Nyskördad Kronärtskocka

Hur äter man dessa vackra bjässar? Har ju bara odlat dom för deras utomjordiskt vackra form.

Att peta ner frön i små krukor under Februari månad när man längtar efter värmen, gör att våren känns närmare. En mysig och enkel liten process jämfört med att ta hand om allt fram till skörden, men när det väl finns skörd på tallriken – eller ännu hellre, i munnen…. blir peppad på att peta ner nya frön i små krukor igen.

Lite fint att den känslan kryper på lagom till höstdagjämning. Att under dessa dagar då kalendern påminner en om att mörkret återvänder, om förmultning och “slutet” – så är jag sugen på att börja sätta nya frön.

Inget havererar av att göras lite pö om pö skrev Sara Bäckmo i sin fina bok, Skillnadens Trädgård. Sagt och gjort! Ut med plantorna, sen har jag mer eller mindre struntat i dom genom sommaren med en övertygan om att nånting ju måste ta sig. Och ofta gör det det. Där stod dom ju, snyggt o prydligt, mina ståtliga skockor.

Kronärtskockan är precis som Sara Bäckmo säger, trädgårdens drottning. Framförallt den lila varianten när den vuxit till sig och börjat öppna upp sin knopp. Sekunderna efter skörd när jag fått förstå hur tung och rejäl skockan med skaftet är, nästan som ett tillhygge faktiskt, bubblar det upp en enorm lust att posera med den som frihetsgudinnan.

Istället knipsade jag av alla mina skockor, lät dom vila över natten och började söka genom Sara Bäckmos material efter nästa steg.

Att se mina skockor uppskurna och utplacerade på en plåt var mäktigt. “Wow, men kan man verkligen äta dom här?” tänkte jag förundrat. Att äta dom var en upplevelse och definitivt nånting jag gärna serverar vid en oformell middag hemma, som en rolig plockmat att ha på bordet sent på kvällen.

Det gällde att våga bli kladdig om händerna och klura ut hur man undviker få in otrevliga bitar i munnen. Svingott och häftigt, men inget att servera när kungen kommer på besök.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *