Blogg

Big Magic

Big Magic av Elizabeth Gilbert

Titel Big Magic
År 2016
Bokförlag Penguin Publishing Group
Författare Elizabeth Gilbert, författaren av supersäljaren Eat Pray Love.

Bokens vibe (ton känsla stämning)
Genuin och jordad.

Varför jag köpt/lånat boken Läste den när den kom ut för att jag älskade Gilbert sedan Eat Pray Love och var dessutom i desperat behov av klokheter i ämnet kring att inte våga stå för sin vision. Som konstnär behövde jag verkligen lite mod.

Handling Genom boken understryks poängen i att våga testa. Att vara modigare och mera nyfiken på vad som händer om man bara skulle släppa sin kreativitet och skaparglädje lös. Helt lös. Sådär lös att man inte ens bryr sig vad som händer sen, eller ens om någon kommer förstå vad man gjort. Strunta fullkomligt i vad folk kommer tycka, ifall någon annan gjort eller kan bättre osv – för att skapande och kreativitet handlar inte om resultat, utan om själva stunden då det händer. Vilket är för en själv. Så kör bara kör.

Omdöme Fantastisk läsning! Har gett den till flera vänner som tex fyllt år. Rekommenderar den till alla som sitter fast. Till alla med idéer om en annan vardag men inte riktigt törs sätta saker i rullning. Till alla inte vågar stå för sin vision. Alla som behöver en push.

Motivering Hon är så klok den där Gilbert, och hon har så rätt. Inte ska man hejdas i sitt skapande pga rädslan om att folk inte kommer uppskatta det man gör. Man ska göra det ändå! För sig själv! Eftersom jag verkligen tagit det till mig från boken och långsamt byggt upp mitt mod till att stå för min vision sen dess, så har detta blivit en av dom viktigaste böckerna jag läst.

Lärdomar Även om ingen fattar grejen eller vill ha det, så vill jag fortfarande skapa det. För att jag är nyfiken och för att jag har en idé eller känsla jag vill följa. I det här livet jag lever, så vill jag spendera min tid just så. Att andra uppskattar det också vore underbart, men inte avgörande för hur jag tänker spendera min tid här på jorden.

Sömnadskurs på distans, “Sy ett fodral” hos Sysalabim

Taggad som attan drog jag igång! Grävde fram ett tyg jag rivit av en pianopall jag ryckt upp ur en container på återvinningscentralen. Sedan rotade jag lite i kassen dragkedjor jag köpt på Tradera för länge sen.

Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara? tänkte jag, så nu drar jag lite kort om allt som gick fel, hehe.

Dragkedjan smälte när jag skulle pressa innan jag börjar markera med penna, vilket guckade ner både strykjärn och tyg. Gött! När dragkedjan var på, upptäcker jag att tygets mönster är upp o ned. Bild och mönsterälskaren i mig började såklart sprätta. Steget “sy av hörnen” sade att man skall sy runt hela tyget; inte bara rakt ned från dragkedjan som jag gjorde. Missade alltså sy botten också, vilket skapade förvirring då inget såg rätt ut. Övertråden slut nu, så jag bytte ut den mot första bästa – och den gick av hela tiden. Hela, hela tiden. Men jag i min mani körde på ändå, ett par cm i taget för att sedan behöva trä om maskinen. “Snart klar, snart klar” … Men istället gick nålen av. Fan.

BaAh! Kände jag och packade ihop.

Göra om göra rätt

Återvände ett par dagar senare efter att jag felsökt lite både i manual och på nätet. Hade lärt mig att olika trådtyper på övertråd och undertråd kan göra att dom skavs mot varann och därmed går av. Det var just när jag skulle sy överdragkedjan som den slets sönder, men efter att jag synkat trådtyperna gick det fint.

Ah, uuunderbar känsla att vara klar.

Hur fin den än blev däremot, så kräver projektet definitivt en revansch! Efter att hela kursen är klar så gör jag en till sån här. Då med lite mer, finess. För min självkänslas skull :P

Nu börjar min självutbildning till sömmerska.

Höstfin! På väg in till Enköping

Det är dags.

Drömmen om att klä både själv och andra i kläder jag sytt är stor och gammal. Lika sant som det är sagt, så kommer det aldrig bli min vardag ifall jag inte börjar slita för den. Upp tidigt, dedikera tid, studera, testa, göra. Innan jag kan börja räkna timmarna bakom maskin eller mönsterritning i hundratal och sömmarna sydda i kilometer, är jag ännu kvar vid tröskeln.

Jobbet måste bara göras och vanan byggas upp. Alla referenser hamna på plats, men istället har jag väntat på att en mentor eller syjunta ska dyka upp och sätta mig på rätt spår sedan gymnasietiden. Inget av det kom att hända mig, istället gick en kompis mormor bort. Marie hette hon och vi har aldrig träffats. Att Maries bortgång skulle påverka mig alls är nog lika oväntat för henne som för hennes dotter som för dotterns son som är en gammal kollega till min man, som i sin tur också blivit min kompis. Det började med att han erbjöd hennes gamla overlock maskin. Sedan kom tillsammans med den också hela hennes lager av tyger och sytillbehör samt böcker om broderi, porslinsmålning, vävtekniker, stickat, virkat och t.om BATIK!

Både verktyg, material och kurslitteratur med andra ord. En hel skola men ingen lärare. Ingen kursplan, ingen mentor. Men allting annat.

Old School overlock maskin

Tårarna bara rann medan både kropp och sinne realiserade vilken skatt som hamnat hos mig. Att jag står ensam ansvarig nu för hur allt detta skall hanteras, förvaltas. Att jag precis fick en once in a life time chans att förverkliga mina sydrömmar. Drömmer jag? Är det här på riktigt?

Maries fina tyger

Fina tyger på rulle som fått vintage stämpel under tiden dom varit hos Marie, som hade enorm känsla för stil, färg och form. Hon hade skill. Entusiasm och nördighet. Hon hade varit en perfekt mentor om hon orkat med mig och haft tiden. Men jag tror jag måste vara min egen mentor. Precis som Pippi för säga till sig själv på skarpen att gå o lägga sig så får jag göra det samma.

– Sanna, GÅ och rita mönster.

Oravais! Staden där mormor fortfarande bor, är uppväxt. Både hon och morfar jobbade på Oravais textil fabrik.

Det kändes i slutet av dagen då mitt hus var fullt av lådor och hade en ny lukt i sig av gammal stuga som kom med tygerna, som att Universum precis lite halvfrustrerat men med kärlek besvarat min existensiella fråga “Vad ska det bli av mig? Vad ska jag göra med mitt liv?”

– Det du alltid vara gått o fantiserat om men aldrig tagit dig för. Sy!

Studielitteraturen.

Så jag kände för att berätta om det. Att jag just nu är precis i början av kapitlet “Förverkliga drömmen om att bli sömmerska”. 33 år gammal, 31 veckor gravid med typ 3 km tyger att bekanta mig med. Nu börjar mina studier. Nu börjar min aktiva insats som får bära eller brista, till att Sannas Kreationer, som jag valt att kalla resultaten av mina små idéer, skall inkludera sysaker! :) Föreställer mig underbart praktiska o tjusiga klänningar med fickor och massa snygga utsvängda byxor!

Men först ut lite kimonos till min man av mammas gamla gardiner. Samt behöver jag mig med naturlig färgning av tyger. Har en ide om att koka lite randiga tyger i massa glögg i några timmar, i hopp om att bli av med dess höga kontraster och extrema färgskillnader.

Gudrun Sjöden tyger skall färgas med glögg genom långkok

Ps, följ gärna sannaskreationer på Instagram.

Mats, Ove och Bockarna Bruse

Mats till vänster, Ove till höger. Foto Sanna K

Det skulle bjudas på en unik kuliss och två begåvade musiker med en förkärlek till rock, som delar en nytolkning av en gammal saga. Uttrycket “Rockpoesi” stod med i beskrivningen om vad denna barnföreställning skulle innebära, men Mats rätade mig i efterhand och sade att det är “Mer jazz och folkmusik”. Hur som, så var föreställningen fantastisk!

Ju mer jag som småbarnsförälder börjat ta del av vad som levereras till barn, har jag börjat uppleva att ofta när vuxna skall göra någonting för barn, så försvinner mystik och spänning i utbyte mot att det skall vara enkelt att förstå. Det händer också ofta att en bra story bytts ut mot att det händer nya saker hela tiden. Ett förvirrande kaos av ljus och färg i konstant rörelse med pipiga rörster. Vem som helst blir ju utmattad av sånt.

Det är trots allt en enorm skillnad på att hålla barns uppmärksamhet med rörliga ting och att leda dom nyfiket genom en story. Helt olika skills krävs av skaparna. Helt olika delar av hjärnan aktiveras av barnen. Känslan som infinner sig i barnen i efterhand när allt är slut är också olika.

Nyfikna småttingar från början till slut

Mats och Ove från Skottes Musikteater berättar sagan om Bockarna Bruse med en förmåga att transportera. Vill erkänna att man som vuxen till och med känner sig lite förflyttad en stund. Visst är det en saga där inte allting är som i våran värld, men det finns en solklar utgångspunkt som barnen är med på. Betande djur.

Nyfikenhet är bara början av vad alla barnen i publiken upplevde när teatern drog igång. Det var musik, sång och roliga röster på små leksaker.

Sen är det vackert bara i sig, hela grejen, att man gör såhär för barn. Vuxna är ju ofta så upptagna med sina vuxensaker att barnens möjligheter till stora tankar, kreativt tänkande och nyfikenhet stimuleras oftare av förskolepedagoger, spel och film än en själv.

Foto Sanna K

Den här föreställningen är skapad och levererad med enkla medel, men är så komplett. Det saknas ingenting. Det är omsorgen i planerandet som gör det. Föreställningen ger barnen en stund för stora tankar och visuella intryck som kräver koncentration. Min snart 3 åriga flicka och min 33 åriga man fröjdades bägge av musikaliska skickligheten och snygga rekvisitan som visades upp. Visst tänkte dom säkert helt olika tankar, men definitivt blev dom inspirerade både två. Sagan gör gott för både stora och små. Man lämnas inspirerad och imponerad.

Föreställningen Bockarna Bruse är skapad med enorm respekt för barnen. Det märks genom att inget görs halvdant med synligt tankesätt om att “äh, det är ju bara barn – dom fattar inte ändå”. Istället är det noggrant och snyggt med bra timing. Bakgrunden tjusig, trollet rena hantverket och musiken är stämningsfull. Samtidigt är rösterna roliga och tempot varierande.

YOGA – Ett livsval

Titel YOGA – Ett livsval
År 2013
Bokförlag Semic
Författare Malin Berghagen och Fotograf Katarina Di Leva

Bokens vibe (ton känsla stämning)
Upplever en genuin pushande kraft genom bokens olika delar, som verkligen vill medla till mig att det är värt det. Det är värt att tänka ett varv till kring hur och varför man spenderar sin tid, förhåller sig till mat, vänner och nya koncept. Är man verkligen så öppen som man vill tro? Beter man sig så som man vill bete sig, eller väntar man på bättre tillfälle? Malin säger med egna ord; våga möta dig själv. Våga sitta utan yttre stimuli med ögonlocken slutna i tystnad, med inget och ingen annan än ditt inre som sällskap. Bara genom nyfikenhet kan du ta reda på, vad säger ditt inre när hen har någon som verkligen lyssnar?

LÄS MER

Julia Wiberg – En första förebild för dom små

Inte är hon rädd för att bli blöt, smutsig, klättra i träd, bada i sjön eller ha en stor orm vilande på sina axlar och bakom nacken. Dotterns första och största idol och förebild förbli denna glada tjej på SVT. Norrländska dialekten och uttrycken gör henne lite exotisk också när hon med smittande nyfikenhet lever sig in djurens värld. Hur bor dom? Vart sover dom? Vad äter dom? Hur funkar dom? Hur tjock är deras päls jämfört med hennes hår?

Avsnitten följer mönster men blir aldrig enformiga.

LÄS MER

HÄXAN – En butik utöver det vanliga

Det finns en butik på Götgatan i Slussen som är en av Stockholms populäraste shopping gator, där du kan köpa ekologiska städprodukter utvecklade som en fortsättning på det gamla märket HÄXAN som bara gjorde puts för porslin och silver. Nu däremot, har dom det mesta för det mesta.

Foto Sanna K

Nya ägarna av varumärket har inte bara tagit fram fler produkter, men också skapat fysisk butik där du också kan köpa kristaller, kvastar och få en tarot läsning. Dom har bjudit in själva Häxan på kalaset, inte bara nyttjat hennes stereotypa siluett. Yey!

Sanningen är ju att jag älskar häxor. Anstränger mig för själv kvala in i framtiden, men jag har en lång väg kvar. Fastnar fortfarande alldeles för lätt i ha-begär och missar den stora bilden i saker och ting, men känner mig som en “gammal själ”. Törs säga det för att jag inte attraheras av nya idéer och livsstilar, normer eller regler som inte respekterar människans natur. Istället romantiserar jag ofta motsatsen. Det råa. Det enkla.

LÄS MER

Själv på stan första dan’ sedan pandemi och barn.

Saga Teatern intill Biblioteket i Enköping

Denna våren känns som att folk äntligen börjar känna sig normala igen, på riktigt. Törs man säga att pandemin är bakom oss nu, här i Sverige iaf? Inte 100% kanske, men vi behöver inte vara rädda för varann längre! Wohoo! Genom det hela pandemi kaoset hade jag fått för mig att Covid knappt påverkat mig utöver att jag inte kunnat börja tjäna pengar som porträtt fotograf. Men på ett barnkalas i en gammal dekorerad och dukad loge blev det tydligt hur mycket jag faktiskt lidit. Lappfeber kallas det! Big-time. Det var i en konversation med min svägerska som poletten trillade ner. Att under tiden sedan jag fick barn, Februari 2020 så har jag bara funnit mig i att inte träffa människor. Men utan människor så, känns det lite som att jag inte finns.

Det blev tydligt för att jag fick sååå mycket kraft från att ha spenderat en dag i stan. Idéer, skaparglädje, självförtroende och entusiasm är sånt man kan hämta inifrån – naturligtvis – och det ska man! Det gör jag! Det har jag gjort genom hela pandemin! Men den kommer i en annan form utifrån. Att röra mig bland människor blir lite som att skörda existens. Den stora på extrovert och introvert är om man hämtar eller spenderar energi bland folk.

LÄS MER

Pappas prepping rygga

Pappas prepping rygga
Pappas prepping rygga

Prepping, ett ganska laddat koncept och ett uttryck vi alla har olika reaktioner på. Högst individuella behov dessutom när det kommer till att känna sig redo inför plötslig förändring.

Den här väskan var min pappas och jag väntade länge med att dyka in i den. 7 månader fick den på på kattvinden, tills jag en dag var på gång med att införskaffa ett vattenfilter och önskade mig en solcellsladdad radio. Tänk om han hade såna där i? En bra anledning att duka upp den.

LÄS MER