Wear it as you mean it.

Mjuka ecco stövlar, svart tshirt, grön kjol och bruna strumpbyxor

Att stå för sin egen vision är lättare sagt än gjort. Att sträcka upp handen och säga “Nej jag håller inte med” utan ett tydligt svar på den potentiella responsen “Nehe? Vad är bättre då?” känns nästan som socialt självmord, så man låter bli.

Eller?

Reklam skall vara något som gynnar både kunder o säljare. Inte något manipulativt som smutsar ner en stad, eller förstör innehållet i en tidning eller på en plattform. Inget som utnyttjar desperationen hos unga eller ensamma att vilja passa in. Inte heller skall reklambilder agera självgoda pekpinnar som arrogant utropar sig själv mer åtråvärd än oss andra. Som någon slags ledare för vägen fram. “Bli som mig, så kommer du också xyz”.

Kläder skall ju vara roligt, inte kaotiskt. Kläder skall lösa problem, inte skapa dom. Kläder skall finnas där som våra vackra sköna kompisar i livet, som håller oss varma, skyddar oss från solen, bär våra saker medans vi lever vårat liv. Njuter av vårat liv och allting som det innebär. Promenader, dans, fest, matlagning, städning, jobb, romantik. Vädret skiftar med årstiderna, så kraven på kläderna gör det med.

Hur ska man kunna tänka ut en smart garderob efter dessa krav, om man samtidigt måste hålla sig uppdaterad på trender?

Jag säger såhär. Om pågående trender fortfarande är snygg enligt dig, två säsonger senare; hoppa på. Men inte på en gång.

Var hellre den som bär dom utsvängda 70tals byxorna två år efter alla andra.

Bär dom för att du bli glad av att ha dom på dig. Inte för att du tycker dom skickar rätt signaler om hur med du är i tiden.

Men åh andra sidan, gör som du vill. Är trender viktiga för dig. Gör det dig glad att vara först, så var först.

Men blir du utmattad av hur mållinjen konstant flyttas längre fram. Hoppa av loppet :)

#älskakläderintetrender

Apparel by Sanna K

I Beijing runt 2015 drog jag igång ett projekt som föddes lite ur att jag hade beef med existerande populär utförandet av mode reklam. Kort sagt, så är det skit.

Bara så arg på hur löjligt, korkat och missledande bilderna ofta är. Hur modellerna ska vara sådär glansiga. Absolut vackert, men så onaturligt. Det är ju för inte så vi ser ut! Det är alltså inte så det kommer så ut när någon har kläderna på sig!! Visa mig något jag har nytta av i er jävla bilder istället. Lite så kände jag väldigt många år och en dag bestämde jag min för att göra något åt det, efter att jag länge undrat varför man inte bara kunde få se lite reklam som visar upp kläderna i en miljö som känns lite genuin? Varför levereras inte en realistisk bild av varrt en produkt eller ett klädesplagg används? Fjällräven verkar ha fattat det iaf. Men Axe är väl bästa exemplet på motsatsen.

Inser att när det kommer till klädreklamer och dess realism, må vara en klassfråga. För mig är det ju inte ett dugg realistiskt att bada i en så stor lyxig pool i den där bikinin som säljs eller ha dn där solhatten på en lång vid strand. Men den det är det ju för någon annan. Det är helt enkelt inte mig dem vill åt?

Vilket som, så tyckte jag att reklam borde göras annorlunda. Kläder borde fotograferas mer som ett slags dokumenterande, fast med glimten i ögat. Ett reklam uppslag borde inte bara vara en konstigt bild med en logga på, utan borde säga mer. Vad är det för material? Har den fickor? Det ska vara informativt, uppmålande och spännande. Realistiskt. Genuint. Det ska vara realistiskt, även om arrangerat. Rätt pose eller rörelse visar massa egenskaper av ett plagg. Tankarna i allt mitt klagande över dålig reklam ledde vidare till “Gör det bättre själv då!” vilket fick mig att börja klura på, “Men hur??”

Att inte veta hur jag gör det bättre själv, var fröet till projektet. Idén till Fotoprojektet Apparel by Sanna K var enkel. Ta bilder på folk i kläder. Bilder som visar plaggens egenskaper och miljöer dem är skapade för att användas i. En regnjacka i regn. En dansklänning på en klubb. Osv.

I brist på andra alternativ så bar jag alla hattar. Stylist, MUA, AD dirigerar, Fotograf och Editor. Eftersom de flesta kläderna kom från min egen garderob, kunde jag preppa en hel del i min ensamhet. Nu idag har jag separat garderob för mig och min studio. Det har gått bra att modella i bilderna själv också, men är ganska utmattande. Jag har dessutom en tendens att flumma ur helt och tappa spåret då. Det blir för mycket lek av det hela när jag är ensam.

Såhär går ett sesh till

Första mötet
Dem flesta sessioner började med et möte där jag visade min inspirationsbok. Det var en vit pärm där jag samlat reklam bilder. Från den väljer modellen ut alla hon/han tycker är intressanta. Sen pratar vi om dem. På så vis hittade vi vart våra preferenser möts och känner varann lite bättre.

Kläderna
Ofta fick jag gå igenom modellernas garderober, vilket var kul för oss båda och väldigt praktiskt. Hemma vet jag ju precis vad som finns, och vart efter projektet går framåt så bli alternativen färre då jag inte vill använda samma igen.

Postprocessering
Catherine här under var min första modell och jag lät det hela vara ganska rått. Fullkomligt ointresserad av att ta bort alla blemmor. Idag däremot gör jag annorlunda för att allting temporärt tycker jag ändå bara distraherar. Folk tittar på den här bilden och undrar mer över varför jag lämnat kvar blemmor runt munnen, istället för att titta på kläderna. Det är dessutom bar temporära märken. Inget som är en del av hur hon ser ut, som tex ett födelsemärke. Sånt däremot, får man absolut inte ta bort.

Mantrat, koden
Respekt för modellen, plagget och köparen. Det är den viktiga koden genom hela processen. Hur jag gör det bäst samtidigt som jag framhäver kläderna och skapar ett professionellt slutresultat, är något jag efter varje färdig shoot får lite mera klarhet i. Inget skall göras till, ingen kund skall manipuleras till dåligt själv förtroende för att få et sälj. Allt ska ske bara , rätt os lätt precis som det är. Tröjan är vad den är. Köp den eller inte.

Nu under 2020 är jag tillbaka i tanken att det ska vara studiobilder. Kontinuitet som är möjlig, gör det enklare att ge all uppmärksamhet till kläderna. Men den vackra mossiga skogen jag har bakom mitt hus är för lockade att ta modebilder i, så det kommer hända. Och det kommer bli skitbra.

Catherine White 2016, vardags piffad. Bekväm o redo.

Kläder ska ju va kul! Kläder kan vara lika vackra som praktiska om man har en klok designer bakom a la Gudrun Sjöden. Kläder kan också gå helt överstyr och se ut som rymd skräp a la Prada 2018.

Mitt klagande på reklam gjorde mig galen och hjälpte ingen, så Apparel by Sanna K blev min metod att ta saken i egna händer. Själv skulle jag hitta ett nytt sätt att fota kläder. En idé för att allt skulle kännas lite verkligt och genuint, var att släppa igenom genuin karaktär i bilderna. Vist var jag AD Stylist och Fotograf, men modellen var ju modellen. Alltså fick hennes karaktär avgöra lite rörelse/posering o scen.

Nadya tex var boxare, så jag bjöd in min själv till ett av hennes träningspass. Bad henne göra vad hon alltid gör, fast i en outfit jag bestämt.

Vit ärmlös topp med en cleant mönstrad kjol. Kombon funkar både på fest, bjudning och kontor.

Se alla bilder på Nadya här på min Smugmug

Under projektets gång kom jag ibland av mig lite beroende på vem o vad jag fotade, men allt var en del av min egen skola. En slags undersökning i uttryck blandat med att prova min egen förmåga. Onekligen sprang jag på en hel del hinder. Professionell ljusättning tex är a och o för imponerande reklam bilder. Hur får man till den proffsiga känslan utan att sudda ut verkligheten? Det är frågan. Än idag.

Projektet borde för övrigt heta, Style by Sanna K. Eftersom jag endast klätt på modeller och tagit bilder. Inte designat kläderna själv.

Den perfekta jackan

Jackan ska vara slät, tunn, mörkblå, väldigt söder, fickor utan märkbar kant, speciell krage men inte bestämd ännu, inga syngliga knappar, uppvikta ärmar, silkesinsida i en annan nyans av mörkblå.. Skitsnygg.

Tunnikor och klänningar med rymliga fickor är mina favoritplagg. Och alla som designar jackor utan djupa fickor att mysa ner händerna i samt förvara saker man hittar på gatan, skissblock och pennor, tycker jag gör dåliga jackor. Som tex den här Söderkavajen jag designat själv, är helt kass.

Om jag nånsin designar en jacka på riktigt;

  • Innerficka i exakta mått för kreatimas billigaste ritblock tillsammans med ett 5-pack pigmentbläckpennor från Panduro Hobby.
  • Djupa fickor att ställa ner en termos från Clas Olsson i. Stor nog att jag samtidigt kan ha handen där, vilande mot nåt mjukt och mysigt material.
  • Fickorna ska gå att stänga , enkelt. Så de är tyvsäkrade och för att jag ska kunna stoppa ner min basker utan att behöva vara minsta rädd för att den trillar ur.
  • Det blir nog en svart trenchcoat, som självklart tål regn och har en stor luva jag kan dra över min basker med en kepsaktig framkant.
  • Fickor bakom fickorna för vantar!
  • Ska tåla 60, kanske 90 grader utan problem och torktumlare.

Vill du ha en likadan? Ta en kölapp.

Tvätta för fötterna, för hand

Den gröna, gamla, stora, fyrkantiga och otroligt klumpiga olivtvålen som “prytt” handfatet på en prickig tallrik de senaste året, är äntligen död. Den förfärliga tvålen var en väldigt bra tvål och den var en gåva, så den var väldigt trevlig. Men större delen av tiden såg den bara ut som en rutten cupcake eller nånting du plockar fram från under badkaret, och inte har en blekaste aning om hur länge den/det legat där eller vad i helsike det är för något. Jag längtade helt enkelt under en lång tid efter pumptvål. Nu skrubbade jag de sista små bitarna av olivtvålen in i mina strumpbyxor, det var en ren avrättning. En massaker.

Lukta gott vore trevligt..

Strumpor och strumbyxor hänger på tork

Även om jag så haft en fungerande tvättmaskin, så använder jag inte tvättmedel.. Tvålen hade alltså varit mitt ändå alternativ om inte grummesåpa, linoljetvål eller shampo hade varit bättre. Nej juste ja, jag har inget schampo heller. Men The Bodyshops Cocos Showergel har jag tre gigantiska flaskor av och dom tar jag ed till Kina. Precis som med mina tvättnötter. Jag kör med tvättnötter, de gör även hippiehäxan.se. Showergelen åker med för att jag älskar doften av den, det är som att vara tillbaka på min Pina Colada semester med pojkvän till Dominikanska Republiken. Jag är stolt över att jag varit där, men ändå inte. Det är coolt att ha sett Karibien med egna ögon, att faktiskt ha klättrat på en palm. Men vi kom dit med charter, betalade 10.000 för två veckor på ett fyrstjärnigt hotell, Bahia Principe och så levde vi där inne i den lilla boxen. Vi såg knappt de riktiga Dominikanska, förutom dit vi åkte med turistbussen och mötte massa försäljare..

Förlåt för att jag helt virrar bort dig, tillbaka till subject.
Jag har en tendens att inte tvätta mina kläder så ofta som jag kanske borde, vilket resulterar i att jag bär med mig en konstans doft av stuga. Min väninna Matilda vill knappt låna mina kläder för att dom luktar så mycket stuga. Jag själv märker de inte alls, men jag märker att jag inte är bekväm utan parfym på bussen. Just nu hänger mina strumpbyxor på tork ute på altanen och en glad överraskning fick jag när jag upptäkte hur många par jag hade. Massor! Ett par lila till och med.

Strumpbyxorna hänger på tork. Hade ingen aning om att jag hade så många olika

Svenska Hollywoodfruar

Montezami

Påvägen till Uppsala hittade jag den här tidningen. Hade inget bättre för mig, så jag plockade fram intervjun. Självaprogrammet “Svenska Hollywoodfruar” har jag inte sett och jag vet inte vilka som är med men jag har massa åsikter! Anna Anka har jag tyckt om sen jag såg henne på Skavlan. Hon sålde hela sitt koncept förbaskat bra upplevde jag. Kokar man ner allt hon säger så handlar det om att ge och ta. Att uttrycka vad man vill ha, och göra vad du kan för att ge din partner vad han/hon uttryckt. Hur kan de göra henne korkad?

Montezamis blogg gav iaf nåt


Oimponerad av bloggen och det var för stora bilder överallt, som dessutom var dåligt skurna så jag orkade inte konsumera så mycket av allt innehåll. Dock hittade jag en bild jag tyckte mycket om, whats-her-names klädsel. Vägrar nog säga outfit.
Dom breda klackarna med den tröjan var skitnice, och sen till de ett par riktiga kvalitetsjeans. Riktiga kvalitetsjeans uttrycker jag för att enligt min bedömning ser materialet rejält ut. Inget stretch och skit utan de är såna där byxor du lägger dig i ett vattenfyllt badkare för att få på dig. Och det är värt att lägga 40 minuter i butiken på att få knapparna knäppta, för att om ca 6-8 månader så sitter dom perfekt. Och du blir superhothothot i dom, de blir som handen i handsken eller korven i skinnet.
Jag hoppas jag inte förvirrar er av att jag då och då tycker om att prata om kläder, men jag har aldrig hävdat annat. Jag är stormförtjust i kläder! Har jag alltid gjort och kommer troligen alltid att göra. Jag dock hatar mode, det är en helt annan sak. Trender och mode är enligt mig skitkorkat och helt påhittat för att sälja dig sånt du inte behöver. Folk som faktiskt kallar sig och vill vara trendiga är enligt mig dumma i huvudet. Så, lite rått uttryckt.

Jag lärde mig igår av p3 att man får förolämpa olika typer av människor i sin egen ras, men inte någon utan sin ras. Du får inte skratta åt mörkhyade som blonderar sitt hår, men du får skratta åt och håna svenskar med dreads. Så, då kan jag bannemig skratta åt och håna modemänniskor.

Montezami i sig

Hon är ju asskön! Hon tycker att tofsar är för tofsiga men att tazzels är elegant. Hon har basunerat ut att i öknen hittar du sand och då är det dags att börja promenera. Att titta ut genom träpinnar ger mycket för stjälen och att kallt vatten ger en känsla av kallt. Hon är ju fantastisk! Hon har prytt sitt hem med 80 tofsar och hon känner ändå att de inte räcker till. Hon fick frågan i en intervju “Är du överklass nu?” -Jag tillhör inte någon klass sa hon. Klass är nåt som defineras efter hur du beter dig och om du behandlar andra illa, så har du inte klass oavsett hur rik du är.

“Pengar köper inte klass” – Maria Montezami

En dagens outfit

image

I look awesome today, feeling badass!

Jag är lite skeptisk till vad jag själv pysslar med när jag publicerar en sån här bild. Men samtidigt, känner jag mig bekväm nog i att driva med konceptet.

– Kolla! Jag har bläddrat i en H&M katalog som jag nu har apat efter!
– Nemen, va fantastiskt!

Njae, jag känner att.. Jag har nåt lite coolare än så att erbjuda. Tydligen en bra outfit för att dricka whiskey eller kedjeröka i, eventuellt åka cabbad bil med sjal över huvudet och om inte annat. Döda zombies med stora vapen.

Så behöver du nåt för buffeljakt eller karusellåkning, så hojta till. I hook you up.

Det var personen bakom bloggen om Allt som gav mig alternativ om vad jag kan göra i denna klädsel, dessvärre så uppfyllde jag inget av dessa. Men jag rökte en ofiltrerad cigarett och det var good enough!

Vi alla klär i lite Cannabis Sativa

Jag googlade en dag och slutade upp på Hemp Ons hemsida.
Det var en internetbutik som sålde allt möjligt gjort på industrihampa.
Hemtextlier, skor, kläder och väskor. Jag gillade hemsidan eftersom att
Hampa i sig har använts i flera tusen år och den har skeppats kors och
tvärs över haven för att alla har velat åt den. Det är för att du har
nytta av hela plantan. Alla delar kan du dra nytta från. Hampa var jätte
bra eftersom den kunde växa överallt. Den krävde inte näringsrik jord
utan den klarade sig på det minimala.
Den till och med klarade sig 3km över havsytan. Man har hittat textilier
som visar sig vara från medeltiden och man misstänker att de är hampa. Läs mer här.
Hemp on hemsidan säljer vad vi förut inte kunde tillverka utav växten. Utan de har kommit efter att vi brukat växten i nästan 6000 år.

  • Hampafibrerna är vad som har varit mest värdefulla. Av dessa kan man
    göra bla rep och tågvirke. Tågvirket håller bra, men hampa är känsligt
    för röta. Dvs säga att den ruttnar och jag misstänker att de har att
    göra med fukt. Därför är de lite knepigt att göra tågvirket av
    materialet eftersom att man kan inte riktigt undvika att de blöts ner.
    Tågvirke är ett rep de också, men ett riktigt tungt, tjockt och grovt
    som används på båtar tex.
    Därför måste tågvirket impregneras med trätjära. När hampan är behandlad
    med tjära kallas de inte längre för hampa utan de blir drevgarn.
    Drevgarn använder man till att täta nåten i fartygens skrov. Dvs att du
    använder drevgarnet för att täta mellan plankorna på utsidan utav båten.
    Mellanrummet mellan plankorna kallas nåt. Men du kan fortfarande göra
    rep, säckar och nät utav hampafibrer och ingen tjära behövs. Nu idag har
    man förfinat processen och man kan få fram riktiga textilier och utav
    de tillverka allt möjligt som skor och kläder.
  • Hampafrön kan du få ut hampolja och med den kan du framställa tvål,
    schampo och matolja. Till och med smörjmedel som användes till att
    smörja sadlar och grimmor med. Fröna är också väldigt nyttiga för dig
    och de innehåller både protein och mineraler. De finns en grupp
    människor i Båstad som bakar hampaknäcke där de använder frön och har
    lyckats utvinna mjöl. Läs mer .
    Vill också tillägga att du har fått odla industrihampa i Sverige sedan 2003.
  • Svenska Wikipedia om hampa
    Engelska Wikipedia om hampa

    Jag försökte googla på smörjmedel för att hitta fler konkreta användningsområden men jag halkade in på Wikipedias sida om Petroleum istället och den var minst sagt intressant.

    Konkreta anledningen till varför man ska undvika ta bilen överallt och
    varför vi bör ha en gratis kollektivtrafik är för att spara på våra
    råoljor, Petroleum.
    Det är en 100.000 års lång naturlig process att få fram dessa oljor och
    vi brukar betydligt mer än vad som kommer nytt. Därför de också kallas
    för icke förnybar energikälla. Vi slösar helt enkelt på någonting vi
    verkligen borde spara på. Därför om vi alla åker buss tillsammans så går
    de åt mindre, istället för att alla 50 personer ska tanka upp sin egen
    bil. Vi prioriterar fel när vi tar så höga priser för en simpel busstur
    genom stan. Vi har glömt bort varför vi åker buss.

    planka.nu