Tag: Nanluoguxiang

Nu hände grejer!

Nu förstod jag varför det var en rolig gata, den var helt fantastisk!
Gatan var kanske tre meter bred, på var sida fanns byggnder som alla såg lite olika ut och de flesta ganska låga. Det fanns träd med jämna mellanrum och du kunde köpa de mesta. Porslin, kläder, såna fluffiga så tunnlar du värmer händerna med i Södra Kina, lite churros, skorpioner på pinne, lite doftljus och rökelser. Ett banandoftande ljus hittade jag, men den hade kostat mig 80yuean. Du kunde även köpa grillade kycklingar, vilket låter som en helt vanlig företeelse. Men dessa låg grannar med silkesmaskar och kycklingarna var så små och nykläckta, grillade hela med huvud och allt. De fanns också dom som vuxit till sig lite grann, ca 4vå veckor om jag kan mina kycklingar rätt. Ungefär i den storleken som min lilla Alice var, innan räven plockade henne och resten av de vackra gänget.

Jag fick lite kompisar! Mitt nya crew hette Doris och Sia. Sia hade hittat på sitt engelska namn och stavade de Siya. De är inte riktigt engelskt, men sure.. It works! och superglad blev hon när jag berättade att Sia är ett svenskt glassmärke. Dom jublade! Dom var 19 och 20, glada för att få hänga på men ville inte smaka mina churros. Kinesisk grej? Eller ville dom bara inte ha churros?

Plastered T-shirts 8

Vad är grejjen med 8an överallt funderade jag på och fick reda på genom Joakim sen att 8 betyder tur. De hängde på hela vägen till Plastered t-shirts, vilket var bra för att jag kunde fråga dom om alla trycken. Man får inte riktigt fota i butikerna här, så de blev inga bilder innifrån.
Svante har tidigare berättat att snubben bakom den här t-shirt shoppen är lite galen, otroligt energisk, har gjort en hel del galna saker, har ADHD och är askön. Svante menar på att hans ADHD påverkat honom och i princip gjort trycken som dom är.

Jag blev nyfiken och hoppas få träffa honom nångång. Jag undrar hur hans jobbplats ser ut och hur han arbetrar. Hur lång tid tar de för honom att färdigställe ett tryck? Hur arbetar man för att trycka t-shirts? Eftersom jag vill lära mig samma sak, så känner jag att här är en snubbe som kan sina grejjer. Visa mig!
Jag köpte två tryck till mig själv och ett till Joakim. Men jag har fortfarande ett kvar i butiken jag så hemskt gärna vill ha. ”Serve the queen” hette den, i guld på svart t-shirt. Lite ‘måste ha’ över den. Designer sålde sig själv jävligt bra genom att trycka upp lite ”Kvinnor kan!” t-shirts, samt så gillade han termosar.. Jag fick känslan av att han drar ut stolen för sina damer på middag, så jag är redan stort Plastered 8 fan.
138 RMB styck och så fick jag välja ett vykort.

Joakims tryck skapade uppståndelse i butiken. Jag hittade en t-shirt i en snygg färg, men lite skönt tryck på, i rätt storlek för Joakim och visade för Sia och Doris. – Vad betyder det här? Då allt jag såg var en cykel, 1988 och röda kinesiska tecken. Dom började gapskratta.. Cykeln var egentligen de kinesiska tecknena för tax business, men manipulerade till att se ut som en cykel. 1988 tog man bort skatten för att få cykla/ha cykel i Beijing. Tax business, och noon skrivs likadant, men uttalas olika. Så texten var nån form av ”play of words”.. Jag vet fortfarande inte riktigt, trots att de var minst 7 personer som försökte förklara det här för mig. Mina två tjejer, de två damerna i kassan, två amerikaner som var inne i butiken, samt en annan kines som tjejerna först bad om hjälp. Alla verkade gilla trycket, så den var given till Joakim.

NLGX Design Store

Bästa grejjerna här var två ryggsäckar av två anledningar.

• 1. Förtjust i svart skinn och läder.
• 2. Storleken har betydelse när det kommer till väskor, och dessa kunde jag släpa massor i!

Den ena var skitstor, sjukt rejäl och asdyr! Men oj så mycket grejjer jag kan släpa i en sån! Herrmodell såklart. En annan var en klassisk easttpack modell, fast i nåt plastig låstasläder, för 350RMb. Även i den kan jag släpa grejjer, inte helt fel. Sen var det mycket tryck på allt annat men dessa var stilrena. Trycken var inget speciellt och jag saknade stilrena t-shirts helt utan tryck. Men det här var en trendig butik, precis som Plastered. Troligen mer för Svante, än för mig. Men jag måste ge dom att dom var skickliga väskor. Nu vinkade jag också av tjejerna och fortsatte min äventyr själv.

Förbi public toilet i Nanluoguxiang

Jag borde svängt höger, inte vänster. Då jag hamnade inne på herrarnas men upptäckte de för sent.
Att höra en fullvuxen kinesisk man frusta och prutta inne på en squatting toilet, kommer nog haunta mig ett tag framöver. Kinesisk, svensk, norsk, finsk, syrian eller avsaknad etnicitet så kommer de ljudet följa mig en lång väg fram genom det här massiva landet. Varje gång jag ser skylten ”squatting toilet” så kommer han vara med mig. Framförallt inne på Nanluoguxiangs publika toalett.
Jag tog mig snabbt därifrån med ett högt nynnande för att döva allt ljud. Tvärsade ingången och kom in på damernas, som genast gav harmoni och lyxkänsla. I jämförelse.. Det stank inte, de bara luktade. Denna var inte lika städad och fin som den i CBD, eftersom den hade stor spegel och hyfsat rena golv. Den här spegeln var lite mer av ett skämt och hängde snett.

Såg lite coola barer, men jag var så trött och hungrig nu att jag ville bara ta mig hem.
Men jag smet in på en liten butik och plockade upp lite torkad frukt i färgglada påsar. En till mig, en till Svante och en till Joakim. Eftersom jag inte visste vad de innehöll, så pekade jag på olika frukter i en av kartongerna som var vacumförpackad i genomskinlig plast, och så plockade hon fram dom i små gulliga knyten.

Ok, hemåt!

Gatans slut skulle vara tydligt sa Svante och de var det. Men en taxi var omöjlig att få tag på. Troligtvis så är det inte värt resan eftersom ingen troligtvis vill åka tillbaka. Efter att ett par taxis bara viftat bort mig utan ögonkontakt när de fått se min P1 lapp så blev jag arg. ”WHY THE FUCK NOT?!” gormade jag efter en taxi som bara åkte, det här fick några tonåringar bakom mig att skratta. Tidigare hade jag gormat åt dom för att de stressade som fan med sin jäkla moppetuta när jag försökte kommunicera med den här taxichauffören. ”You’re gonna have to wait!”. Så de förstod väl nu att jag helt enkelt bara var en sån som gormade åt folk. Och ärligt talat, i det här landet har de hjälpt mig för att här vill de tjäna pengar på västerlänningar som inte kan saker och ting, och ingen visar respektfullt tålamod i trafiken.

Typ nu upptäckte jag också att jag förlorat mitt bankomatkort, så jag var glad att jag hade kontanter kvar. Jag ringde Joakim, min energi var låg så jag småpanikade lite men bara ett par sekunder. – Oroa dig inte älskling, vi går ner till bankomaten och kollar lite..
Mest jobbigt för att man känner sig så jäkla korkad när man förlorar sitt kort första veckan. Men de är inga problem, bara dra på regionsspärr och flytta alla pengarna till Jockes kort.

Ingen taxi plockade upp mig. Rikshaw-papporna (jag förmodar att dom alla är pappor..)
Rikshaw är btw en cykel med ett slott på. En av dessa kom fram, tittade på mitt P1 kort och han gjorde de tydligt för mig att – Glöm taxin.
Han ville köra mig till tunnelbanan, för att därifrån kunde jag ta mig till en station som är nära min adress. Han ringade in tre tecken på visitkortet jag sträckt fram, så jag förmodade att det här skulle funka. Vi kom överens om 30yuen, vilket är alltså 9 mer än vad en taxi hela vägen hem hade kostat men, ja ja. Bara ta mig härifrån.

Jag hoppade in i de röda sammetsslottet, blev cyklad genom trafikkaos och var så jäkla rädd att jag nästan kissade på mig. Samtidigt som jag med förtjusning stack ut huvudet ur de lilla cykeltältet då och då. Allt jag såg var shitloads av bilar som kom emot oss och människor som tyckte att vi var i vägen. Så jag gömde mig mest, de kändes bäst. Blir vi påkörda så vill jag inte se bilen komma. Men samtidigt så kände jag mig trygg, med tanke på att jag är ju bara rädd för att jag är ovan. Den här gubben måste cyklat dom här gatorna i många år, så jag behöver inte oroa mig. Men nu kom jag på att, jag kanske vill byta storlek på min Plastered 8 thirst med termosen på. Ska jag eller ska jag inte?… Ska jag, eller ska jag inte? När kommer jag tillbaka hit igen? Hur länge har jag bytesrätt? Hon sa att jag fick byta, men jag vet inte ifall det är liksom imorgon eller aldrig?…

– STOP! Go back! Go back!

Hade ett helvete framför mig i att få honom att förstå vad de är jag vill, men tillsut så. Han vände efter att jag gestikulerat lite.
– Yes! Back! I forgot something! Go back!

Han cyklade mig tillbaka, stannade vid en busshållsplats och jag forsatte upprepa mig. Han cyklade på, stannade igen. Jag upprepade mig. Det förvirrade ansiktsuttrycket är svårt att förklara men, det var en helt perfekt charad för förvirring. Vi kom fram till platsen vi startade från, jag sträckte fram 20RMB, tackade ”xie xie”, log och sprang in på den stora gatan igen. Men efter ca 150 meter tyckte jag att, nånting inte stämde. Det här kändes så ödsligt, även för att vara stängt. Men har allt verkligen redan stängt och tömts på 30 minuter?
Stämmer det här? Nej, det gjorde de inte. Skyndade mig hela vägen tillbaka och bort, stressad som attan eftersom jag var kall och inte visste hur länge de är öppet. Tack och lov var butiken öppen och tom, så allt gick snabbt och smärtfritt. Jag tackade, tog mig tillbaka till samma hörn och nu började samma visa om igen.

– Taxi!
Jag behövde en taxi. Kliver inte på en livsfarlig rikshaw igen.

Jag fick inte tag i en taxi nu heller, men dock en polis försökte få mig att förstå att jag skulle åka med buss 115. Så han tecknade mig en buss på Sebbes P1 visitkort jag visat honom. Sen gestikulerade han att jag skulle gå igenom gatan jag kom ifrån hela vägen bort, till en väg. Fortsätta längst den vägen långt åt helvete till vänster efter de. Där hittar jag buss 115. Såhär tolkade jag iaf hans gester, tackade och började promenera. Iskallt, hungrig och lite osäker på mina steg tog jag mig framåt. Kom till en busshållsplats som saknade mina nummer och gick vidare. Efter ca 1.2 km kom jag rätt, lyckades inte riktigt tyda busstabellen men bussen kom såfort jag vände mig om. Nu var de svårt att klura ut hur det funkar med betalning.
Chauffören tyckte inte om att jag bara gick in och satte mig, ett leende räckte inte. Inte heller förvirringen i mina ögon. Jag fick ganska snabbt syn på lilla lappen som sa “Only 1 yueans”, så jag drog upp en sedel och petade ner i den lilla boxen. Nu var han nöjd.

Jag gick ganska långt bak och satte mig, försökte vara lite ifred. Fortfarande lite nervöst att vara den enda blonda var man än går. Det känns som att jag har vita byxor på mig i UV belysning. Det var ingen som störde mig, förutom ett slisk som satt och rullade en brun/vit sten i handen. Han satt först längst fram och kom sen och satte sig på sätet framför mig, lite snett så att han kunde smygtitta lite bakåt hela tiden. Jag satt och försökte rätta till min halsduk och han seriöst duckade för att titta igenom de lilla hålet vid nacken på hans ryggstöd. Inte diskret eller nånting.. Trodde han att jag skulle vara naken där under? Vad trodde han att han skulle få se? Jag höjde volymen i mina hörlurar och försökte stirra ut honom men lyckades inte, då de inte var i mina ögon han var intresserad av att titta på. Vanligtvis brukar idioter som honom ta hinten, men inte den här som helt ignorerade att jag var en person.

Jag såg en SOHO skylt och klev av bussen. Fullt medveten om att det finns 12 olika SOHO byggnader, och att de är ganska härligt utspridda men jag började promenera. Kände inte igen mig ett dugg..

Hittade en Epsrit butik! Yeey! Gick dock inte in för jag ville hem. Gick och gick längst bilvägen, efter bussen och började känna på mig att jag borde in mot höger. Såg sen en byggnad jag kände igen loggan på, vilket var helt fantastiskt! För att jag minns att jag mumlade loggan för mig själv i taxin på vägen in. Jag blev lite säker på vart jag skulle nu men blev precis haffad av Rikshaw. Jag hoppade in.

Visade upp mitt P1 kort igen och han körde mig mot höger vilket gjorde mig stolt över mig själv. Han stannade vid en annan logga jag kände igen, Too Too. Den hade jag använt för att fortsätta rakt fram. Han frågade runt lite och fortsatte sen rakt fram. Sammanlagda tiden i rikshaw nummer 2 var 15 minuter. Kostade mig 30rmb men han bad snällt på kinesiska om att få behålla min femtiolapp istället för att ge mig växel. Jag skrattade först, vilket bara gjorde honom ännu “gulligare”. Tillslut blev jag arg och skrek på honom på engelska att han sa 30 och att jag ska ha min 20! Det drog ouppskattad uppmärksamhet till sig, så jag fick min växel.

Nu var det bara hissen upp till Joakim på kontoret. Äntligen på plats. Jag lämnade en med en liten tjusig lapp på Svantes skrivbord, tillsammans med han fruktgodis från den roliga gatan han tipsat om. De låg kvar dagen därpå så de blev väl ingen hit.