Du vet den där dagen då allting du vanligtvis tycker är roligt, bara känns som ett jobbigt, tidskrävande måste?
Dom dagarna har blivit på tok för många nu. Att gå och fotografera ett hus till och med kändes jobbigt, hur är det möjligt?
Jag tog ett bad på vägen hem, de gillade jag. Att vara under vattenytan där ingen kunde se mig var rogivande. Att gå ut på bryggan och bara dyka ner utan att ens känna på vattnet, kändes uppiggande. Inte vattnet i sig, utan saken i sig. Jag förmodar att jag inte behöver bungy jumping för att vara stolt över mitt mod, de räcker att bara hoppa ner i vattnet från en välkänd brygga. De läskigaste där i vattnet var aborrarna, men jag tror nog att jag vinner den fighten.
Jag har kommit av mig själv..
Jag har inget fokus men konstant stress. Allting jag gör, blir halvdant och oavslutat. Jag måste hitta min väg tillbaka till och mitt “zen”. Nån typ av inre harmoni. Jag hade en yogaperiod som funkade för mig tills jag kom på mig själv att den stressade mig mer. Jag hade för mycket krav på hur allting skulle vara för att kunna göra mina (vad fan kallades dom? Nåt på R? Vi säger konstellationer.. Men de är helt fel ord.)
Tex så fick de inte vara minsta svalt och kläderna var för viktiga. Jag var för orolig för annat skit för att kunna göra yoga. Jag provade simma, men där oroade jag mig för hur jag såg ut i mina badkläder och ifall jag andas för högt så att de stör de andra när jag simmar. Trädgård var jätte smart, men de började helt plötsligt handla om hur trädgården ser ut för gäster så att de blev bara ångest. Aldrig nån ro..
Trött blir man på sig själv ibland. Spela gitarr var också smidigt, men har börjat känna att jag bara roar mig när jag gör de. Vilket jag inte förtjänar om jag inte har diskat, krattat hela trägården, planterat om nånting och vad vet jag. Skrubbat rent insidan och baksidan av spisen.
Jag läste böcker, tills jag började tycka att allt jag läste var löjligt i jämförelse med Joakim, så jag försökte mig på hans böcker. Skitbra böcker, men jag sitter med ett eng sv lexikon hela tiden så att jag missar storyn. Jag läste en, Second chance at eden. Men bara en av de typ 7 noveller. Helt underbar novell! Men där tog de stopp, vågade mig inte på en ny. Men nu har jag börjat läsa igen. Jag tänker läsa dom böcker jag själv är sugen på och inte bry mig om ifall det är vettigt eller inte. Allmänbildande eller inte. Jag tänker unna mig lite litteratur, och om man ser på de lite objektivt så sa Einstein att allt du behöver göra för att bli smartare är att läsa.
– Läsa vaddå? Frågade folk och han svarade – Vad som helst.
Bara böcker..
Så jag har läst Ron Jeremys självbiografi, men den var inte särskilt givande faktiskt. Men det var roligt att få reda på att Ron Jeremy och John Holmes var kompisar, och att John kallade Ron för nåt i stil med “lill-kuken” eftersom att han hade sig 0.5 cm mindre. Men de är fortfarande båda över 30 cm, det är roligt. Nu är jag inne på Lucy Sullivan is getting married en Mariann Keyes bok. Jag läser dom på engelska för att inte behöva känna att jag inte lär mig nånting. Jag lär mig massa engelska uttryck och stavningar nu plus att jag läser en väldigt rolig bok. Så, de är två flugor i en smäll.
Jag har läst 30 sidor under en kopp kaffe på hippialtanen och de gjorde mig glad. Jag till och med vart så glad att jag gick in och kokade gröt och rabarberchutney.
Så, mitt tips.. Läs. Tycker du inte att du är en läsare, så har du ju bara inte hittat rätt bok. Det finns masa hjälp att få när de kommer till sånt, bibliotek till exempel. Kommer du in till en bibliotikarie och säger
– Hej, jag läser vanligtvis inte böcker men jag skulle vilja ge mig in i de. Lust att hjälpa mig att hitta nåt som kanske passar? Så gör du nog hennes/hans dag. Sen när hon eller han kommer hem från jobbet, och har lyckats hitta en bok till en person som inte läser så har de verkligen gjort sitt jobb. De kommer göra honom eller henne väldigt stolt över sig själv, så där kan du slå två flugor i en smäll.
Gör de själv, läs. Lycka till.