Höstmornar

Höstmorgon vid fönstret i vardagsrummet

Det är tufft att kliva upp tidigt när det är kallt utanför täcket. Det som lockar upp mig utöver kaffet, är den där känslan av att vara först. Det är något lite magiskt med att kliva upp när det fortfarande är mörkt utomhus. Tiden stå still. Allt är så stressfritt denna timmen för att egentligen skulle jag ju sova nu, så det är ingen press alls att uträtta något. Man kan bara sitta där och göra ingenting tills grannarna tagit sina bilar till jobbet. Ljudet av dörrar som smäller och bilmotorer som brummar iväg, är mitt startskott. Nu kan dagen börja.

Men innan dess rör jag ingen dammsugare, ingen disk, ingen tvätt.
Denna stunden är alldeles för helig för att inte bara njuta av :)