Som lätt kan hända när man köper kläder av privatpersoner över nätet, så kommer ibland plaggen i en annan färg än man förväntat sig. Ett förvandlades från en sval rosa till en varm jordig orange med lökskal.
Har bara en kastrull att använda, plagget är neonrosa och till 50% polyester! Trixigt känns det ju, men förhoppningen är att färgningen går enkelt om man gör saker i rätt ordning.
I bloggen Lite Virkning läste jag att man kan färga minst två gånger med skal, så jag tog med dom för förstärkning till detta polyester plagg.
Sparade lökskal från tidigare färgning som fått ligga luftigt utan lock ett par dagar
Lökskal som torkat igen efter en tidigare färgning + 20 gram nya torkade skal färgade jag denna neonrosa klänning i 45% polyester, 55% bomull.
Färgbadet svalnar medan tyget betas
Gjorde såhär: Värmde 4 liter vatten i en rostfri kastrull fylld av torkade lökskal sparade efter förra färgningen, tillsammans med 20 gram torkade oanvända lökskal. Temperaturen pendlade mellan 70 – 100 grader över ett par timmar. Att det kokar lite är okej eftersom inga kläder ligger i, resonerar jag.
Hällde av färgbadet med lökskalen kvar, i en stor rostfri bunke. Där fick det svalna medan jag diskade ur kastrullen och betade klänningen.
I kastrullen värmde jag 4 liter vatten med 20 gram alun till 80 – 90 grader över ett par timmar, med klänningen i.
Fotnot: Undvik att det kokar med plagget i, då det kan förstöra formen på fakryl och polyester plagg. Ren bomull är inte lika känsligt.
Hällde av vattnet men lät klänningen ligga kvar i botten. Genom ett durkslag silade jag det svala färgvattnet ur bunken ner i kastrullen över den varma klänningen.
Rostfri kastrull med 4 liter vattnet och ca 45 gram lökskal
Elden brann ut så det tog minst en timme innan temperaturen kom upp till 90 grader. När det väl var ordnat så somnade jag visst… men min man tog över befälet.
Färgbadet hälldes ut efter ett par timmar, klänningen sköljdes lite lätt och fick ligga kvar i kallt vatten över natten.
Med morgonkaffet stoppade jag den i maskinen på 40 grader och hängde sen på tork. Nu några dagar senare har jag den på mig och jag älskar den!
Vet inte exakt vilken skillnad som blev av att ha tagit med lökskalen från färgningen av mina mössor, men det känns som att det påverkat hur rik och mörk nyansen blev.
Det var i Lina Sofia Lundin’s bok Naturlig Färgning konceptet av att färga med matrester poppade upp i min värld för första gången. Sparandet av lökskal tog fart.
Spara lökskalen själv eller hämta från affären. Dom har mängder!
Ekotipsets bok “Städa hållbart” påminde ytterligare och gjorde sparandet mer nitiskt. Sedan var det dom otroligt fina resultat som visades på garnfärgningar i bloggen Lite Virkning, som gjorde all skillnad. Det var bara att sätta igång nu! Arbetssättet var väldigt pö om pö, vilket passar mig utmärkt.
Pö om pö är ett fantastiskt mantra för hela livspusslet. Allt från hushållssysslor, renovering och matlagning till skönhetsvård, trädgård, sy kläder och rita måla. Som Sara Bäckmo så fint skriver på sista sidan i boken Skillnadens Trädgård, “inget havererar av att göras lite pö om pö”.
Så sant som det är sagt.
“Inget havererar av att göras lite pö om pö” sade Sara Bäckmo. Det behövdes ramas in tyckte jag.
Steg 1. Alunbad
Alun och lökskal för miljövänlig färgning av tyg
Fäst finaste gula färgen på kläder från lökskal med ett alunbad. Det är nämligen alunen som gör att färgen sedan fäster ordentligt i färgbadet. Minimera risken för ojämn färgning genom att se till att tyget är rent.
I mitt första försök här, färgar jag en vit hatt i 100% bomull och neongrön mössa med ca 50% akryl. Det ska bli spännande att se hur två mössor i olika material reagerar i ett och samma bad.
20 g alun 145 g textil 4 liter vatten 90 grader
Första försöket steg för steg
Löste upp 20 gram alun i 4 liter vatten genom att värma det till 40 grader. Momentet påminde lite om när man aktiverar jästen innan bakning. Stoppade sen ner mössorna och värmde till ca 90 grader.
Att först ge textilen ett varmt alunbad är en process som kallas för att beta tyget. Det är nödvändigt för att färgen sedan skall fästa ordentligt. Det finns andra metoder för betning också som är ganska hardcore, tex kiss och linolja.
Lärdom Det var svårt att hålla temperaturen jämn under kokpunkt på 90 grader. För att vattnet inte skall börja koka i det här momentet krävs lite finlir.
Misstag Att lägga färdigbetade plaggen i ett fat för att kunna förbereda färgbadet gav ojämn betning eftersom vattnet med alun rann ur och poolade sig under plaggen. Det gav i sin tur en ojämn färgning. Vände på dom då o då, men det hjälpte inte.
Lärdom Färgbadet skall vara redo att användas i samma ögonblick som tyget betats färdigt. Förbered därför färgbadet i förväg eller parallellt med betningen.
Om man bara har en kastrull
Har man bara en kastrull, så förbereds färgbadet i förväg. Att det svalnar gör absolut ingenting, utan kan till o med vara att föredra. Förvara färgvattnet med alla lökskalen kvar och gärna under lock, som en försäkring om att inget oönskat trillat i. Sila det sen genom durkslag ner i kastrullen över textilen efter att alunbadet hällts av.
Torkade lökskal puttrar ett par timmar på 90 grader
25 g lökskal 4 liter vatten 90 grader
Hade ner 25 g lökskal i 4 liter kallt vatten som värmdes till ca 90 grader. Fick småputtra där i ca 1.5 timme. Hällde över det sedan i en bunke för att sila tillbaka det i kastrullen igen, eftersom jag bara hade en kastrull. Efter silningen hade jag i dom stackars mössorna.
90 grader är optimala temperaturen för att fästa färgen, men det kokade upp ibland. Så fick dom vara i ca 1 timme, innan allt hälldes ut i ett durkslag i diskhon. Mössorna sköljdes i kallt vatten, kördes i tvättmaskinen på 40 grader och fick torka över natten.
Resultatet
Den vita hatten blev supercharmig trots sin ojämna färgning. Kommer rocka den i sommar :)
Den gröna mössan blev däremot förstörd eftersom den både tappade formen och fick himla ful ojämn färgning.
Misstag Färgbadet med mössorna i kokade upp ibland och skadade formen. Att färgbadet inte var redo i tid, skadade kvaliteten på själva färgningen.
Idé Skulle det hända igen att tyget är färdigbetat och redo innan färgbadet, så är det nog bättre att hälla över alunbadet tillsammans med textilen ner i en stor bunke. Där kan det ligga och bada lite extra istället, medan man i lugn och ro fixar färgbadet. Det borde ge en jämn fin normal färgning eftersom ingen avrinning skett.
Lärdom Kläderna riskerar bli förstörda över 90 grader, så låt färgbadet absolut inte koka efter silningen när textilen ligger i.
Att färga med lökskal är definitivt en skill jag gärna slipar på, så håll utkik efter fler projekt.
Vit hatt blev gulNeon grön mössa blev rostigt grönMössan i akryl bomulls blandning, tappade både formen och fick dålig färg. Förstörd.
Taggad som attan drog jag igång! Grävde fram ett tyg jag rivit av en pianopall jag ryckt upp ur en container på återvinningscentralen. Sedan rotade jag lite i kassen dragkedjor jag köpt på Tradera för länge sen.
Hur svårt kan det vara?
Hur svårt kan det vara? tänkte jag, så nu drar jag lite kort om allt som gick fel, hehe.
Dragkedjan smälte när jag skulle pressa innan jag börjar markera med penna, vilket guckade ner både strykjärn och tyg. Gött! När dragkedjan var på, upptäcker jag att tygets mönster är upp o ned. Bild och mönsterälskaren i mig började såklart sprätta. Steget “sy av hörnen” sade att man skall sy runt hela tyget; inte bara rakt ned från dragkedjan som jag gjorde. Missade alltså sy botten också, vilket skapade förvirring då inget såg rätt ut. Övertråden slut nu, så jag bytte ut den mot första bästa – och den gick av hela tiden. Hela, hela tiden. Men jag i min mani körde på ändå, ett par cm i taget för att sedan behöva trä om maskinen. “Snart klar, snart klar” … Men istället gick nålen av. Fan.
BaAh! Kände jag och packade ihop.
Göra om göra rätt
Återvände ett par dagar senare efter att jag felsökt lite både i manual och på nätet. Hade lärt mig att olika trådtyper på övertråd och undertråd kan göra att dom skavs mot varann och därmed går av. Det var just när jag skulle sy överdragkedjan som den slets sönder, men efter att jag synkat trådtyperna gick det fint.
Ah, uuunderbar känsla att vara klar.
Hur fin den än blev däremot, så kräver projektet definitivt en revansch! Efter att hela kursen är klar så gör jag en till sån här. Då med lite mer, finess.
Drömmen om att klä både själv och andra i kläder jag sytt är stor och gammal. Lika sant som det är sagt, så kommer det aldrig bli min vardag ifall jag inte börjar slita för den. Upp tidigt, dedikera tid, studera, testa, göra. Innan jag kan börja räkna timmarna bakom maskin eller mönsterritning i hundratal och sömmarna sydda i kilometer, är jag ännu kvar vid tröskeln.
Jobbet måste bara göras och vanan byggas upp. Alla referenser hamna på plats, men istället har jag väntat på att en mentor eller syjunta ska dyka upp och sätta mig på rätt spår sedan gymnasietiden. Inget av det kom att hända mig, istället gick en kompis mormor bort. Marie hette hon och vi har aldrig träffats. Att Maries bortgång skulle påverka mig alls är nog lika oväntat för henne som för hennes dotter som för dotterns son som är en gammal kollega till min man, som i sin tur också blivit min kompis. Det började med att han erbjöd hennes gamla overlock maskin. Sedan kom tillsammans med den också hela hennes lager av tyger och sytillbehör samt böcker om broderi, porslinsmålning, vävtekniker, stickat, virkat och t.om BATIK!
Både verktyg, material och kurslitteratur med andra ord. En hel skola men ingen lärare. Ingen kursplan, ingen mentor. Men allting annat.
Old School overlock maskin
Tårarna bara rann medan både kropp och sinne realiserade vilken skatt som hamnat hos mig. Att jag står ensam ansvarig nu för hur allt detta skall hanteras, förvaltas. Att jag precis fick en once in a life time chans att förverkliga mina sydrömmar. Drömmer jag? Är det här på riktigt?
Maries fina tyger
Fina tyger på rulle som fått vintage stämpel under tiden dom varit hos Marie, som hade enorm känsla för stil, färg och form. Hon hade skill. Entusiasm och nördighet. Hon hade varit en perfekt mentor om hon orkat med mig och haft tiden. Men jag tror jag måste vara min egen mentor. Precis som Pippi för säga till sig själv på skarpen att gå o lägga sig så får jag göra det samma.
– Sanna, GÅ och rita mönster.
Oravais! Staden där mormor fortfarande bor, är uppväxt. Både hon och morfar jobbade på Oravais textil fabrik.
Det kändes i slutet av dagen då mitt hus var fullt av lådor och hade en ny lukt i sig av gammal stuga som kom med tygerna, som att Universum precis lite halvfrustrerat men med kärlek besvarat min existensiella fråga “Vad ska det bli av mig? Vad ska jag göra med mitt liv?”
– Det du alltid vara gått o fantiserat om men aldrig tagit dig för. Sy!
Studielitteraturen.
Så jag kände för att berätta om det. Att jag just nu är precis i början av kapitlet “Förverkliga drömmen om att bli sömmerska”. 33 år gammal, 31 veckor gravid med typ 3 km tyger att bekanta mig med. Nu börjar mina studier. Nu börjar min aktiva insats som får bära eller brista, till att Sannas Kreationer, som jag valt att kalla resultaten av mina små idéer, skall inkludera sysaker! :) Föreställer mig underbart praktiska o tjusiga klänningar med fickor och massa snygga utsvängda byxor!
Men först ut lite kimonos till min man av mammas gamla gardiner. Samt behöver jag mig med naturlig färgning av tyger. Har en ide om att koka lite randiga tyger i massa glögg i några timmar, i hopp om att bli av med dess höga kontraster och extrema färgskillnader.
Gudrun Sjöden tyger skall färgas med glögg genom långkok
Att flytta pengar direkt till en skapares konto, känns bra. Känner mig som ett kugghjul i en ganska mysig maskin där kreativitet och skaparglädje agerar bränsle. “Åh, såhär ska det ju vara med allt som kan göras för hand!” tänker jag när Swish ljudar för en lyckad transaktion.
Virkad solhatt på pinnstol
Allt som rör hittandet, köpandet och användandet av denna solhatt tex, känns som ett bevis på att någonting bra fungerar väl. En inspirerad och erfaren kreatör fick något sålt utan särskilt mycket krångel. Ett annat företag, i detta fall Tradera, tillhandahåller plattformen där Ullis o jag kunde hitta varann. Fantastiskt!
Att göra saker med händerna kan vara ganska meditativt när man har vanan inne. Gudrun Sjödén kanske målar med vattenfärg och Sara Bäckmo kanske hälsar på plantorna i tunnelväxthuset för att samla tankarna. En kompis till mig stryker gärna kläder när hon kommit hem från jobbet, eller tittar på skräckfilm om hon är stressad. “Det tar över tankarna och laddar ur en” har hon sagt.
En annan sida av skapandet som kommer med tiden är en nivå av kunskap och vana där man inte alls tänker på det, utan bara gör. Titta på film och sticka sockor tex, som min mormor och svärmor. Att kunna sälja det färdiga stycket är kanske inget alla är intresserade utav, men det bör understrykas att det går. Nyckeln till lyckad försäljning är att den färdiga produkten är lättillgänglig för köparen. Det är egentligen allt, resten går att förfina och förbättra över tid.
A och O, är att intresserade lyckas hitta den.
Undrar om Ullis som virkat denna hatten finner sysslan meditativ? Föreställer mig att hon lyssnar tittar på tv med en kopp te samtidigt. Kanske äter lite mazariner.
Virkad solhatt på vas framför öppet fönsterVirkad solhatt framför vas på fönsterbänk
Galltvål räddade 80 tals jackan jag fick av mamma.
Sporadiska gula prickar på jackan jag precis fått av mamma. Känslan vid realisering av att det hänt gjorde mig näst intill förtvivlad. Men läxan lärd! Ät ingenting som rapsolja och gurkmeja med finkläderna på.
“Det måste ju finnas nånting för sånt här!!” tänkte jag och började googla. Fann snart att allting pekade mot galltvål.
Kjol i 100% linne, Olli, från Linen for life i Vaxholm. Fotograf och modell, Sanna K. 2021
Vaxholm och har en konstig relation. Den gulliga staden har varit som fastfrusen i tiden kring 2008 då man precis tagit studenten och var tokkär. Efter jobbet vid Salem Centrum hade en klok människa nog promenerat hem för att sova eftersom klockan ofta var runt 22.00, men det är inte så hjärnan funkar när man är 18 och förälskad. Istället hoppar man på SL’s natt trafik och åker 2.5 gäspiga timmar från till Vaxholm för att bli upplockad i mörkret av en söt pojke med båt. Reflekterade varje gång jag klev ner i den guppiga båten, att vattnet den tiden på dygnet såg ut som olja.
Nu däremot när vi två tillsammans med våran dotter, besökte Vaxholm under sommaren 2021, förändrades något. Hade svårt att tro mina ögon faktiskt, när jag såg orden Slow Fashion skrivna på ett fönster uppe vid torget. Ett uttryck som för mig är packat med framtidstro och fina idéer om respekt för material och att kvalitet handlar om hela processen mer än bara slutresultatet. Föreställer mig en vardag där vi skryter om hur fint vi lyckats lappa våra kläder o filtar. Vi bygger relationer till våra plagg som om dom är våra kära verktyg, likt en snickare som hellre har en pålitlig hammare än en ny.
Drömmer om en framtid där konversationer om dåtida slit o släng kulturen ger samma ursäktande grimaser som när vi idag tittar på dåliga frisyrer i gamla skolkataloger.
Om alla butiker stängde utan förvarning, har du allt du behöver? Dvs, tillräckligt med ombyten för det livet du vill leva under alla årstider. Eller har du massa annat istället?
Personligen skulle jag känna mig lite som jag alltid gör på semester, om allting plötsligt stängde. Att jag har massa ombyten att tillgå men kanske inget som är riktigt rätt för hur dagarna ser ut. Inga pålitliga skor man kan gå långt i under sommarväder, då är kängorna för varma. Ingen funktionell solhatt, utan min blåser av vid minsta vind.
Mest plats i min garderob tar vardagsfina och festfina plagg. Klänningar, kjolar o blusar med wow effekt som är alldeles underbara, men som inte hjälper mig ett dugg när jag har saker att göra. Tex springa upp o ner i trappan under vårstädningen, möblera om, jobba i trädgården, hajka eller plocka bär. Visst har jag bra grejer, men ytterst sporadiskt när det kommer till funktion.
På det viset har jag shoppat fler problem än lösningar, eftersom tillfällen då jag behöver praktiska kläder är fler än när jag behöver fina. Att ge dom så mycket plats i mitt hus är egentligen vansinne.
När det väl är fest som vankas däremot, så är flera alternativ heller inte nödvändigtvis något som gör vårat liv rikare. Att ha 12 maxi klänningar att välja mellan gör inte processen att komma i väg trevligare än om man haft 3-4. Vetskapen däremot, om att något alltid finns där för en, tex ett par kängor som aldrig släpper in vatten eller ett par jeans som aldrig tappar formen – det är fantastiskt. Då är man alltid redo oavsett väder. Så borde jag ha shoppat för alla säsonger, hellre än att ha flera ombyten för dom där festerna som aldrig händer.
Varför köper vi ens sånt vi egentligen inte vill ha?
Skulle man dra i nödbromsen för all produktion nu, skulle jag betala högt för ett gäng benvärmare i någon tjockare trikå. Dessa uppgör en viktig del av min ganska komplexa utstyrsel om nätterna. Ändå har jag bara två par, o bägge är lite trasiga.
Men, jag har massa klänningar. Som bara ligger där.
Ges din vardag möjligheter eller restriktioner av dina kläder?
Avslutningsvis vill jag ta upp någonting som är självklart för vissa, men lite av en evig kamp för andra. Hur vet man om något är rätt köp?
När det kommer till klänningar, är “dans testet” bra att ha med sig till provrummet. Det går helt enkelt ut på att du svänger runt lite grann i halv grandiösa disco moves för att se om tyget följer eller limiterar. För jeans provningen är “plocka upp något från golvet” testet att rekommendera. Pyjamaser däremot, kräver ett yoga test. Kan du inte spontan yoga utan restriktioner i Krigar positionen, så har du fel pyjamas. Vi alla har olika krav och därmed olika tester eller tänkta scenarion, vet du vad dina är eller chansar du bara?
Tänk på det.
Ps. Skulle gärna också ha ett gäng fårskinnstofflor på lager, men såna kan man nog alltid få tag på.
Det finns någonting magiskt i äldre trappor där stegen har nedskavda delar av alla fötter från förr. Få tänker nog att slitna handräcken behöver ersättas omedelbart. Slitna handtag på en gammal dörr håller historian av platsen i liv. Ger känsla av att man är på en speciell plats. Tecken på användning så som märken och skador på skor och kläder kanske borde också kunna ge karaktär och själ på samma sätt.
Krävs det att man vet historian bakom slitaget för att se magin i det? Är det omöjligt att en anonym väska är lika magisk, trots att den uppenbart varit så väsentlig för någon då axleremen t.om gett vika?
Axelremen gav vika för länge sen. Såldes utan rem för 100 kr på Tradera.
Att inte ha råd att med stil, är en helt annan sak än att inte ha stil visste jag redan då men hade ingen aning om hur nära lösningen fanns. Dom 600 kr som min klänning kostat, hade kunnat förse mig med en helt ny garderob om jag spenderat dom på Myrorna eller Statsmissionen! Varför hade ingen berättat detta för mig? Men det var på den tiden då jag och många andra inte ens tittade åt det hållet, eftersom second hand var synonymt med fattigt och smutsigt. Alltså ytterst pinsamt och super skämmigt bara man ens känner någon som handlar där.
År 2008 var det dags för studenten och den skulle tas i stil. Det var hög tid för stilrevansch på balen i 9an som jag mindes med ångest för att inget i vad jag hade på mig funkade ihop. Klänningen var för stor, hade varken foundation eller eyeliner så mitt smink såg klent ut och jag hade ingen vana i klackskor. Kände mig inte alls fin, Utan som en idiot med en alldeles för puffig tofs i håret.
Idag förstår jag att second hand lockar alla möjliga typer av shoppare. Ganska nördiga shoppare på jakt efter något specifikt handlar på Tradera eftersom man enkelt kan söka på både storlek och färg samt lägga bevakningar. Fysiska butiker besöks av många som förstår sig på kvalitet och vet vad ett plagg i olika material kan bli. Kanske något helt annat, eller bara en lite annan storlek. Det fina med second hand är inte bara priserna och chansen till få tag på något i lyxigt hög kvalitet för mindre peng än vad en ganska kortlivad variant hade kostat som ny i butik, utan det är utbudet. Jämförelsevis är variationen ganska tunn i jämförelse på vanliga butiker.
Skador liksom som ärr berättar nånting, för den som är lyssnar.
Eftersom mina fötter är olika stora, har den högra skon fått lite egen form. Tårna har pressat ut materialet till den mån dom kunnat för att få sig lite mera plats. Yttersta punkten där stortån legat finns ett tydligt jack i lädret. Ett tecken på hur jag brukade rastlöst studsa med tårna mot marken när jag rökte cigaretter eller väntade på bussen.
Foto Sanna K
Skorna kom aldrig fram igen efter den säsongen, utan fick ligga i sin ganska tjusiga mattsvarta låda i 10 år. Nästa gång vi möttes höll dom en stark lukt av källare och var två storlekar för små. Någon annan hade nog slängt dom i soporna omedelbart, men inte jag.
Den lilla pengen man kan få, är ett tack för att man tagit sig tiden. Inget man blir rik på.
För mig känns det skönt att sälja saker privat, för att varje transaktion betyder att någonting får leva vidare. Att lämna en kasse på en second hand betyder inte per automatik att den får ett längre liv, utan kan lika gärna bara vara ett stopp på vägen till återvinningscentralen. För varje såld pryl på Tradera däremot, så vet jag att någon sitter hemma o väntar på att få ge denne en chans. Sedan får det bära eller brista.
Hela arbetet som går in i att få någonting sålt kan lite romantiserat ses som en ceremoni där man tackar kläderna och saker för vad som varit, a la Kon Mari. Att få packa ihop det och sätta en fraktsedel på för att till sist lämna på posten, kan vara en jätte skön känsla av lättnad.
Om vi bygger relation till våra saker, så konsumerar vi mindre. Om vi tar hand om våra saker, så konsumerar vi också mindre. Länge leve allting som vi redan tagit fram, så att vi i framtiden kan ta fram lite mindre.
Jobbet som går in i att sälja av sin garderob görs inte för att bli rik, utan för att det är viktigt att vi slutar slänga saker.
En morgon gick jag ut för att slänga sopor när vi bodde i Hutongerna intill Förbjudna Staden i Beijing. Till min förvåning låg ett urtjusigt par sandaletter där i, som fint placerade för min skull. Alldeles nya var dom, så jag tog med dom hem naturligtvis och tänkte att dom här kan komma till nytta i min studio. Det har dom inte gjort nu sedan 2016, så dom finns på Tradera istället. Storlek 36! Himla små :)
