P1.cn – Sanna K

Mars v11 och v12.

Har postat brev, tagit bilder, skrivit artiklar och studerat modebranschen. Upplevt stark vind i Kina som blåste ner fönsterglas från husen mitt i CBD. Tack gode gud var ingen nere på marken när den nådde dit.

Jag själv såg hur gammalt skräp de använt för att att ersätta trasiga fönster blåste av och föll på elledningar. Såg också mitt första offentliga bråk, förutom den bruden som lackade på sin pojkvän vid flygplatsen redan första dagen.

En utekväll på en lördag i Stockholm ser man tjafs och bråk överallt, inte här. Jag såg däremot en väldigt aggressiv snubbe i på tunnelbaneperrongen i Xidan där jag fotar om veckorna. Jag tog bilder, men hann inte ställa in kameran förrän jag blev bortföst. Jag väntade på honom en bit bort för at erbjuda honom nånting gott ur min ryggsäck men jag rotade for länge. Han kunde behöve en liten klapp på axeln då han själv var kanske 30 och hade flera gubbar emot sig. Han hann passera innan jag hittade de perfekta, en oöppnad chokladmjölk med sugrör till. Han hade ju blivit jätte glad!

Vem blir inte glad av choklad?

Fotograf utan partner!

På lördagen vecka 12 var jag ute första gången själv och jobbade. Tog min kamera, min bricka med anteckningsblock, lite klistermärken och sen promenerade jag bort till Shi mao tian jie, som på engelska kallas “The Place”. Solen sken och de är väldigt nära så jag var på glatt humör, dock så fick jag inte alltför många bilder då jag har en tendens att prata bort min energi med dom. Men, tre! Och en av dom var finsk! Vi ska shoppa tillsammans och äta lunch, kanske dricka lite vin och allt detta på finska. Kalas!

Roliga och galna saker som hänt!

Bastuaggregat har kommit till kvinnobastun!
Vi beställer en hel del mat till kontoret istället för att gå ut och äta lunch, för att leverans är gratis och maten billig. Ca 20 kuai är standard.
Igår hade vi ytterligare en middag med lite folk från kontoret. Fabrizzio, italienaren lagade mat.
Första gången vi betalat kvarttals hyran inträffade i veckan. De gick ut på att ta ut alla pengar kontant och sen gå med dom till banken som håller hyresvärdens konto, därifrån vi kan föra överdom manuellt genom en ATM.
– Uhm, is this safe?
– Haha, yes,..
“Sitter här i venten och spelar lite dota” med Basshunter spelades utanför gallerian i Xidan påvägen hem..
Jag kom till gallerian för att jobba och fick höra av min partner att någon hade hoppat inne i den fem våningar höga gallerian. Självmord inne i en galleria bland små barn, skolbarn och såklart, vuxna människor. Men något stackars barn har ändå fått se de här. Jag såg bara när de plockade bort avspärrningstejpen.
Min midja är har ökat lite i storlek.. Troligen pga alla “kolhydratdbomber” som Svante beskrev dom. Men de är ju så gott! Tänk dig själv en munk med socker på, fast i form av en tjock god fläta istället!
Jag har blivit lite besatt av sushi.. Vi har ett japanskt ställe 11 våningar ner från kontoret som har skitbra mat, bland annat sushi. Så jag passade på att prova. Nu vaknar jag med lust att doppa ris och avokado i soya och wasabi.
Jocke gav mig länken till en awesome hemsida. Ladies, det här kommer ni gilla.. Ni kan inte kommentera förrän ni är medlemmar. Pinterest!
Min basker blev kallad ful!! Sure.. den har åkt på en hel del stryk här, tex så har jag krympt den till dockstorlek två gånger och sen dragit ut den igen. Så den sitter ju helt muppigt nu. Men ändå, fan.. de är min basker. samt jagade jag den tvärs längst marken här under orkandagen. Jag kanske bara skulle låtit den fara.
Jag har krympt Jockes jeans också. Jag vet inte varför de händer, för jag tvättar ändå inte över 60 grader. Jag kommer åt knapparna ibland efter att jag startat maskinen, och de kan ju påverka..
Skärmen jag fick från kontoret har gått sönder för att startknappen har fastnat.

Dag 59. P1.cn Internship

Itorsdags sa Sophia på kontoret till mig att komma tillbaka under fredagen efter kontorstid och prata lite, de gällde 30 minuter. Jag nekade såklart inte och kom hit vid 19tiden, väntade till nästan 21 och fick veta om en plats som finns ledig. De gällde ett Internship som Streetstyle Fotograf för p1.cn.

Gissningar och fakta

Anledningen är väl framförallt att jag kan engelska och därför kan fotografera alla västerlänningar. Kineserna missar dom eftersom att man måste hålla lite konversation som be om tillåtelse att publicera bilden på hemsidan, underskrift samt ge en inbjudan till p1.cn. Kineserna har generellt en engelska som inte håller för de.

Det verkar inte vara så att jag åker själv, utan vi är nog en grupp på kanske fem personer. Min kinesiska kommer förhoppningsvis få lite stark medvind!
Misstänker att jag kommer börja fotografera ute på gatan och i gallerior, men P1 fotograferar också inne på klubbar. Framförallt verkar de vara vid ett område som heter Sanlitun. Som rykten säger att många åker till, framförallt för att P1 är där och fotar.
Sanlitun är the place to be ifall du vill ha stora kedjor som Addidas Store, Esprit, American Apparel och även dyrare finare märken som Louis Vuitton etc. Restauranger, klubbar, open mic, gallerior med privatägda butiker och galna bakgator för nattliv. Du hittar de mesta här! Och P1 fotar de coolaste av de coolaste.

Jag blir utrustad med en kamera och får “proffessional training” i hantering av just den här kameran. Förhoppningsvis behöver jag inte betala taxin själv överallt. I värsta fall förväntar dom sig att jag ska åka buss och tunnelbana, men de är isåfall på tiden. Hittills har jag bara åkt buss en gång, de var hem från Nanluoguxiang. Och jag hoppas också på att få lite vänner..

En trevlig skillnad här mot Sverige, praktik ger betalt.

Fotograferna och redigerarna.

De har 130 fotografer ute varje dag och plåtar. Nu 131. Jag vet inte, men jag tror jag är ensam västerländsk. Dom här fotograferna kommer och tömmer sina minneskort på kontoret och alla hittills, under två månader har varit otroligt trendiga kineser. Tjejerna som är ute och plåtar har inte kört på det här gulliga som epidemerat stan annars, utan de har kört på något eget. Lite Robyn-aktigt coolt med platåskor, leopardmönstrad jacka och hatt. Killarna verkar gilla sina skinnjackor. Generellt bland kinesiska tjejer så har dunjackorna tagit över stan. Sen också päls. Ju fluffigare, desto bättre och ju mer, desto
bättre. På skorna, väskan och jackan samtidigt är optimalt. Sen finns de tjejer som är varken eller av dom här, men dessa stereotyper är väl de vanligaste.
Tjejerna idag försöker hitta något mellanting på söt och cool. Vem skulle vara ett perfekt exempel på det här? *host, host*

Jag ser fram emot det här! Jag älskar kläder! Jag blir frustrerad på att jag inte bara kan gå upp till folk på stan och få en vettig bild. Hittills har jag smygfotat med min mobilkamera bland annat och gått bakom dom, för att bara spara vad dom haft på sig. Mina bilder saknar kvalitet, men de fyller sitt syfte. Jag har sparat jackor framförallt, då jag ska försöka skissa ihop en egen och sy upp när jag åker till Shanghai. Nu kan jag fota bilder hela veckorna och inte ens i smyg! De flesta blir gladeligen fotograferade, för att alla vill vara med i P1. Yeey!

De klär sig shysst på kontoret, vilket gör att jag saknar min garderob något så löjligt mycket.
Ingen verkar vara like sugen som jag på färgglada strumpbyxor däremot, kanske därför jag hittills inte hittat några här i Kina. Saknar mina röda hemma. Känns så trist också eftersom att jag hemma har 6 jäkla lådor med kläder, skor och väskor. Dessutom mycket bra i blandningen. Jag hade brist på väldigt lite! Nu har jag brist på allt! Här måste jag använda mina jäkla nattlinnen på stan pga brist på alternativ, tur att jag har shyssta jäkla nattlinnen.

Sanna K. Kinas sämst klädda stilfotograf?

Frågor jag bör ställa.

Får jag publicera mina bilder på sannak.se också?
Vem betalar transport?
Vad händer om jag pajar kameran?

Dag 38. Jocke på kontoret

Dag 24. Kinesisk Nyår, hela P1 firar med middag

798 är Konstdistriktet jag än inte besökt.. Skissen är för övrigt inte klar, maten kom lite mitt i tillsammans med Elias som är copywriter, så jag var tvungen att få lite information ur honom. Största tipset från honom blev: Lär dig adobe-paketet.

Joakim sitter länge på kontoret varje dag, säkert 2-3 timmar efter arbetstid. Den här dagen hade skapade de problem då han skulle hem, ta på sig kostym, tillbaka igen och sen iväg på middag. För oss som känner Joakim så blir vi inte förvånade när han vill gå istället för att ta taxi, trots att han knappt vet vart restaurangen ligger. Men när han redan är sen så vill han ändå ta sig ett äventyr, hann tyvärr inte förbi kontoret innan men kom fram till slut.

Ca 200 personer var på middagen och de lottades ut lite pengar och vinnaren var baserat på mobiltelefonnummer, så Joakim kom hem rikare än vad han var när han gick. Siffrorna rabblades på kinesiska, men han hade gjort kinesen Henry bredvid sig medveten om siffrorna 541.
Kvällen blev gratis och han kunde till och med bjuda på lite öl till kollegor på D-Lounge i efter hand. Företagsmiddagen hade öppen bar och 66 flaskor champange gick åt till dessa 200 personer, så folk var kalasfulla.

Jag själv hängde på Jeanette den här kvällen som var på adjö-middag av en kollega i Sanlitun, så jag mötte upp henne där. Köpte mig en caramel latte påvägen dit jag drack i rikshawn från the Place, vilket tog ca 15 minuter. Snubben seriöst skulle ha 20 dollar. 200 kr! Vi kom överens om 20, men inget om några jäkla dollar. Gav honom 30 och gick.
– Du skulle gett honom 20 och gått, sa Jeanette.

Min kväll förstördes av en helt galen huvudvärk som exploderade mitt i middagen. Att det var varmt som fan och bara alkohol att dricka på bordet gjorde inte min situation lättare. Jag gick in på toaletten för att ta en sekund för mig själv, men där spelades typ Abbacovers och annat så det hjälpte inte. Vad vi inte visste förrän efter två timmar när vi skulle gå, var att det fanns ett apotek 50 meter bort där jag fick ett paket huvudvärkstabletter för 13 yuean. Ca 15 kr.

Elias för övrigt är Jeanettes kollega på reklambyrån DMG. Han var aktiv föreläsare inom miljöpartiet i 6 år, hade en stadig utbildning inom laytout och drev en egen tryckt tidning. Så han var lite cool.. Vi pratade mönster, layouts och designprogram. Jag var lite tillsagd att lära mig Adobe Indesign. Och de ska jag göra, samt Illustrator..

Annan matkultur

Msn dom här två grabbarna Jaque och David äts det mycket mat med! I princip varje kväll har vi ätit middag ihop sen vi kom, och grabbarna har ätit lunch ihop även när jag inte varit med. Dom är så gulliga och inte alls som de sägs att fransmän är. Utan dom är två stycken assköna kodare, som till och med kan lite svenska. Beroende på vad man räknar som svenska. Ordet bög hade dom koll på och den korta frasen “dricka piss”. Alla måste ju börja nånstans. Och Jocke har flitigt lärt ut karatefylla och satpackad inför morgondagens nyårsfest.

Lite mer.. sharing is caring

Senast idag var vi på ett Kinesiskt ställe för lunch vid Central Park. Vi beställde in 3 rätter, en varsin skål med ris och en efterrätt. Efterrätten var stora toasttärningar, som brynts i lite olja. Serverades med kolasås och gräddig vaniljglass + nån liten dekorativ frukt. Har en bild, den kommer sen.
Kyckling med jordnötter, massa strimlad lök i olja, kryddor och säkerligen soya på, en omelett vi trodde skulle vara vegetarisk men som vi hittade fläsk i. De verkar ha fläsk i allt.. Samt en tallrik kyckling med svartpepparsås, också massa strimlad lök och kryddor.

Maten här serveras så att den är till för att delas. Du köper oftast inte en egen portion, utan man beställer in flera olika rätter och så delar man hej vilt. Så det ligger aldrig tre potatisbitar, en stek med lite sås på utan steken är alltid delad i flera bitar och såsen jämt utspridd över. Det är mest små röror, grytor och sånt.
Rätterna är liksom inte portioner, utan tillbehör.
Man beställer tillsammans in en buffé och ju fler man är desto bredare buffé.

Vi använde knappt våra tallrikar, utan satt med våra pinnar och plockade från de olika tallrikarna. Jag drällde så mycket, så jag behövde min men David tex, rörde inte ens sin.