Man kan inte stressa fram namn och man kan heller inte bara blunda och peka när man väljer höns. Jag satt där inne i den gamla ladan nu som de gjort om till till flera olika hönshus, två stora boxar för de hästar de hade och även getterna fick ta del av stället. Vi släppte ut de små på snart 4 månader ut över golvet och nu skulle jag lyckas välja.
Vad baserar man sitt beslut på? Hon frågade ifall jag bryr mig om fjäderdräkten, jag svarade nåt i stil med att
“Egentligen inte, men jag har inget annat att gå på”.
“Se dom i ögonen och ta de tre du känner är rätt”
Självklart! Hur ska man annars kunna ta ett sånt här beslut?
Jag gick mer på taktiken att se hur de följer varann. De var 6 stycken utsläppta på golvet, varav 1 var tupp så den gick bort som alternativ. Jag kan inte ha en tupp förrän jag har ett bra hus de kan bo i, men när jag väl skaffar mig en tupp så åker jag tillbaka till samma ställe. Det här var ett gårdskollektiv med mycket olika människor, som jag kan tänka mig har sina egna stories att berätta. De var helt fantastiskt.
Det var lite som att deras liv där ute skulle bli en perfekt inspiration att basera ett manus på. Men vad själva filmen skulle handla om och vad dess budskap skulle vara, de vet jag inte..
Vi stannade kvar där ca 2,5 timme, och fick till och meden kopp kaffe inne i huset innan vi åkte.
Insidan av huset var äkta.
Äkta är de bästa sättet att beskriva de på för att de fanns själ i de. Många andra hus man kommer in i ger en känslan att “Jaha, har du bläddrat i en IKEA tidning, saknar kreativt sinne och har för mycket pengar? Grattis. Det märks.”
Men här.. Här var verkligen ett hem. Ett väldigt fint och otroligt trivsamt hem med stora dörrpar, trägolv och en rejäl trappa. Gjutjärn och trä som inredning, ingen jäkla plast.
Utanför de gigantiska huset hade dom en tomt som sträckte sig långt långt bort med stora odlingsfält som troligtvis hälsas på utav tranor lite då och då. På framsidan fanns ett berg övertaget av en samling getter och en bock som såg lite löjlig ut med sin lugg. De hade rejäla arbetsmaskiner som traktorer och även häst. Enligt vilken självhushållningsbok som helst så är gris och häst de bästa maskinerna, och de här visste dom. 3 stycken rejäla grisar bakom huset bökade runt och grymtade. Och när vi körde upp på tomten så möttes vi av en stor häst som jag tror han sa var över 30 år gammal häst, och en liten ponny. Inne i ladan där alla djur stängdes in över natten utom grisarna så fanns de flera olika platser för hönsen. Hennes dotter hade fått välja en egen hönsras och som vilket cool tjej som helst skulle göra, så valde hon Silkeshöns. Jag var otroligt avundsjuk på de små tjejerna på gården som fick växa upp såhär. Den yngsta var inte rädd för nånting. Hon lät mig klappa hennes mask, hon hade stått upp på en häst, hon lyfte upp en liten tupp under armen och bar omkring i ladan och tydligen så red hon på en gris. Joakim hade blivit lite chockad för han var ensam med henne och visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen, men de gick bra.
Senare var vi nere och hälsade på grisarna, för jag missade första vändan och då såg jag hur de stora grisarna bet och nafsade i hennes jacka. Nu märkte jag hur farliga de kan vara. Föräldrarna sa till henne att hon verkligen måste säga ifrån ordentligt. Jag förmodar att de annars kan gå illa, men den här tjejen var modig och hon sa till dom.
Den båda tjejerna imponerade mig väldigt mycket över hur levande dom var. Barn som växer upp här är skygga och blyga när gäster eller besök kommer, men inte dom här. De ställde frågor och visade grejer, hon ville jätte gärna att vi skulle se hennes söta silkeshöns. De gjorde mig glad, att de ville visa oss saker. Jag kände mig välkommen inte bara av kvinnan som sålde hönsen utan av hela familjen. De gör en lite varm om hjärtat. Dit vill jag åka igen.
Tillbaka till valet av höns..
Jag försökte se om de grupperade sig. Jag försökte se ifall de fanns en trio i dom här fem.
Två av hönorna följde med tuppen in i hästboxen, så tre blev kvar utanför. Hippiebruden som sålde hönsen, gick och stängde till dörren. Där hade jag min trio. Jag bar in två och fick hjälp med den sista av tjejen på gården som dessutom packade in proviant till dom. Jag ville att de skulle kännas rätt, så jag gick fram och satte mig hos dom och jag såg dom alla i ögonen. Dessa tjejer var 2 stycken padanta damer och en liten söt en. Den lilla söta valde hon ut till mig, så de var perfekt att den kom med i trion.
Den lilla söta Elizabeth, hon pickar hårdast. Hon har pickat Otto i nosen två gånger så att han faktiskt har två stycken gråa märken kvar efter skinnet hon skavt. Och hon pickade en av de andra tjejerna i ögat. Det här kan vara för att hon är minst och känner att hon har mer att hävda sig på. Men hönor känner mer hävdelsebegär av eget utrymme och rang när de har kronisk stress, dvs dålig miljö. Så jag hoppas de här avtar. Nu beror de bara på åldern, om de inte slutar så gör jag nånting fel.
Det där med namn.. Se dom i ögonen och välj de namn som känns rätt.
Du kan heller inte stressa namn, de går ju inte. Men jag har funderat massor, men de funkar ju inte så heller. Mest roligt faktiskt. Jag har från början vetat jag inte bara kommer plocka vilket namn som helst. Utan nu har jag döpt dom efter Svenska drottningar, vilket också råkade bli mellannamnen på två av mina väninnor. Kerstin däremot, kanske inte en drottning men de kom naturligt. Jag satt inne hos dom igår innan jag åkte till jobbet. De var lite skygga, men jag tog lite allfoder i handflatan och sträckte fram. Första ut var en modig padant dam som troligtvis vill ha högsta rang. “Hej är du hungrig Kerstin? ” kom de ur mig. Elizabeth är så söt och liten. Men hon är också Arga-Bettan i samma fågel. Kristina, hon var en rejäl drottning när hon hade lite makt över Sverige. Som 6 åring sa hon till sina vakter att de får inte använda sig utav barnaga, för när dagen kommer att hon fyller 18 så kommer dom få sitt straff för de. Hon var cool, bra förebild. Hon ville inte ha en man över sig, så hon gifte sig inte. Utan hon bara gav bort den titeln till någon hon tyckte var värd de.
Vill ni ha ett utlägg om drottning Kristina så kan ni få de men, de är inte riktigt där mitt fokus ligger. Därför passar Kristina som namn på den största damen, hon som känns lite mammig.
Det här kunde inte blivit bättre, jag hoppas bara lilla Elizabeth lugnar ner sig.
