Om

Hej, Sanna Kallioniemi heter jag. 33 år gammal, bor i Enköping sedan 2018 i en gammal trädgårdsmästarbostad med min familj.

Finklädd i Linen by Krebs Olli kjol och Gudrun kofta

Nu jobbar jag hemifrån med en hel del olika saker. Utöver att jag skriver här på sannak.se om mig själv, skriver jag också på dagensvibe.nu om andra och recensserar böcker jag läst.

Fotograferar för min Tradera shop, prickigtochblommigt. Skapar ett GIGANTISKT arkiv från ca 14 tb osorterade bilder tagna mellan 2008 och idag. Målar sporadiskt om kvällarna på canvas med akryl eller papper med akvarell, som sen säljs på traderashopen eller doneras till BVC eller BB.

Från förort, till storstad till en liten by.

2012 – 2018 bodde vi i Peking Kina. Det var där min relation till min kamera växte sig stark. Nikon D40 var med fram till 2015 då jag köpte min D700 jag har än idag. Hoppade mellan olika jobb och frilansuppdrag, drev egna mode projekt och fotade live musik. Kameran var ju en fantastisk sak att ha med sig in på nya ställen om man ville göra kompisar, så oftast hängde den på axeln. Nedpackad gör den trots allt ingen nytta.

Innan Kina när vi var riktigt unga, sådär 19 – 22 år gamla, då bodde vi 3 år tillsammans i en gammal oisolerad sommarstuga på Tyresö. Det var hårt! Vintrarna 2009 och 2010 hade rekordmycket snö sedan 50 år.

Innan dess bodde jag hemma med mamma och mina två bröder i Salem. Förortstjej som tagit en lång omväg ut på landet!

Efter Kina hamnade vi just i Enköping efter 10 månader på Hemnet, för att Mysbacken kändes drömmigt och Joakiams bror har en gård 5 minuter bort.

Mysbacken är en drömmig plats längst in i en by. Svampskog åt ena hållet, grannar o gatulampor åt andra. Tomten var överväxt med kvickrot och asp sly. Det stora växthuset var spöklikt med hängande glas skärvor och en skev dörr. För katterna i byns skull, var det bråttom att få bort alla hundratals kilo trasigt glas. Några få glas var intakta, resten har jag med mycket omsorg plockat ur jorden i bäddarna och runt grunden. Kändes lite som att jag gjorde rent i ett stort skrubbsår hos moderjord, som blitt tilltuffsad av tidens tand. Och grabbarna i byn, som tyckte om att kasta sten.

Ladan såg ut som att den rämnar närsomhelst och det är alldeles, alldeles underbart. Idag är den fortfarande lika livsfarlig men med färg på, så den ser himla snäll ut. Sakta men säkert, gör vi det här stället till vårat. Här bodde förr en hurtig Gunnar Schenning med fru och barn, som brukade säga att han “odlar meloner, och tjänar miljoner“. Det kanske han gjorde! Växthuset har trots allt en skorsten, värmepanna och genomgående rör längst hela bäddarna som cirkulerade vatten.

Mysbacken, som vi kallar vår plats här på Korsbacken, måste varit jätte fint när han och hans fru vara aktiva här. Vi kommer nog aldrig lyckas göra det lika frodigt, men vi gör vårat bästa med omsorg.

Sen då?

Drömmen om en egen studio med tillhörande ateljé och fysisk butik att sälja konst, hantverk och second hand kläder i – är stor. En dag, då händer det. Kanske i Norrtälje, kanske Nyköping. Vi får se, men jakten på nytt hus är igång – däremot krävs det en hel del för att vi skall lämna det här stället.

Mvh Sanna K