isen, bio, god mat och bastu.

Lagom till skolavslutningen i sexan fick han en stroke. På 9 månader kunde han inte prata och jag bara väntade på att han ska bli sig själv igen, så vi kan åka o bada. På sjukhus hade han legat förut och det ordnade sig alltid. Den här gången skulle vi bara skärpa oss lite extra och verkligen bara äta nyckelhålsmärkt ost. Nu skulle jag anstränga mig. Hjälpa till aktivt och inte tjata om den goda Jarlsbergen.

Det har gått snart 20 år och vi har inte åkt o badat. Vi kommer inte göra det heller. Men allt är bra nu ändå, även om inte hur jag hade valt det. Numera är det inget badande eller takläggande som görs, men fortfarande pappande och morfargöra. Vissa saker förändras inte.

Jo, det händer en själv också. Inte bara andra.

“Efter att man fått barn förändras allt”, “Man har inte tid längre att göra nya kompisar efter att man fått barn”, “Efter att man fått barn så är ett äktenskap mindre romantiskt”…. Saker i den här stilen har sagts lika ofta som “Dem växer upp så fort”.

Det är lustigt hur jag precis som många andra har tänkt runt det, precis som runt stora läskiga sjukdomar som cancer, att “Det händer inte mig”.

Sedan jag var 12 har jag haft egen hund. Handen på hjärtat, nej jag har aldrig har jag varit världens bästa hundägare. Inga priser skulle tilldelas mig, men jag har alltid älskar mina hundar. Även mina marsvin och kaniner. Men jag är tankspridd, sämst på rutiner och tänker lätt, framförallt som tonåring att, “jag tar det där sen”. Något jag förövrigt genom att erkänna för mig själv i 27års ålder blivit mycket bättre på nu när jag är 30. Till den grad att en maskin som tvättats färdigt hängs upp inom ett par timmar och jag diskar varje morgon. Tvätt kunde få ligga till nästa dag för att jag sen kör maskinen igen, eftersom det luktar tråkigt.

Det jag vill förmedla här är att, handen på hjärtat, jag har inte tid för hund idag. Efter att jag fått barn, har livet förändrats. Min hjärna går på hela andra spår.

Jag vill tjäna pengar, jag vill vara en fru, jag vill ta hand om mitt hem och jag vill vara mamma. En hundägare har jag med ålder förstått kräver mycket mer av mig än vad jag gett. Klorna var tionde dag, bad en gång i månaden, hålla ner pälsen och ren uppmärksamhet. Första hunden fick mycket kärlek, men inte så mycket av allt det där andra.

Idag ser jag på relationen till första hunden, Otto, lite som kungens releation till den vackra svanen i en kinesisk saga. Kort gick sagan ut på att Kungen tyckte hemskt mycket om svanen och bjöd in den att bo på slottet. Kungen skämde bort svanen med mat och vin. Svanen dog inom ett par dagar. Kungen var förvirrad eftersom han gett svanen all lyx som fanns att erbjuda. Men vad kungen inte hade insett förrän det var för sent, var att lyxen var endast lyx ur hans eget perspektiv.

Idag kan jag släppa ut hundarna genom dörren för att kissa och bajsa. Visst går dte jätte bra och super smidigt. Men dom får glädje av att få ha på selen och ge sig ut i skogen. Det ger dem dopaminer. Regelbundna naturliga dopamin kickar är livskvalitet.

Så det är med lite sorg jag inser att jag just nu i mitt liv, egentligen inte vill ha hund. Känns helt knäppt att inse att något som givit en så mycket lycka, plötsligt känns mer som en belastning. All uppmärksamhet som jag så naturligt gav dem har blivit en box på att göra listan. “Klappa hunden”. Att min relation till dem skulle förändras av att få en bäbis, var jag inte beredd på.

I Kina är det en grej att när du blir gravid, så gör du dig av med hundarna. Mer frö barnets trygghet då den generella uppfattningen om hundar är att dem är opålitliga och våldsamma. Ute på promenad med våran lilla fullkomligt harmlösa Pekines fick ändå mammor och ayi’s att varna sina barn att inte gå för nära. “Akta hundar äter barn”. Eller att vi ska in i hissen och när dörrarna öppnas så får nån stackars tonårs tjej syn på henne där innifrån och skriker till som om nån viftat en stor spindel i hennes fejs. Att göra sig av med hundarna för att jag blev gravid var en absurd tanke. Men att få allting att fungera nu när babyn är här, utan att det känns som att man tar från deras livskvalitet – känns ärligt talat omöjligt. Det där dåliga samvetet jag upplevt att alla mammor hela tiden dras med. Att ta ett bad eller bara läsa en bok i fred verkar ha varit något dem har dåligt samvete över. Personligen är det dåliga samvetet mer riktat mot hundarna.

Men dom två är här och jag tänker inte flytta två pensionärer till nya hem! Det mår ingen av oss bättre av än att tvingas bajsa ute i trädgården. Jag ska få det att funka!

Med saker och ting som känns viktiga, sånt som skaver när det inte funkar, gäller den gamla goda hederliga metoden: Att ta sig tid. Det är inte mer komplicerat än så. Andas ut, bestäm och gör det. Vänta inte. Med undantag för att du ligger sjuk i Corona. Det kan du väl få vila ut men annars har du nog inga ursäkter tyvär.

Att gå ut i skogen allihopa är lite svårt att få ihop. En sån simpel sak känns ås stor. Skall synka med ens egen mat o sov klocka, väder och amning. Men vi har ju skogen så nära. Kanske allt krångel bara sitter i huvudet. Troligtvis. Det är väl för fan bara att gå ut?? I värsta fall, gå hem igen?? Plus det finns svamp och bär där! Så, ba gört!

#göreba