Dag 29. Inflyttning

Yes! Idag har jag konkat grejjer mellan lägenheterna i smogen idag. Sista svängen var trevligast då jag har klackskor i ena handen, Jockes resväska drog jag i den andre och på ryggen hade jag min kantiga bibliotikarieväska med en planta i som stack upp lite grönt.

Jag släpade dit allt under förmiddagen, lämnade allt i ett bombnedslag. Gick med Joakim till Esquires och par-fikade lite. Vi bläddrade i en varsin tidning och jag fick upp ett intresse för att plåta mode. Jag vill plåta iaf en catwalk. Så, jag måste lära mig min kamera lite tekniskt för att kunna få bra bilder. Då jag inte bara kan sitta där med en blixt hela tiden, eller? Jag vet inte, men jag ska plåta en catwalk och framförallt här i Kina inom en snar framtid. Kinesiska modeller breddar ut sig över alla runways nu, i samma hastighet som Bejing skyskrapor smälls upp. Staden har växt så de knakar de femåren efter OS.

Dock har kineser ingen koll på mode, de har jag märkt på gatorna här. Tjejerna är inga höjdare på att klä sig, men jag har hittat vissa. Så, jag håller på att samla bilder på allt jag tycker är tjusigt. Dock glömde jag fota tjejen på front-desk på p1 en dag då hon var shysst klädd i röd virkad tröja, med vit krage under, blågrå uppvikta stuprörs jeans och lite pojkiga skor. Åh, tok-avis.

Sen tillbaka för att organisera. Lagom klar tills att Joakim slutade, så vi gick ut och åt middag och sen hem och mysa ner oss. Bra dag!

Dag 20. Lägenhetskontrakt

Vem utnyttjar inte en sedelbunt till fotoprojekt?

31.000 tusen kinesiska yuen har jag sorterat upp till 2.500 yuens buntar, samt vikt de resterande lite tjusigt och lagt bredvid. Sen packat ner dom i en av Joakims kalsongförpackningar från Dressman. Jag packade med tre såna påsar, då jag visste att de kommer till nytta för eller senare.

Dagen började för första gången med en frukost, jag gjort hemma själv istället för att ta hissen ner till fresh Start och köpa den helt fantastiska grilled cheese smörgåsen. Min egen müsli har jag hittat en yoghurt till, som inte heller var så farlig. Mm, vad organic än betyder så känns den bra att köpa. Den är väldigt dyr däremot, då de tar 18 yuen, ca 25 kr för en halv liter. Förutom de så är det den här 4 kronors mackan, som egentligen är en pannkaka.
Dom har deg, som rullas ihop till något som ser ut som den sista delen som blir kvar av din bulldegslängd, precis efter att du rullat ihop och skurit upp degen för att stoppa in i ugnen.
Dom planas sen ut, steks med en öppning i mitten som ett ägg knäcks ner i. Sen målar de på en stark sås med en pensel, jag själv skulle använt för att lägga hela bakgrundsfärgen till ett större canvas med. De viker smörgåsen lite grann i handen, lägger ett kycklingspett i pannkakan och klämmer till, drar ut pinnen, använder chopsticks för att plocka isbergssallad ur en gammal hink, viker ihop pannkakan helt och lägger i en dubbelplastpåse. Pengarna kan enkelt blåsa iväg då de bara ligger massa sedlar in hink. 1 yuen finns i sedel och mynt, som en 0.5 yuean också gör.

Lägenheten i World City

Vi tog ut 10.000 igår i 2.500 yuens omgångar, då de finns en spärr. Sen kan du heller inte plocka ut mer än 15.000 på en dag, så vi fick fortsätta dagen därpå och det tog sin tid. De har en bra funktion här som gör att det skickas ett sms till din mobiltelefon varje gång saldon förändras på ditt konto. Den talar om för dig hur mycket pengar som flyttas, tagits ut eller använts vid betalning, samt kommit in. Skitbra att hålla koll på sin budget på de viset.

Sen gick vi till lägenheten som jag tidigare inte varit inne i, men som Joakim varit i för ett par dagar sen när jag var med Jeanette och fixade naglar. Han kände bara att – Yes, här ska vi bo!
Vi fotograferade alla skador som fanns så att vi inte får skulden för något gammalt, samt så lärde jag mig att du aldrig får tillbaka din deposit. Deposit är en månadshyra du betalar in, för att din hyresvärd ska känna trygghet i att om du bryter kontraktet och drar, så har hon lite pengar och en månad på sig att hitta en ny hyresgäst. Den här depositen ska du få tillbaka när kontraktet löper ut och du flyttar. Men alla regler som bryts, oavsett vad de är värt i pengar så behålls din deposit. Är du sen med inbetalning av hyra, så behåller hon din deposit. Du har i princip bara gett bort pengarna.

Vi sov inte här inatt dock, eftersom vi inte vill lämna Fortune Plaza så länge Oscar är där.

Dag 16. Lägenhetsvisning och middag

Utsikt från 26e våningen

Vi kollade två lägenheter, plus utsikten från rätt våning men vi kom inte in i lägenhet nummer 3. Vi fick svårt att välja mellan privatliv och utsikt. Jag gillade nämligen inte den dystopiska och lite ledsamma utsikten från lägenheten på våning 26, men hatade faktumet att i huset mitt emot ett par våningar upp från lägenheten med parkutsikten bor Naim från kontoret.

Den dystopiska utsikten är dock ändå Kina, riktiga Kina. Så det känns ju lite larvigt att flytta hit, men ändå bara titta ner i en arrangerad park på ett hustak istället. 7.500 Yuen i månaden för en studio eller 11.000 för tvårummaren (second Apartment.) Det har vi inte råd med nu, så det är bara att glömma. Om vi är kvar när ettårskontraktet på en studio går ut, då flyttar vi.

Supermarket!

Taxi ca 20 minuter, 15 yuen (typ 20 spänn..) senare var jag på supermarkets parkeringsplats där de lirade Sizzla För Matilda och mig. Supermarketen hette Kadur och där fanns det mesta.
Tillplattade och torkade hönor, gristrynen, kycklingfötter i mängder, grodor, försäljare som står med en hög utav nånting och skriker i butiken. För många såna.. Döda och levande fiskar delade akvarium, sharing is caring I guess. De hade som montrar runt om i butiken där folk sålde i olika områden. Det fanns en för fisk, en för kyckling, en för gris, bakelser, bröd osv. Man kunde köpa färdiga rätter som de gjort där, skitcoolt. Det gillade jag! hela idén av att du interakterar med riktiga människor när du handlar och kan ställa frågor, sen vet jag inte hur mycket de kan svara på om levnadsstandard för kycklingar och vad grisen åt, vem som ägde dom, hur de såg ut där de bodde osv.. Men, åh andra sidan är det få som bryr sig här.

“If we cant afford taking care of our people, how can we afford taking care of our animals?”
Sa en tjej till mig på krogen en kväll. Men, den kvällen är en egen story.

Det fanns också en spännande frukt på plats, visserligen väldigt många. Men framförallt en, Durian. Tydligen luktar den så pass illa att man typ i typ Japan inte får äta den offentligt. Oskar beskrev den som att den “är jätte stor och tung, omöjlig att lyfta eftersom den är så taggig, tjockt skal och själva frukten ser ut som ett fruktköttsfoster, som sen smakar vaniljkräm och luktar avföring”.

Sssschh… Småå bokstäver.

Förutom de trevliga montrarna hade de folk som gormade om deras försäljning. Kort sagt så gick dom här mig på nerverna. Vart man än gick så var det någon som skrek nånting om billiga nötter eller what not. Att gå och handla är tråkigt och jävligt som det är bara av alla människor och allt köande. Tänk dig stackars föräldrar som får släpa runt på sina otympliga ungar som skriker och har sig + lyssna på vuxna människor som gormar stup i kvarten.
Jag blev galen. Önskar de hade Mataffären.se leverans till Kina. Men jag fick vänta en vecka på leverans bara till Tyresö.

Utanför kassorna såldes dyra smycken i glasmontrar, kläder och whatnot. Det var ingen öppen, fräsch och härlig miljö som Coop med stora ytor och mycket ljusa färger. Här var skrikigt, stökigt, trånga gångar, mörka färger och ganska tråkig belysning. Ingen höjdare i jämförelse, men en jäkla upplevelse. + Billigt käk!