Pappa var med och byggde taket på Globen i Stockholm och från det jobbet sparade han en bult. Förhoppningsvis inte en som skulle sitta nånstans. Arbetsbilen han hade var alltid fylld med massa skräp om du hade frågat mig, men för honom var det sånt som var bra att ha. Stege, rep, presenning. En pick up truck kan jag själv se betydligt mer nytta i idag än vad jag gjorde då. Att ha en generös yta bakom bilen man inte är rädd om ger en massa möjligheter att plocka upp sånt där kul som andra människor övergivit. Lastpallar, pallkragar, plast baljor, hinkar, korgar, glasburkar med lock och flaskor. Men på den tiden var den naturligtvis pinsam. Ful och smutsig men också lite cool eftersom han fått den från sin chef. Det måste betyda att han är duktig på sitt jobb, tänkte jag.
Ibland fick vi åka med ut på något mindre uppdrag där han t.ex skulle lägga tak på en liten sommarstuga. Undrar om det var svart jobb? På premissen att vi håller oss undan fick vi tidningar och godis att ha i bilen.
När millenium skiftet firades så tog han med oss in till Slussen. WOW! “Är det såhär det är att vara vuxen??!” tänkte jag. Helt slagen av hur glada och finklädda alla är. Det doftade av parfym då o då och feststämningen var underbar! Det var högtalare nånstans i vimlet och alla sjöng med. Drinkar i händerna dansar dom och röker cigaretter ute på torget. Oj vad jag längtade efter att få bli vuxen. Oj vad jag skulle dansa och ha fina kläder när jag var stor. Folk började trängas tillslut och resan hem kändes lång. Äventyret var inte lika roligt mot slutet, men jag skulle aldrig glömma vad jag hade sett. Det hjärtformade fyrverkeriet som spred sig över himlen var kvällens Top 1. Top 2; Hur fri man är att göra vad man vill när man är vuxen.
En annan gång jag fick se när vuxna människor dansade, rökte cigaretter och hade fina kläder på sig var på vatten festivalen. På kvällarna kunde pappa dricka bärs med en kompis medans jag och min bror gjorde bank på att samla ölmuggar från borden. Dessa gav 10 kr styck i kassan! Nånstans under dessa kvällar fick jag se ett par vuxet par dansa salsa och jag kunde inte sluta titta. Sen tror jag det vart lite för hett så vi gick därifrån men egentligen hade jag velat stanna kvar. Vuxen livet verkade så spännande. “Får man dansa sådär?” tänkte jag. “Hur lär man sig det? Hur vågar man inför såhär många människor?” Paret dansade som att ingen tittade och dom släpppte aldrig blicken från varann.
Rävudden Camping gav en annan inblick i vuxenlivet. Dit åkte vi då o då som vi åkte för att grilla korv över öppen eld och fiska. En idé om hur det kan gå om man sitter kvar på karusellen lite för länge. I efterhand är det intressant att vi fiskade alls eftersom att pappa är hemskt allergisk. Måste varit för min brors skull, då han gillade hela grejjen med att kroka mask. Gubbarna som sov i tälten runtomkring satt och satt runt samma eld om kvällarna som oss; v ar skitfulla. Inte alls lika trevliga mot sina barn, utan jag tyckte synd om den andre tjejen vars pappa inte ens kunde ställa sig upp. “Oj kommer han dö nu?” undrade jag när han föll baklänges av bänken. Dottern var mera arg än orolig, så jag förmodade att det hänt förut. Kvällarna var lite långsamma kanske, men pappa var ju där och vi tyckte om att springa runt i skogen. Under sista morgonen trodde vi det regnade, men pappa tittade ut och skrattade åt upptäckten av en aspackad hårdrockare i skinnjacka stå o pissa på vårat tält. På den här campingen lärde vi oss att skräp du lämnar efter dig i mörkret på kvällen, är pinsamt att se nästa morgon när solen är uppe igen. Att tiden helt enkelt går, även när det känns som att den står stilla. Det här är en bra metafor tycker jag, för att ta ansvar över sina handlingar. Städa upp efter dig själv, figurativt och bildligt. Gör du nån ledsen, säg förlåt. Har du somnat berusad, städa bakfull.
Utöver spännande inblickar i vuxenlivet då o då, var varannan helg som vi spenderade med pappa väldigt mycket semester. Godis, film, åka o bada, åka skridskor på isen, bio, god mat och bastu.
Lagom till skolavslutningen i sexan fick han en stroke. På 9 månader kunde han inte prata och jag bara väntade på att han ska bli sig själv igen, så vi kan åka o bada. På sjukhus hade han legat förut och det ordnade sig alltid. Den här gången skulle vi bara skärpa oss lite extra och verkligen bara äta nyckelhålsmärkt ost. Nu skulle jag anstränga mig. Hjälpa till aktivt och inte tjata om den goda Jarlsbergen.
Det har gått snart 20 år och vi har inte åkt o badat. Vi kommer inte göra det heller. Men allt är bra nu ändå, även om inte hur jag hade valt det. Numera är det inget badande eller takläggande som görs, men fortfarande pappande och morfargöra. Vissa saker förändras inte.