Hattkalas.

Det är svårt att veta ifall metaforer som fungerar i språket går att ta så pass bokstavligt till konsten, att man faktiskt tar på sig flera hattar för att få igenom nån slags symbolik om att man kan och gör en hel del olika saker, på bild?

Men äh, det var ju värt ett försök.

Vad är mamma kläder?

Mom jeans känns som något påhitt ingen egentligen har. Bekväma praktiska byxor som sträcker sig ovanför naveln tror jag fler pappor än mammor har.

I gymnasiet minns jag en tjej som tyckte jag såg himla bekväm ut i min vinterjacka. Tittade tillbaka på henne i sin väldigt snygga skinnjacka och svarade att hon inte alls ser bekväm ut i sin. “Näe jag fryser som fan… men jag skulle aldrig välja att vara varm framför att vara snygg”.

Kanske den attityden som slängs ut när man är mamma? Dessa praktiska plagg som inte tryck på magen, skaver på höften eller klämmer på bröstkorgen per design kallas därför mammakläder? Dom där plaggen man aldrig hade gått ut o raggat killar i, men man älskar nu?

Såna kläder som går att existera i när man har en annan människa som i princip bor på ens kropp. I mitt fall mycket kjolar och tunikor; allt med mjuka eller inga resårer.

Nu när lillen är över 8 månader och äter mer o mer riktig mat så har jag långsamt börjat ta fram plaggen som inte har omedelbar amnings möjlighet i sig, men som är korta nog att enkelt få ur vägen om man måste.

Casual Elegance

Höstens ytterkläder

Det som numera är min stora glädje att få dona med bakom kameran är modebilder. Modeller eller inte, nya fina grejjer eller inte – så älskar jag att sätta ihop en outfit och en bild i en bakgrund som funkar med kläderna. Bilder på kläder i kontext där dom skall användas.

För det här tillfället kände jag tex att det är konstigt hur elegant och casual generellt är två olika saker. Som att bara för att man är lite fin, så kan man inte vara bekväm. Men, tänk om man inte behöver välja? Tänk om Casual Elegance kan vara en ny stil?

Dvs, bekväm om fötterna men fin på huvudet och i ytterocken? :)

Ingen är bara en sak. Vi alla är lite av allt :)

Varför välja mellan Elegant eller ledig??

Utomhus vid första åsyn syns en fin och damig lila ullhatt från Gudrun Sjöden i klassisk stram modell med brett brätte, ihop parad med en mörkare grå ull jacka från Zara, Trafaluc/TRF i lika klassiskt och stramt utförande. Över har en fyrkantig polyester sjal i dramatiska färgkombinationen svart och rött klätts på som en Palestina sjal. Eller som en stor haklapp, om man vill. Den är helt enkelt knuten bak. Svart basfärg med röda slingrande och ganska nätta blommor gör sig himla vackert i nästan vilken kontext som helst. Dessa tre väldigt stilfulla plagg mjukas upp med en brun och blommig axelväska från Ceannis i en mjuk och lätt påsig modell, samt ett par svarta Gore Tex i Softshell från Ecco som passar allat o alla. Såna basic boots-liknande sneakers skor korsar alla gränser kön och subkulturer. Tyst som en Ninja blir man också med dom inomhus. Perfekt för en förälder när man skall smyga förbi en liten bäbis som sover i vagnen för att hämta påtår till kaffet och dricka ute i trädgården, men också för inbrottstjuven.

Axelväskans rem är förövrigt lång nog att ligga diagonalt över kroppen från axel till höft, men för en som går fort och gärna långt, är väskans guppande mot höften påfrestande. Det är också om du frågar mig, lite stilfullare med väskan på en axel än diagonalt över kroppen. Plus att jag inte vill ha mitt kaffe varken shaken eller stirred ;P Men uppskattar möjligheten att enkelt kunna förlänga den på två sekunder när jag har hund i koppel, en matkasse att bära, skall putta vagn, bära bäbis, hålla termos eller något annat sånt kul man gör ibland. Väskan blir med andra ord himla praktisk av att kunna välja! :)

Väl inomhus när ytterkläderna hängs av så är denna stilen ytterst ledig. Under alla damigheter finns ett par gröna jeans, en svart vit hoodie i bomull och en rostbrun tunika i velour.

Ledig eller elegant? .. HA! Luring. Både och.

Äntligen höst, nu får man ha basker igen. #Förbaskad

“Ta hand om dina fötter, så tar dina fötter hand om dig”. Dessa är dessutom skitsnygga :).

Självporträtt i klädd kinesisk långkjol, koreansk akryltröja med vad jag vill kalla snygga 60tals färge roch en hyfsat sprakande orange Italiensk handväska. Stickad mörkblå (fantastisk) basker och sjukt bekväma vattentäta Softshell Ecco skor. Kompromissa aldrig komfort för stil.

Bläcksvamp

Påtåren av morgonkaffet upphällt i termos och en tidning i axelväska, var all prepp jag behövde för att ge mig iväg till kyrkogården denna fina höstmorgon.

Gammal gravsten utanför Torstuna Kyrka
Fin gatulampa utanför Torstuna Kyrka
Kyrkotornet Torstuna Kyrka
Löven faller från kyrkogårdens stora träd

Samma motiv, två perspektiv

Jätte Glad
Jätte Ledsen

Plötsligt upptäckte jag hur det ena stackars monstret storbölar i mitten utav alla andra ganska glada monster på lillans overall. Helt ensam, ignorerad och skitledsen.

Insåg här hur extra viktigt det blir att tänka på hur en illustration ser ut från olika perspektiv. Framförallt när den skall tryckas på barnkläder?

Detta känns som en ganska stor miss :)

Men sitter på en storlek 68 så, äsch. Bäbisen kommer ju inte märka ändå.

Köpte mera gamla syskrin på Tradera!

Bemålade syskrin från 1950! Såå fina :)

Efter lite om och men levererades dom hela vägen till huset, men först såg det ut som att jag skulle behöva åka enda till Västerås DB Schenker terminal för upphämtning. Försäljaren på Tradera blockade mig efter att jag påpekade hur uppåt väggarna det var att ta 400 kronor frakt trots att jag ändå måste åka till en annan stad för att hämta dom. Men han var visst mer samarbetande när fraktbolaget ringde upp. Troligtvis för att han fick reda på att det inte kostar mer.

Shysst häck!

Det är helt otroligt att detta 110 år gamla huset inte har en altan. Inte ens en liten. Inte en farstu heller. Hur är det möjligt?

Luckan vi drömmer om att göra ber från köksgolvet in i jordkällaren, är lättare att förstå att ingen tagit sig an. Sånt belönar kanske bara den som är lat nog att hen hellre struntar i sylten helt, än går ut hela “långa vägen” runt huset för att hämta en. Men en altan har ju vem som helst glädje av nästan året om. På över 100 år, har ingen prioriterat det… Fullkomligt galet om man frågar mig. En liten farstu skulle göra enorm skillnad för den lilla hallen, som är himla trång. Trappens om leder upp är precis där man tar av sig skor, så det känns om att man sprider gruset upp och iväg hela tiden. En farstu skulle liksom ge ordning och reda. Det blir en slags smuts sluss tänker jag :P

Dessa två små ideer är under planering än så länge. Ett steg i rätt riktning är ändå att få bort dessa vinbärsbuskar. Dom växer nämligen precis där, där altanen ska vara. Tydligen är September dessutom rätt tid på året för att flytta just vinbärsbuskar, så tajmingen är ju guld.

En dag, förhoppningsvis nästa år, i slutet av sommaren… Typ augusti.. Då kan jag ta en päroncider i kvällssol på en altan i en hammock… Tills dess kan vi heja på denna oändligt långa häck av vinbär överleva flytten :)

Vissa idéer är skit.

Gamla däck på en Brio Go

Min idé om att det endast är en estetisk grej att ha nya däck på vagnen, var fel. “Äh, gamla eller nya däck gör ingen skillnad” tänkte jag när vi köpte den gamla Brio vagnen i våras.

För ca 4 timmar sedan, så ändrade jag mig.

På våran ganska vilda tomt ligger det lite hundbajs här o där, tills J kommer med spaden. Det stör mig inte eftersom jag inte märker av nån slags “odör” så att säga.

Så jag tror jag tappat vettet när det stinker hundskit utanför dörren där jag står och preppar vagnen och en liten go bag. Ser inget nånstans, men det känns som att jag har det på mig. Stanken gick liksom inte undan att fly och den gick inte över.

Hittade strax hundbajs sådär fint inpressad i däckens små håligheter som blivit kvar efter sten.

Tog bort vad jag kunde med J’s trädgårds sax innan det var dags att åka. Men visst luktade det hundskit i bilen på vägen till affären… Och hem.

Djur som bor i mitt badrum

Harkrank

“Harkrankar är farligare än myggor för att dom lägger ägg under huden på människor”

Detta övertygade min kära bror mig om när vi var typ 7. Trots att det var över 20 år sedan, så insåg inte jag förrän förra veckan att jag fortfarande är lika rädd för harkrankor som jag blev då. Inte förrän min man uppmärksammade hur jag reagerar lite väl starkt på ofarliga ting och komplikationerna med att stackars baby sitter i famnen på nån som far omkring i huset och släpper ut gälla skrin för att det flyger runt djur i luften.

“Jo jag vet, men jag kan inte rå för det!” försvarar jag mig. Harkrankor är ju så läskiga för att dom lägger ägg under huden på oss … männ….i..skor..” säger jag.

*Ifrågasättande förvirrad grimage* Det lät ju så himla korkat att säga det högt. INte ett dugg klokare än “Månen är gjord av ost”.

Mannen höjer ögonbrynen, ler. Men säger ingenting…

…”Fast… sååå… är de ju inte… inser jag… nu …” fortsätter jag lite skamset. Samsen för att jag samtidigt inser min ålder. Jag är 31.

“Näe, Sanna. Så är det inte” och så ler han igen.

Så denna får bo i badrummet och jag har döpt den till Jon. Efter min bror.

Ps. Naturligtvis får hen flytta ut men, hen verkar inte vara påväg nånstans.