Tag: 2H
Det är ärvbarheten som räknas.
Det finns någonting magiskt i äldre trappor där stegen har nedskavda delar av alla fötter från förr. Få tänker nog att slitna handräcken behöver ersättas omedelbart. Slitna handtag på en gammal dörr håller historian av platsen i liv. Ger känsla av att man är på en speciell plats. Tecken på användning så som märken och skador på skor och kläder kanske borde också kunna ge karaktär och själ på samma sätt.
Krävs det att man vet historian bakom slitaget för att se magin i det? Är det omöjligt att en anonym väska är lika magisk, trots att den uppenbart varit så väsentlig för någon då axleremen t.om gett vika?
Axelremen gav vika för länge sen. Såldes utan rem för 100 kr på Tradera.
Att inte ha råd att med stil, är en helt annan sak än att inte ha stil visste jag redan då men hade ingen aning om hur nära lösningen fanns. Dom 600 kr som min klänning kostat, hade kunnat förse mig med en helt ny garderob om jag spenderat dom på Myrorna eller Statsmissionen! Varför hade ingen berättat detta för mig? Men det var på den tiden då jag och många andra inte ens tittade åt det hållet, eftersom second hand var synonymt med fattigt och smutsigt. Alltså ytterst pinsamt och super skämmigt bara man ens känner någon som handlar där.
År 2008 var det dags för studenten och den skulle tas i stil. Det var hög tid för stilrevansch på balen i 9an som jag mindes med ångest för att inget i vad jag hade på mig funkade ihop. Klänningen var för stor, hade varken foundation eller eyeliner så mitt smink såg klent ut och jag hade ingen vana i klackskor. Kände mig inte alls fin, Utan som en idiot med en alldeles för puffig tofs i håret.
Idag förstår jag att second hand lockar alla möjliga typer av shoppare. Ganska nördiga shoppare på jakt efter något specifikt handlar på Tradera eftersom man enkelt kan söka på både storlek och färg samt lägga bevakningar. Fysiska butiker besöks av många som förstår sig på kvalitet och vet vad ett plagg i olika material kan bli. Kanske något helt annat, eller bara en lite annan storlek. Det fina med second hand är inte bara priserna och chansen till få tag på något i lyxigt hög kvalitet för mindre peng än vad en ganska kortlivad variant hade kostat som ny i butik, utan det är utbudet. Jämförelsevis är variationen ganska tunn i jämförelse på vanliga butiker.
Skador liksom som ärr berättar nånting, för den som är lyssnar.
Eftersom mina fötter är olika stora, har den högra skon fått lite egen form. Tårna har pressat ut materialet till den mån dom kunnat för att få sig lite mera plats. Yttersta punkten där stortån legat finns ett tydligt jack i lädret. Ett tecken på hur jag brukade rastlöst studsa med tårna mot marken när jag rökte cigaretter eller väntade på bussen.
Skorna kom aldrig fram igen efter den säsongen, utan fick ligga i sin ganska tjusiga mattsvarta låda i 10 år. Nästa gång vi möttes höll dom en stark lukt av källare och var två storlekar för små. Någon annan hade nog slängt dom i soporna omedelbart, men inte jag.
Den lilla pengen man kan få, är ett tack för att man tagit sig tiden. Inget man blir rik på.
För mig känns det skönt att sälja saker privat, för att varje transaktion betyder att någonting får leva vidare. Att lämna en kasse på en second hand betyder inte per automatik att den får ett längre liv, utan kan lika gärna bara vara ett stopp på vägen till återvinningscentralen. För varje såld pryl på Tradera däremot, så vet jag att någon sitter hemma o väntar på att få ge denne en chans. Sedan får det bära eller brista.
Hela arbetet som går in i att få någonting sålt kan lite romantiserat ses som en ceremoni där man tackar kläderna och saker för vad som varit, a la Kon Mari. Att få packa ihop det och sätta en fraktsedel på för att till sist lämna på posten, kan vara en jätte skön känsla av lättnad.
Om vi bygger relation till våra saker, så konsumerar vi mindre. Om vi tar hand om våra saker, så konsumerar vi också mindre. Länge leve allting som vi redan tagit fram, så att vi i framtiden kan ta fram lite mindre.
Jobbet som går in i att sälja av sin garderob görs inte för att bli rik, utan för att det är viktigt att vi slutar slänga saker.
Man ska våga prova, sa en granne
Under vagnpromenaden mot kyrkan fick jag möte i byn av en annan granne som också var på vagnpromenad, samt hade otroligt tjusigt mörkröda stövlar på sig. “If you see something, say something” sägs det ju, så jag berömde dom och hon svarade “man måste våga”.
Ja, visst gör man! Man måste våga prova. Motsatsen är att hålla kvar i sitt nuvarande gamla jag med själv valda sanningar i stil med “det är inte jag” att tex måla naglarna eller ha vita sneakers. Det är inte jag, ÄN. Allting du är, är ju upp till den här exakta punkten som passera på 1 sekund. Skulle du få för dig nu att hoppa upp o ner eller skrika ut svordomar tvärsöver torget, så var du inte den som gjorde så – tills nu. Sedan kan du ju välja ifall du skall fortsätta med det eller inte.
Vissa idéer kommer inte funka, men det är en del av testandet. Hennes röda stövlar funkade skitbra, min rosa klänning gjorde inte. Det är inte ett problem, eftersom jag enkelt kan skicka klänningen vidare genom att återigen göra den tillgänglig på Tradera. Tillslut hamnar den framför någon annans ögon, som den gjord mig. Tyvärr i lite sämre skick, då jag är lite kladdig och smutsig och slarvig i hur jag lever. Vilket märks på prislappen.
Sidonot: Det är ju en vettig anledning till att kanske börja vara lite försiktigare, och separera tydligare i vardagen på sysslor – så att fina kläder hålls i fint skick. Må så vara, men äh. Det är inte så enkelt för den impulsive.
När plagget hamnade framför ögonen på mig på Tradera, tänkte jag att jag kanske borde introducera lite mer ljusa feminina plagg i garderoben. Denna Dry Lake klänning i storlek Large kändes som en bra start, iom att den är så rymlig och har ett midje band till.
Den här looken som jag vattnar den stackars squashen som kom ut på friland alldeles för tidigt, samt märgärtorna som knappt tittat upp än, med – är mitt försök at få den att fungera. Få detta blekrosa plagg att kännas som mig.
Fast, det går inte. Plagget och jag har helt olika vibbar. En omöjlig emulsion. Det blir liksom aldrig någon majonäs av oss två.
Den bruna kavajen
Måste varit runt 17 eller 18 år gammal när jag köpte denna kavajen, fullt övertygad om att den skulle bli mitt signum. “Sanna, hon i bruna kavajen” skulle det låta, men kavajen och jag bondade aldrig.
Istället gick livet vidare och i förbifarten även massvis av andra typer av jackor, men inga kavajer. Ingen kavaj kvinna helt enkelt, utan mer en parkas typ av brud.
Att sälja vidare saker som aldrig kommit till användning är en gest utav respekt till plagget i sig och ledet människor bakom det. Det finns många sett att se på det på men inget utöver “den kanske kommer till användning nångång i framtiden” försvarar sparandet utav allt. Till det svarar tänker jag att – Ja, kanske det. Men troligtvis inte.
Hellre specifika egenskaper, än nyskick
Hellre en skavank på rätt hatt, än perfekt skick på fel hatt! Hellre en sliten jacka med fickor på rätt ställen, än en ny jacka med helt fel fickor. Det är inte lika viktigt att sulan är svart, ifall tårna får gott om plats eller att stövlarna är gula, om dom håller strumporna torra beroende på hur man prioriterar egenskaper. Den ekvationen är personlig och det finns ingen mall. Jakten på ens nästa hatt eller parkas är individuell resa som på gott och ont får styras lite för mycket av prislappen. Man sparar inte nödvändigtvis pengar på att ta den billigaste, iom att man inom kortare tid kan behöva ersätta den.
Ofta vet man precis exakt vad man vill ha och hinner bli så frustrerad ett par gånger under jakten, att när man väl hittar det så får det kosta vad det kosta vill. När vi vet vad vi vill ha ser vi dessutom förbi mycket annat, som andra personer kan tycka är oerhört viktiga. Tex kan dessa skavanker vara anledningen till varför säljaren ens säljer, men för oss gör det ingen skillnad. Antingen för att man vet hur man lagar den eller för att den fyller sitt syfte oavsett.
Har du en hink vars handtag lossnat är det fortfarande inte skräp, eftersom att behållare behövs i alla möjliga syften. Sälj det där du har liggande, även om någon söm har börjat gå upp eller lim börjat släppa.
Sanningen är att, även om det kan ta tid för pryl o köpare att hitta varann – så kommer denna någon ta glädje i att återställa skicket eller helt enkelt bara låta den vara som den är! Det är ju fantastiskt.
Det är inte nödvändigtvis skicket som gör att man känner sig hemma, utan viben.