Dag 1 med cykeln: Joakim och jag begav oss ut på en promenad i hopp om att hitta en varsin cykel, men vi kom bara över en. Damcykeln Floyd kostade mig 120 kuai (yuan), prutat från 170. Han glider bra och är perfekt i storlek, dvs lite för liten. De känns som att jag har mer kontroll på de viset, som ovan cyklare.
Floyd var säkerligen stöldgods, så de känns som att jag köpt nåt stackars kidnappat trafficking-offer. Och jag har inga vettigare argument för varför jag köpt den än, den var ju redan stulen och jag behövde en cykel. Vilket som så har Floyd en ruskigt ful korg som säkert har några år på nacken, inga lampor, inga reflexer, slitna handtag, skeva stänkskydd och en knölig sadel. Men han är fantastisk! Samt så är hela han väldigt smutsig.
Vi började röra oss hemåt för att hitta cykel nummer två, men stannade till på ett fik på vägen. Ett fik jag uppmärksammat tidigare som jag ville visa Joakim. Riktigt god mat, shyssta banan milkshakes och de visare film varje kväll klockan 19:00 på projektor-duk med rejält ljud. De är ägt av 10 kineser som driver ett västerländskt cafe med Boardgames som tema. Inrett med böcker, kuddar, gulliga cafebord på övervåningen, de har till och med en liten scen med en akustisk gitarr som man får plinka på om man vill. Stället heter “The Place for a day” och ligger nära tunnelbanestationen Beixingqiao, som är stationen efter Yonghegong (Lama Templet) söderut.
Dag 2 med Floyd: Floyd heter han för att jag tänkte på Pink Floyd texten Ive got a bike, you can ride it if you like.. Sen kom Wang Yu på den briljanta iden att måla den rosa. Pink Floyd!
Första morgonen med en cykel i ett cykelgarage ville jag ut och joyride lite. Så jag tog honom ut på stora gatan Dongqiao Lu och cyklade norrut mot Sanlitun Village. Cyklade rakt fram längst den vägen, kände igen lite ställen från mina och Jockes promenader, sen tog vägen stopp och så var allt nytt. In på en liten gata fylld av folk, butiker, nagelsalonger osv. Jag spolade av honom på den här gatan då jag cyklade förbi en snubbe som tvättade sin bil. Med lite gester förstod att Floyd var i desperat behov av en dusch.
Jag var på väg till en butik vid Yonghegong som säljer gryn och frön, men jag nådde aldrig dit. Cyklade genom olika hutongområden, såg lite byggen av nya moderna hutonger, hamnade borta i Nanluoguxiang och sen tog jag mig hemåt. I Nanluoguxiang låste jag fast cykeln och gick in på en restaurang, beställde en talrik Xi Lan Hua som betyder broccoli, men de tillagas på speciellt vis med ångkokare, oljor, vitlök och sen är de gott att äta med ris. Juste, en ingrediens till som är obligatorisk, glutamater. Den här rätten är mitt självklara val ifall jag är ute på nya restauranger. min kinesiska sattes på prov här då ingen kunde engelska. Jag såg inte rätten i menyn, men de känns omöjligt att stället inte skulle ha vitlök och broccoli i sitt kök så de blev en specialbeställning, men de funkade skitbra. Inte bara de testade mig, utan jag behövde också låna en telefon då min har bråkat med mig.
“Hej, jag skulle vilja ringa min pojkvän men har ingen mobiltelefon. Skulle jag kunna få låna din mobiltelefon?”
Nihao, wo xiang yao gei wo de nan pengyou dian hua, danshi wo meiyou shouji. Wo keyi yong ni de shouji ma?
Så, jag är rätt nöjd med hur språket går framåt trots att jag knappt studerat sen 50 timmars kursen som tog slut i april.
Efter att jag ätit cyklade jag ut från de här området och försökte ta rätt tvärgata tills tora vägen, men jag hamnade fel. Jag höll ögonen framför mig för att inte cykla på någon, störde mig på de där förjävliga tutandet tills jag insåg att jag har en buss bakom mig som skapat kö. Tutandet var åt den lilla tankspridda västerlänningen på cykel som cyklade väldigt långsamt i bussfilen och skapade kö.
Jag skrattat då och då för mig själv på min cykel åt korgen jag har framför mig. Den är sjukt ostabil så den vinglar hela tiden och om jag skakar lite eller åker på grus så låter den. Då och då får jag för mig att ruska om den, bara för att. Den där korgen känns så larvig, men den gör mig glad.
Hutongområdena har ingen belysning what so ever så efter klockan 19 visste jag aldrig riktigt vad som fanns framför mina hjul, och jag visste inte om cyklar jag mötte hade sett mig eller inte. Jag freakade ut lite grann och stannade till i första cykelbutik och blev rejält lurad. Två lampor för 135 yuan. De kändes löjligt att lamporna var dyrare än cykeln. Men de slog mig inte förrän i efterhand, och vem vet? Tänk om de där lamporna räddade mig redan första kvällen. Sånt går inte att mäta, men de prackade definitivt på mig de dyraste de hade.
Dag 3 med Floyd: Upp klockan 6, ut klockan 6.40 och tillbaka hem till klockan 8! Äta lokal-frukost, cykla omkring i nya områden i soluppgången, fika lite på bron, prata med steamed bun försäljare och joina i cykelparaden i rusningstid. Det är väldigt rolig känsla att stå med så många cyklar omkring sig, ha en gubbe med orange flagga som talar om när du får åka och inte. Jag har ju sett bilder på alla cyklar i Kina, alla såna där rishattar, dåliga tänder, alla körfiler dom har på sina stora vägar, överfulla tunnelbanor osv. Nu upplever jag allt, vilket känns helt fantastiskt och absurt. Just dom här cykelparaderna längst bilvägarna är underbara, men läskiga. Imorse var alla är proletärer på väg till jobbet, medans jag bara njuter av vädret och deras billiga mat. Solen skiner och vi alla hoppas på att inte bli påkörda, då ingen av oss bannemig har en hjälm.
Tänk dig storleken på en ganska generös kanelbulle, låtsas att den är en fralla, fyll den med vegetariska eller ickevegetariska röror, strunta i ugnen och ångkoka den istället. En sån får du för 1 spänn och alla försäljare gör sina egna fyllningar, så man hittar sin favorit. Vi har ett ställe i närheten som gör dom väl, men de tvättar aldrig dukarna som de ligger på under själva tillagningen. Så de känns alltid ohygieniskt, vilket är jätte synd. För att pga de, så cyklar jag hellre längre bort över stora korsningen, för att få bao zi gjorda på rena dukar. Bao Zi är kinesiska ordet för Steamed bun och de uttalas typ som de stavas, “Bao dz”.
Floyd och jag ska ut idag igen, till de här stället!
Eller näe, de får bli en annan dag. Vi åker hit !
