Mat är ett bra sätt att visa lite kärlek och omhändertagande. Om någon går i sorg, så behöver man inte lägga all sin energi på att få dom glada igen. Utan du kan komma över med lite matvaror och koka en soppa. Inga ord behövs, bara mat och närvaro.
“The more you give to people, the more you give yourself”- Anna Anka.
De lite otippade Anna Anka citatet kommer från ett Skavlan avsnitt från hösten 2011. Men om rätt ska vara rätt så var det inte hon som sa de, däremot så höll hon med. Konversationen var helt underbar och gick ut på att Anna Anka försvarade sina ställningstaganden hon blivit hängd i media för. Anna Anka är awesome, media förstörde henne däremot. Plus att hon är hon lite kass när de kommer till det där med att vara mamma, då allt troligtvis bara är bröstmjölksersättning och dagmamma.
Nog om de.. Tillbaka till mat.
När man träffar nya människor så behöver man heller inte fylla upp all tystnad med onödigt prat.
Man behöver inte ta massa plats för att bli uppskattad eller omtyckt. Man kan simpelt bjuda på något att äta, vilket redan betyder att – Jag kan vara din vän.
Kanske ett billigt knep för oss som antingen pratar för mycket eller inte är fokuserade nog att lyssna. Det är ett under att Joakim fortfarande tål mig då han kan hålla låda ett tag och jag driftar iväg varannan minut. Att han inte dömt mig till en oartig bitch från första början är ju ett under.. Visserligen är hela hans intresse i mig ett jäkla under, men de är en en egen story såklart.. Som sagt, det där med fokus.
Jag känner en jobbig skam över Svantes salami som låg i kylen i Fortune Plaza där vi först bodde. Vi trodde att den var lämnad där, för att sen bara mögla och bli dålig då han faktiskt inte visade något som helst intresse av den. Joakim och jag som aldrig kastar mat, försökte vara duktiga och äta upp den snuskiga korven istället för att kasta den. Den hade en månad kvar på utgångsdatumet efter att ha legat där bara-gud-vet-hur-länge, så mitt förtroende för korvens kvalitet var lågt, inte för att jag kan ett skvatt om korv. Men de visade sig vara en väldigt fin korv från Tyskland som skulle sparas på i den här kylen, för att inte riskera bli uppäten där han bor. Det här var “the “safe” place”. Mat är någonting man ger och inte tar, så det här är lite jobbigt att ha emellan oss. Men Svante verkar rätt chill om de hela..
I gymnasiet bjöd jag på äpple. Framförallt Oscar kommer ihåg de, en annan Oscar än han som skickat müsli. Jag hade alltid med mig ett äpple till skolan, skar upp de i bitar, lade upp i en skål och bjöd varvet runt i cafét. Hemma i Salem bjöd jag på en obligatorisk kopp te när folk kommer över, på Tyresö var det müsli och här i Kina har det blivit mandariner på kontoret.
Jag hade med mig en liten liter av min ugnsrostade Saltå Kvarn müsli till Kina, som jag bjöd Oscar en skål på sista morgonen innan han far iväg tillbaka till Sverige. Det var min gest av uppskattning. I söndags på kontoret kom Jeremy över med ett äggpaket skickat från Sverige.