Undrar om det där med själen i ett hus har att göra med att materialet lever? Ett trä hus andas och rör sig. Det lever i rytm med årstiderna och lägger sig själv till rätta vart efter det behövs. Man hör hur det knakar ibland när hon sträcker på sig. När hon skiftar sin tyngdpunkt. Att varje stock och planka samarbetar för att hålla helheten frisk och torr gör huset till sin helt egen entitet :) Att beskriva det som själen, är väldigt romantiskt. Otroligt vackert sätt att beskriva den rörelsen på. Det känns ju som att det finns en närvaro i gamla trähus så folk inbillar sig spöken. Men det är ju bara huset den känner. Det är huset som låter. Pratar, om man vill.
Min uppfattning säger att, så länge det finns trä kvar, så finns det själ kvar. Det må vara uttorkat o jävligt, men det betyder bara att hon är himla utarmad.
Olja är bra för allt levande. Det stärker hud, som fjädrar som trä.