Inte cool utan underkjol

Gudrun Sjödén klänningen som var så bra med sina fickor, sin nedtonade färg, sin elegans i modell, sin rolighet i mönster och sin amningsvänlighet ned sina knappar, skulle ju göra mitt liv enklare. Inser att, det blivit mer komplicerat. Samma plagg fast med dubbelknäppning och ett innertyg, då det är lite genomskinligt så man måste undvika motsol; vore guld.

Gudrun Sjödéns mysmönstrade bomullskreation

En dag slog jag till med ett bud på 305 kr för en Gudrun Sjöden klänning på Tradera. Knappar uppifrån och ner hela på hela fronten, fickor och resår baktill. Ärmarna något vida men det fick gå an. Knapparna blir bredare och bredare isär ju längre ner man kommer. Klänningen är väl kanske lite mer av en skjorta än en klänning? Hur som, så krävs en underkjol. Den gör sig absolut inte med bara strumpbyxor under.

Läs vidare

Att ha bråttom är inte coolt längre

DSC_0920

För 10 år sen, så tänkte jag att dricka latte på stan är nåt för rika dumma brudar som inte har nåt bättre för sig. I mina ögon var det inte en lyx, utan en brist på nåt att göra. Som att de helt saknar egna intressen. Som att de bara väntar på att deras män skall komma hem. De väntar varje dag tillsammans med tidningar & latte. Samt diskussion om tidningarna & latten. De var tragiskt.

Däremot, att en ung kvinna på stan med en latte, solglasögon och en dyr kappa som är påväg nånstans (inte kappan, utan den unga kvinnan), var ascool. Wow, vad cool hon är. Går stora snabba steg genom folk som om hela trängseln vore deras fel. Vinkar in en taxi eller gör sig av med kaffen till första bästa papperskorg. Wow! Den kaffen var typ 40 spänn och hon bara kastade den!  Eller wow hon åker taxi! De betydde istället för “jag har inget att göra så jag bara läser tidningar” att “Jag har inte ens tid att dricka kaffe! Men jag måste, för jag är så framgångsrik att jag inte hinner med mitt liv om jag inte gör”

Idag har jag druckit oändliga lattekoppar på stan i Beijing. Jag har åkt oändligt med taxi, och många gånger med en latte med mig. Min favorit är att Jamaica Blue’s latte i Central Parks morgonsol med en bok.

Min poäng däremot är att: Tjejen som springer med en kaffe har ju inte alla hästar hemma. De är ju stendumt att stressa runt med kokhett vatten framför sig vars kopp har ett hål på toppen. Framförallt om kappan är dyr. Jag har sprungit med en take-away hundra gånger här i Beijing, jag har varit henne hundra gånger. Minus den dyra kappan. Varje gång för att jag misslyckats med nånting. Varje gång jag befunnit mig i en situation där jag ens promenerar med en kaffe, så har jag misslyckats med någonting. Anledningen till att jag inte kan sitta ner och mysa med min kaffe, är ju för att jag inte planerat min dag. Eller planerat, men inte hållt planen. Inte klivit upp i tid, suttit på pinterest istället för att välja mina kläder och kamma håret, suttit och ritat istället för äta frukost.

Om planen visserligen är för en individ, att dricka kaffe ur plast och pappersslukande take away muggar från en multimiljons franchise varje dag, så är jag inte särskilt imponerad heller. Skaffa en termos och en bryggare. Lär dig koka ditt eget kaffe. Att de inte blir lika gott tyder bara på att du inte vet vad fan du håller på med.

Helt enkelt, en latte i handen på språng är ingenting att var imponerad av. Om man springer så har man troligen bråttom, alltså är man sen, vilket är oförskämt.

En person jag idag ser upp till är en som aldrig stressar. En tjej som sitter ensam på ett café och läser bok är en tjej som tar tid för sig själv och gärna kommer undan från allt som distraherar hemma. Det är ansvar. Att ta tid för sig själv är viktigt, nåt alla borde göra.

 

Live Well

Mycket tid, mycket ideer, mycket projekt, mycket hopp och framförallt. Mycket saker som inte blir av. Men! Sannas Kaffehandel, eller Sannas Cafe känns fortfarande inte helt omöjligt eller bortglömt. Så, jag kollar runt hur andra gör och analyserar mina favoriter. Tar bilder, memorerar och pratar, frågar om löner, hyra, kollar menyer, inredning, design på reklam, menyer, skyltfönster, diskbänkar, mixers, koppar osv.

Live Well är ett ställe i Central Park jag är förtjust i. God mat, skitskön inredning om än något tråkig De fattas helt enkelt någonting inspirerande från väggarna. Starka fotografier eller magiska målningar på canvas, eller kanske bara dekorerings-mönster målat rakt på väggen. Mera böcker, mera ritpennor, mera pyssel och mera barnvänligt. Sen jävlar! Samt så är de ett problem med maten att, man blir snabbt hungrig igen. De serverar ingenting man står sig på.

Det här är ett ställe som attraherar västerlänningar och kineser som är intresserade av lättare och lite mer mat som sallader, smörgåsar, soppor, små pajer, smoothies, kaffe finns också samt lite muffins och sånt. Portionerna är lite snåla, ibland har de för mycket peppar, ibland känns salladen inte saltad osv.. lite såna saker har jag märkt av men, de har en skitbra ide. Bara någonting är lite segt i utförandet. De har goda pajer, men inte de godaste. Så de borde satsa lite mer på marknadsundersökning och fråga kunder formulär. “Hej värdefulla kund! Vi vill ……. Fyll i de här så bjuder vi på en frukt! Tack för att du medverkar!” Borde ju funka skitbra för de som sitter där.

Well, jag gillar stället. Tänkte att jag skulle visa upp vad jag har tänkt när de kommer till Sannas Cafe, eller sannas kanske räcker. De går att göra en snygg logga av. De är ett kl projekt att göra en businessplan för ett cafe, så just nu njuter jag bara av de. Men då när jag har tid lust och kapital om 10 år, så har jag lite förarbete redan avklarat. Och så ska man ju ha en reklamfilm! I stil med den här: Anders Kafé

Dag 81. Saknar kaffe.

Jag är ingen finsmakare eller så, speciellt inte i jämförelse med någon som faktiskt är. Jag fick inte ens jobbet som Barista på Espresso House. Så mina kaffekunskaper är relativt låga, och framförallt i jämförelse med den galna kaffegubben folk från kontoret träffade på i Japan. Tydligen de bästa kaffet de nånsin druckit, “amazing” var ett väl använt uttryck.

Men här kostar ett paket Melitta 108 kuai, typ 130 kr och det är ovärt. Jag vet att ovärt inte är ett riktigt ord, men vi använder de ändå.. Oskönt däremot, de kommer jag aldrig att nyttja. Jag tänker tillbaka på våran vardag i stugan där vi tyckte om att mala våra rättvisemärkta och kravmärkta kaffebönor i den typ 50 år gamla kaffekvarnen. Vi bra väntade på att den går sönder. För hundra kr fick du en stor påse fina bönor.

För 48kr, får du ett paket Classic. De har bara ett alternativ med både krav- och rättisevmärkning, och efter att ha köpt kokvarianten av misstag så blev den min favorit.

– Varför är kaffet så jäkla bra idag?
Att tillreda det här kokkaffet i en pressbryggare, servera med skummad varm mjölk så blir de perfekt. Sure, ha kanel i men de behövs inte.

De har fantastiskt kaffe här på Esquires, men de är 28 – 37 kuai koppen, så de är väl 35 – 43 kr. Vi var där varje dag våra första tre veckor. Plus att man trivs på Esquires för att de är rent, fint, ljust & fräscht, de finns tidningar, alltid plats och rökförbud. Alla andra fik har askkoppar.

Nu köper jag fika varje dag istället på Ailis som säljer allt möjligt bakgott för inga pengar alls.

Jag kan inte hjälpa mig själv!

Allt är dekorerat och fint till och med! Du tar din lilla bricka, springer runt där och plockar bland dessa boxar och läser små lappar. Tar vad du vill ha, går till kassan där de lägger varje bakelse i en egen papperspåse. De har inte bara cream pies och Danish Chocolate, utan också “danish hotdog”. Som är ett wienerbröd med en korv i. “One pie a day makes your troubles go away”. Snart kanske jag inte behöver höra folks åsikter om min vikt längre? Ingen påpekar att tjocka människor är tjocka, trots att dom löper större risk att bli sjuka och dö i förtid än jag. Men alla tycker om att påpeka att smala människor är så jäkla smala. Maten här innehåller inte lika mycket energi och näring som hemma, man håller sig inte mätt på en stor portion allt för lång tid. Inte helt uppåt väggarna tokigt om de påverkar min lust för sötsaker, eller så får jag min mens snart.

Kaffe

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en kaffedrickare. Folk drack kaffe i skolan men jag höll mig alltid till mitt earl grey med mjölk och när ingen såg hade jag gärna i socker. Kaffe såg snuskigt ut, luktade mycket och var så beskt att de nästan snörpte ihop halsen på mig när jag smakade ur koppen hos någon. Som tequila ungefär, fast inte riktigt.

“Aldrig igen!”

Vi satt hemma hos Malin när vi var 17 och halsade ur hennes föräldrars tequila flaska. Hon tog en klunk och det gjorde Emma Mm, kaffemed, sen var det min tur.. Jag visste mycket väl att det inte skulle gå, men svårt att förklara i sån situation när dessa tjejer är taggade på att vi nu ska bli aspackade. Så, jag körde. Det gick åt helvete och jag tappade luften. – Aldrig igen! Jag kan inte dricka stark sprit! Det är väl lite långsökt att jämföra det med kaffe, men jag hade iaf samma approach till de. Alltså, samma förhållning. – Aldrig. Har smakat, men de räcker så. Tack.

Tills den dagen kom då Milla och jag skulle ut till hennes landställe och jag av nån anledning fick en sån där Emmi Macchiato i handen. En kall kaffe var skumt, men jag smakade och blev störtförälskad. En lång tid senare försökte jag mig på en kaffe latte på nåt dyrt ställe inne i stan, kan de ha varit Café 60 på Sveavägen. Deras latte är inte underbar, så det kan ha varit Beckish i gamla stan. Men där var jag bara ute efter deras choklad för den är underbar. Oavsett, så var det en välgjord latte som sålde konceptet den dagen jag var trött och jag tror Joakim föreslog en kaffe. Bestämde mig strax efter för att: Ok, men en lyxig super kaffe ibland. Inte varje morgon!

Nej! Nu vet jag hur det gick till. Joakim gjorde mig en kaffe här hemma i stugan, för att se ifall jag tyckte om de. Åh han var så söt, han gjorde en riktig superlatte med skummad mjölk på kaminen och hade kanel på.. Oh wow, de sålde konceptet kaffe till mig.

Min kära vän Matilda var ute en dag och arbetade ved med mig i mars, hon fick en rejäl latte till lunch. Med varm skummad mjölk.. I mina finaste kaffekoppar

Varm skummad mjölk på kamin och presskaffe från egenmalda bönor.

Docks så smakar inte alltid egenmalda bönor godast, måste jag erkänna..

Men jag gillar tanken av att mitt kaffe inte är så oprocesserat som möjligt.

Och det blev varje morgon, men jag är på avvänjning nu. I morse blev det te, sen kaffe.