Vart sitter husets själ?

Lever detta växthus?
Är ladan död ?

Undrar om det där med själen i ett hus har att göra med att materialet lever? Ett trähus andas och rör sig. Det lever i rytm med årstiderna och lägger sig själv till rätta vartefter det behövs. Man hör hur det knakar ibland när hon sträcker på sig eller när hon skiftar sin tyngdpunkt. Att varje stock och planka samarbetar för att hålla helheten frisk och torr gör huset till sin helt egen entitet. Att beskriva det där samarbetet som “själen”, är väldigt romantiskt. Otroligt vackert sätt att beskriva den dynamiken på. Det känns ju ofta som att det finns en närvaro i gamla trähus, så folk inbillar sig spöken. Men det är ju bara huset i sig folk känner. Det är huset som är där och håller dig sällskap. Det är huset som låter. Pratar, om man vill.

Min uppfattning säger att, så länge det finns trä kvar, så finns det själ kvar. Det må vara uttorkat o jävligt, men det betyder bara att hon är himla utarmad. Naken. Hon fryser. Precis som moder jord, så vill hon inte ligga helt bar. Hon är döende.

Skulle man börja renovera denna gamla själ med dött material, så kväver man henne. Hon väcks inte till liv av plastfärg. Utan hon drunknar. Ruttnar.

Olja är bra för allt levande. Det stärker hud, som fjädrar som trä.