Hej, jag heter Sanna Kallioniemi.

Bor i Enköping med min man och två barn i ett litet hus med trädgårdstomt. Vill gärna säga att jag syltar, saftar och plockar svamp så det dånar om det – men sanningen är att jag spenderar mer tid på att möblera om. Sortera i bokhyllan, köpa böcker, måla, studera häxkonst och byta kläder. Skissa kläder. Fröjdas över hur fina saker och ting kan vara och fotografera sånt som får hjärtat att slå lite volter.

Små scener i huset. Folk. Kläder. Och återigen, kläder.

Stil. Stil, är något jag tänkt mycket på. Har jobbat som streetstyle fotograf i Beijing, drivit egna mode projekt och idag försöker jag hitta vad min nya stil är som 35 och mamma till två. Hur skall jag klä mig? Vad är snyggt, praktiskt och hållbart? Vilka kompromisser gör jag o varför? Slow Fashion som aktivt höjer statusen på återanvänding av kläder vill jag stötta på alla sätt och vis. Det borde vara mer status i att hålla ett plagg i liv genom snygga lagningar, än nypköpt polyester. Second handbutiker var länge mitt number one happy place, innan jag förstod hur underbar bibliotek är. Vintage vibbar är underbara och jag tittar ofta bakåt i tiden för inspiration till färg och form. 60 talet och vikingatiden är återkommande favoriter.

Skönhet är en annan sak jag tänkt mycket på genom åren. Nu befinner jag mig i en fas där skönhet är ärlighet. Att varken med arrogans eller osäkerhet ta plats i et rum, är skönhet. Det är en känsla, inte en form.

Det är som en slags våg som sköljer över mig ibland. Det pirrar till i huvudet och i hjärtat; sen sitter det i kroppen. En benhård övertygelse. Som inte skall brytas ner, förklaras eller ens kommuniceras – bara markeras och respekteras. Att det där jag nyss reagerade på, är extra ordinärt. Det är viktigt. Tillståndet går inte att komma ur förrän en plan är gjord, bilden är tagen, frågan ställd eller skissen gjorde. En lös skiss eller plan brukar räcka för att jag skall kunna tänka på annat för en stund. Men sen måste jag skrida till verket, eller så blir jag galen.

Mossgrönt eller citrongult på väggarna är inte bara en “designgrej”, utan gör enorm skillnad på stämningen i rummet sen. Och sånt där är så underbart, att det kan göra mig galen och ge mig svårt att sova.

Min hjärna slutar inte tänka på detaljerna när den väl börjat.

Ett mönster som leder en in eller ut ur en bild, är egentligen bara någon som målat ut några välplacerade streck. Men att dessa linjer verkligen känns på ett eller annat sätt, si eller så – är ju fantastiskt. Att en dyster men färggrann färgskala som brunt, blått och grönt tillsammans kan kännas så lugnande, är som magi.

Jobba med mig

Är du en säljare eller skapare, som regelbundet behöver nytt material för marknadsföring? Hör av dig, för jag söker efter projekt.

Ja, jag har F skattesedel :)

Vi hörs?

Mvh Sanna K